Här kommer ett inlägg som egentligen bara är till för att maken ska få se hur hans barn har det när han inte är hemma.
Usel bild men det är den enda jag har där det syns att barnen faktiskt får grönsaker även när deras far inte är hemma.
Eitan har lärt sig att slå på vattenkranen. Tyvärr ser han varje gång till att vattnet är kokhett.
Ella tyckte att det här var en lämplig pose för ett foto till pappa. Hon känner honom väl.
Det är svårt att dricka ur en korg med hål i. Hur snabbt och hur många gånger man än försöker. Men, "winners never quit and quitters never win" sägs det ju så Eitan kommer nog att lyckas någon dag.
Ella har börjat pyssla med graffiti. Eller, börjat var nog fel ord. Hon utvecklar ständigt sina graffititalanger. Just det här verket behöver vi inte måla över när vi flyttar iaf.
Ja, medan Ella satsar på Alice Cooper-looken kör Eitan med lite glammigare stil...
Även om mina barn såg ut att vara blodtörstiga vampyrer häromdagen så var det inte riktigt så illa. Det enda de hade huggit in på var enorma mängder mullbär. Svarta, mogna, söta mullbär som färgar allt i sin väg blodrött (inte minst kläder, och jag har lagt ytterligare ett fläckborttagningstrick till min lista).
Eitan har magsjuka och bajset sprutar åt alla håll. I natt har jag varit uppe och bytt blöjor, duschat barn, bytt lakan och bytt pyjamaser. Nu har killen somnat igen och jag hade ju tänkt göra detsamma. Men se det går inte. Grannen ovanför renoverar nämligen sitt badrum och inte nog med att det borras konstant, just nu håller de även på att banka på något så att hela huset skakar. Hur Eitan kan sova är ett mysterium.
Igår stod jag vid spisen och lagade en kycklinggryta och skulle precis avrunda det hela med att tillsätta en matsked balsamvinäger. Och eftersom jag tycker att jag är så haj på att laga mat så höftar jag och annvänder inga fjantiga måttsatser inte. Vilket så här i retrospekt kan ses som utomordentligt dumt. För precis när jag står där och höftar så biter min son mig i låret med sina sylvassa tänder och jag tappar flaskan med vinäger i grytan. Blev nog mer en halvdeciliter än en matsked. Så vad kan man lära sig av det då? Laga alltid mat i jeans!
I fredags firade vi Eitans födelsedag tillsammans med familjen. Jag hade bakat en klassisk svensk gräddtårta med jordgubbar. Eitan var tagen av stundens allvar och tog sig an sitt livs första tårtbit med stor seriositet. Och de två ljusen i tårtan är en israelisk sed - alltid ