Livspusslet...

Det här med att jobba långa dagar, pendla, ha små barn och ha ett liv på det går inte riktigt ihop för mig ännu. Jag hinner helt enkelt inte med. Maken drar ett jättelass med dagislämningar, dagishämtningar, middagar, bad och läggningar. Och det är väldigt skönt att veta att han fixar det. Men det gör ju inte att jag är hemma mer...

Eitan hinner jag knappt träffa och jag saknar honom så det gör ont. På det där sättet att jag står bredvid hans säng och är redo att plocka upp honom och lägga honom i min säng bara han gnyr lite i sömnen på nätterna.

Ella hinner jag träffa lite mer eftersom hon är vaken längre på kvällarna. Men även där är det ju mindre än vad jag skulle vilja. Men det är ju bara att inse att det inte finns fler timmar på dygnet att ta av.

Jag tycker att det är jättekul att jobba igen. Och jag har inte dåligt samvete gentemot barnen för att jag jobbar mycket, jag vet att de har det bra. Jag har bara en högst egoistisk önskan om att få ha tillräckligt mycket tid för jobbet, för familjen, för mig själv och för lite vänner och hobbies. Och kanske hinna rädda världen lite någon kväll i veckan också. Det ska väl inte vara helt omöjligt att fixa?!

Uppdatering

Någon som tycker att det verkar som att jag tappat blogglusten lite kanske? Ni är inte helt ute och cyklar kan vi väl säga. Men det har sina goda sidor också, iaf för mig. Ens vänner börjar fundera på vad man egentligen har för sig och känner sig nödgade att ringa. Ända från Sverige. Ni som inte har mitt nummer får en snabbuppdatering här:

Var på möhippa i fredags - drack massa bubbel, pratade snusk, sov över i Tel Aviv, åt flottig frukost på hippt café och kände mig väldigt långt ifrån den slitna småbarnsmorsa-verkligheten.

Fixat boende på Cape Cod - två veckor i augusti kommer vi att hänga i och runt Woods Hole. Och eftersom maken kommer att jobba hela tiden så tar jag med mig en nanny, så att jag kan få lite semester och barnen får umgås med sin mormor!

Haft strandpremiär. Fast jag badade inte, någon måtta får det väl ändå vara.

Min mamma kommer hit på onsdag för att få vara med på min svägerskas bröllop. På torsdag ska vi gå på spa till en mikveh för att se när hon blir "ren" inför bröllopet.

Torsdagsmys

Förra torsdagen startade jag något som jag hoppas ska bli en tradition. Eter dagis tog jag Ella och Eitan och styrde in på närmaste café där vi drack juice och delade på en kaka. Lite mysigt att avsluta veckan med lite kvalitetstid.

Idag upprepade vi övningen, denna gång på ett annat café. Lika trevligt det, vi delade på en juice och åt pain au chocolat. Dessutom fanns det en liten rithörna för barn så Ella satte sig och ritade lite också. Allt frid och fröjd. Fram till 200 meter hemifrån då vi stötte på Ellas dagiskompis Matan och hans pappa som satt och åt glass tillsammans. Då ville Ella också ha glass och jag sa såklart nej, vi hade ju precis varit och fikat och skulle nu hem för att laga middag. Men min logik fann ingen nåd hos Ella, det brast fullständigt för henne. Så jag blev en sån där mamma som fick bära hem en vilt skrikande och sparkande unge under ena armen medan jag styrde barnvagnen med lillebror i med den andra. En sån där som man tyckte verkade så hemsk innan man fick barn men som man är full av förståelse och medlidande för numera. Så mycket för våra trevliga torsdagsrutiner mao. Nästa torsdag går vi nog till en bar så att jag kan stärka mig, alt slappna av, inför kommande utbrott...

Morgonstund del 835

Det bästa med att ens barn tycker att man ska vakna kl fem? Förutom att man får dricka dagens första kopp kaffe lite tidigare än vanligt så måste det ju vara att man får gå och lägga sig igen redan vid halv nio!På morgonen.

Livsstilsförändring

Det är bara att erkänna, jag har aldrig varit i så dålig form som jag var efter att Eitan föddes. Efter att Ella föddes gick jag ned allt utom tre kilo, men sedan började jag gå upp igen. Så när Eitan började växa låg jag redan på +12 kilo från vad jag vill väga. Försökte hålla igång med promenader under tiden jag var gravid så att jag inte skulle gå upp så mycket i vikt och fortfarande ha en hyfsad kondis men så fick jag foglossning så de sista två månaderna kunde jag ju knappt röra mig. Gick dock inte upp mer än 14 kilo totalt vilket kändes ok.

Hur som helst, efter att Eitan fötts kände jag mig fetare, fulare och mer otränad än någonsin. Foton visade att jag inte bara kände mig, jag var det också. Och även om jag gick ned gravidkilona hyfsat snabbt så var det mycket plufs och deg här och var och ingen kondis alls. Så jag bestämde mig, jag måste ändra livsstil. Bli mer aktiv. Och så bestämde jag mig för att nu är det jag som börjar "löpträna".

En av mina starka sidor är att jag har en jäkla vilja, envis som synden helt enkelt. Tyvärr gör det att jag kan pressa mig ordentligt när jag tränar, klart över min nivå vilket ofta gör att jag blir sjuk eller tröttnar. Så den här gången tänkte jag vara smart och inte gå ut för hårt. Hittade ett träningsprogram för nybörjare på marathon.se och bestämde mig för att följa det. Och det har jag gjort. Förvisso med avbrott för semester, ryggskott, sjukdomar etc, men jag fortsätter. Igår invigde jag mina nya tights som jag köpte när vi var i Sverige (då var de en storlek för små) - efter att ha varit sjuk så kände jag att jag kanske inte skulle ha ork att genomföra passet enligt plan men tightsen gjorde sitt till, ser man så jäkla sportig ut som jag gjorde igår så kan man bara inte fuska och gå (vet inte om det faktum att jag hade "Mors lilla Olle" på hjärnan hjälpte men jag sjöng den genom hela passet...)!

Ursprungsplanen var att bli klar med programmet lagom till årsskiftet men där har jag fått tänka om lite. Nu är planen att jag fortsätter tills jag är klar, det är ingen hets. Och jag känner mig redan fast, det är ju skitkul att springa helt enkelt. Nästa vecka ska jag till sjukgymnasten för att se om jag kan få ett träningsprogram för min rygg och efter det tänker jag börja styrketräna också. Jag har en bit kvar till målet men det får ta tid den tar. Huvudsaken är att jag kommer dit.

Jämlikhet

Jag känner att jag redan har misslyckats med mina försök att framstå som en stark och självständig kvinna som Ella ska kunna ha som förebild. Följande scen utspelade sig nämligen idag när Yarden och Ella kom hem från dagis:

Y: Åh vad jag är trött. Kan inte du fixa lite kaffe till mig Ella?
E: Nä, bara mamma. Mamma, gör kaffe till pappa! Pappa vill ha kaffe.

Y vrider sig av skratt och lovar dyrt och heligt att de inte tränat på detta på vägen hem från dagis.

Jag går till köket och fixar kaffe som serveras med en lätt bugning...

Some days are better than others...

Vilken morgon. Jag säger bara det - vilken morgon.

Eller ok, jag säger lite mer. Väcktes kl 4 av Ella som ville att jag skulle hjälpa till att sätta på henne pyjamasen (hon vägrade att sova i pyjamas igår kväll så hon fick sova i sina vanliga kläder). Både jag och Ella somnade snabbt om.

Strax efter fem var Ella vaken igen och ville ha mjölk i en flaska. Yarden gick upp och fixade det så att vi skulle få sova lite till. Tyvärr var det mamma som skulle fixa mjölken och vem säger nej till en tvååring kl fem på morgonen? En gallskrikande sådan alltså! Finns det någon annan sort?

Tjugo i sex gav vi upp, då stod Ella och snackade med sin lillebror för fullt. Yarden fixade kaffe, jag bytte blöjor. Yarden gick till jobbet. Jag fixade youghurt med cornflakes OCH youghurt till Ella. Utan russin. I ett smutsigt decilitermått. Vem vill egentligen äta youghurt ur en tallrik när det finns decilitermått? Odiskade decilitermått. Och vilken mamma orkar bry sig, med en tvååring i huset väljer man sina strider. Till exempel att ta av en bajsblöja som börjat läcka. Det tar en mamma gärna strid om. Det blev grannarna varse när det lät som att barnet höll på att mördas i duschen. Mamman fick iaf bort nästan allt bajs. Bara lite hamnade på lakanen i tvååringens säng. Det är ok, lakan kan tvättas.

Genom en distraherande manöver (ringa och gratta mormor på 65-årsdagen via Skype) fick mamman på tvååringen kläder. Tandborstningen gick av bara farten. Borsta håret gjordes framför webkameran så att mormor kunde se hårspännena som tvååringen fått av farmor. Plåstret som igår satt i pannan och idag i håret lämnade vi dock kvar på plats. Gröna Mumin-plåster i luggen är fint. Skor kändes onödigt så tvååringen fick sätta sig i vagnen utan dem. I vagnen med punktering på framhjulet. En trehjulig vagn med två barn i och en punktering på framhjulet är svårhanterlig. Tillbaka in i lägenheten, fram med paraplyvagnen och BabyBjörnen. Vissa dagar är man gladare över att lämna på dagis än andra.

Men vad gör du hela dagarna? - del 438

Idag har jag:

Lämnat Ella på dagis
Varit på vårdcentralen för vaccinering av Eitan
Varit på apoteket
Gått ut med hunden
Badat Eitan två gånger (han kräktes när jag höll på att sätta på honom blöjan efter badet och sur mjölk i hakorna vill vi inte ha...)
Tvättat, vikt tvätt, hängt ny tvätt
Veckohandlat
Hämtat på dagis
Förberett middag
Varit på poolparty (barnpool...)
Ätit middag
Nattat Ella
Bytt lakan

Däremellan har jag ammat, bytt blöjor, plockat leksaker, burit på skrikande barn, ätit mackor, charmats av fantastiska leenden, läst lite bloggar och druckit ett par koppar kaffe. Det är inte bara att sitta på soffan och äta praliner när man är "mammaledig".

Skrikhus

Mamma har blivit utsläppt från sjukhuset och försöker nu att vila upp sig och bli frisk så gott det går i vårt hem. Eller som Yarden sa (på svenska!): Från sjukhus till skrikhus... Och även om det var bra att vara på sjukhus med tillgång till läkare och mediciner så är ju maten och sjuksköterskan betydligt bättre här. Däremot får hon inte flyga på ca en vecka så hon blir kvar hos oss ett tag till (känns som en trend - förra gången var det askmoln som stoppade hemresan).

Jag har läst upp alla krya på dig-hälsningar för mamma och hon hälsar och tackar så mycket!!

Äventyrssemester

Min mamma kom ju hit för en vecka sedan för att få umgås med barnbarnen och avlasta deras mor lite så att hon skulle få lite tid för sig själv (eller, få tid att fixa klädkamrarna, förvaringen i tvättstugan och diverse annat fix med lägenheten som inte har hunnits med och kanske eventuellt tid till bloggande...). Och det började bra. På onsdagen åkte vi till IKEA och köpte hyllor till tvättstugan, badrumsskåp och lite annat smått och gott. På torsdagen gick vi en långpromenad efter dagislämning och behövde bara stanna till ett par gånger när mamma fick våldsamma hostattacker. Jag hann få upp en hylla i köket och rensa ur Eitans garderob. På fredagen passade mamma Eitan medan jag och Y skaffade nya glasögon och köpte skor åt Ella.

Men sen tog det stopp. Efter det föredrog mamma att ligga i sängen med hosta, feber och en enorm matthet. Hon kravlade sig upp för att, insvept i en fleecefilt, titta på bröllop på lördagen. Förvisso iklädd en glittrande tiara men då hon inte ens ville äta av bröllopschokladen så visste vi att det var illa ställt. Trots detta ville hon inte gå till en läkare förrän igår morse. Och på akuten kunde man konstatera dubbelsidig lunginflammation och dålig syresättning pga att hostan gjorde det svårt att andas djupt. Så nu ligger mamma inlagd på sjukhus och blir förhoppningsvis bättre inom kort. Men att flyga tillbaka till Sverige i eftermiddag blir det nog inget av.

Vi kallar det för äventyrssemester. Att kolla upp den israeliska sjukvården är ju ett lite annorlunda inslag på semestern. Hittills är betyget gott - effektivt omhändertagande och bra läkare. Håll tummarna för att hon kommer hem med alla inre organ också! ;)

Mors Dag

Mors dag firades med en teckning från Ella och ett 6-pack från maken (vi pratar 6-pack Magnum Gold här, det var ändå Mors dag!). Eitan hade ordentligt magknip och skrek som besatt i ett par timmar på kvällen. Ella försökte överrösta honom och skrek hon med. Och precis när det kändes som att det var dags att lämna hemmet, överge familjen och supa sig redlös skrek Yarden ännu högre: "Happy Mother's Day"!

En timme senare, när båda barnen sov, jag hade satt i mig två glasspinnar och lugnet lägrat sig över hemmet så stod jag ändå där och tittade på underverken och förvånades över att just jag begåvats med universums mest perfekta barn. Mors Dag...

Amningshjärna...

I förmiddags ringde en kompis en halvtimme innan jag skulle iväg till BVC. Så medan jag pratade med henne så såg jag till att packa väskan och förbereda vad ajg behövde ha med mig. Precis innan hon ringde hade jag plockat fram mobilladdaren eftersom batteriet var på upphällningen. I flera minuter for jag runt i lägenheten och letade efter den där jäkla mobilen under tiden jag pratade med henne. Behöver jag nämna att hon inte ringde på hemtelefonen...

Mammalyx

Idag var jag på massage. Även fast jag alltid har varit en sucker för massage och tycker att det är något av det härligaste som finns så har jag nog sällan upplevt en massage som lika lyxig som dagens. En timmes knådande utan barn, utan man, utan att tänka på någonting annat än mig själv. Så fantastiskt skönt. Ska försöka få in det som en vana att få massage en gång i månaden iaf. Och för er som bor i Israel så kan jag definitivt rekommendera att gå till Danni för en massage, kolla in hennes hemsida HÄR! Hon pratar till och med svenska!

Mamma Mu

Jag vet att jag inte är så rolig som bloggare just nu men jag kan glädja er med att jag nog är en ännu sämre fru och kompis. Inatt när jag väcktes för nattens första amning upptäckte jag att jag var ensam i sängen. Tydligen hade jag låtit så högt att maken inte hade kunnat somna (förstår inte vad han menar...) och inte gick det att väcka mig heller, varken genom att säga åt mig eller genom att ruska på mig. Han skulle ha försökt att gråta lite - då hade jag vaknat direkt! Det enda jag är just nu är nämligen mamma, mjölkproducent, bärare och kudde. Eitan har haft ont i magen på kvällarna och det enda som hjälper är att bära omkring med honom i BabyBjörnen. Dessutom tycker han at säng är överskattat, han vill helst sova på mig. Ja, och när han inte sover eller skriker så äter han. Och även där är jag ju i högsta grad inblandad. Några problem med produktionen verkar vi inte ha iaf, när han vägdes på BVC vid tre veckors ålder hade han gått upp från 3590 g till 4895 g. Det är ganska runda kinder och en ordentlig dubbelhaka som dominerar min sons ansikte nu!

Lämning och hämtning

Det är bara att inse, det känns helt absurt att Y och jag numera diskuterar vem som ska lämna och hämta på dagis. Och nä, jag tänker inte börja babbla om vuxenpoäng, jag är vuxen. Jag har vant mig vid att jag är någons fru, att ha en bil (ok, det är lite överväldigande ibland), att det hänger pyttesmå strumpor på tork i mitt hem och att det finns någon som kallar mig mamma. Men jag har inte vant mig vid att jag har ett barn som går på dagis än. Nästa vecka är det väl något annat som får mig att häpna...

Och äter själv gör hon också. Med två gafflar! Minst.

Grattis!!

Måste ju passa på att önska världens bästa mamma/mormor/farmor-mamma grattis på födelsedagen! Förvisso ringde jag och grattade henne imorse men hon är ju faktiskt den här bloggens allra trognaste läsare så jag tycker att hon förtjänar ett inlägg även här!

Hoppas att du hade en trevlig vandring idag och att du njuter av greklandsvärmen där du sitter och smuttar vin på någon mysig taverna eller på hotellbalkongen. Stora kramar från mig och Ella (och säkerligen från Yarden också)!

Found it!

Egentligen finns det bara ett riktigt stort problem med att bo i Israel på sommaren. Att hitta rätt deo! Att hitta en deo som håller torrt och luktfritt en hel dag i 35-gradig värme är inte lätt. Tro mig. Men nu har jag en vinnare. Tack vare min mamma. Hon gick helt enkelt in på Kicks (eller någon liknande affär) innan hon kom hit och frågade vilken som var deras bästa deodorant, som verkligen dög när det var varmt. Det var en mycket enkelt fråga att svara på för dem, tydligen använde de alla i affären samma deo - Biotherms Deo Pure. Och den är faktiskt helt ultimat. Ingen tvekan om att jag kommer att fortsätta att använda den. Jag luktar gott och behöver inte riskera några LP-skivor under armarna.

Slutligen vill jag bara klargöra att jag blivit sponsrad med denna produkt, min mamma valde nämligen att lämna kvar den när hon åkte hem igen. Jag har med andra ord ingen aning om vad den kostar men den är värd varje krona.

Mammaledig...

It's a tough job...

Snor

Efter vårt häng i partikelacceleratorn blev Ella snorig. Kanske inte så konstigt eftersom det låg, kröp och sprang ungar överallt så något virus kunde man ju ge sig den på att hon skulle få.

Hur som helst är det inte roligt att vara snuvig och liten. Man vaknar gärna upp 300 gånger per natt. Och man berättar högljutt att det inte är kul. Och mamman försöker suga upp snoret med hjälp av läskiga grejor som hon trycker in i näsan. Det är ju inte så himla kul för en liten bebis så då börjar man ju gärna gråta och vad händer då - mer snor!

Igår morse verkade det dock lite bättre. Men vad händer då? Jo, Ella halkade lite och smällde i näsan i stengolvet... Näsblod! Ok, bara yttepyttelite men det blev ju en hel del gråt och, tadaa, mer snor.

Dessutom vägrar hon att sova på dagtid. Istället skriker hon som besatt och gråter hysteriskt. Mer snor... Jag gav henne ett nytt namn idag. Satan. Det säger väl det mesta. Fast sen så somnade hon till slut och när hon vaknade och såg mig blev hon överlycklig. Då var hon världens underbaraste igen.

Balkong

När vi flyttade till vår lägenhet här i Rehovot i maj förra året sa jag att "jag minsann inte ska ha en balkong som är ett förvaringsrum för skräp och cyklar, jag ska ha en mysig balkong där man kan njuta av vädret istället". Jag får väl erkänna att jag är lite seg i starten men nu, nästan ett år senare, har den äntligen blivit en ställe som jag vill tillbringa lite slöa stunder på. Ok, det blev ingen hängmatta men en ordentligt bakåtlutad solstol är inte fy skam det heller! Och innan ni bryter ut i jubel och applåder vill jag passa på att tacka mamma som sponsrat med blommor, bord och en spark i röven så att jag äntligen tog mig i kragen och fixade det!!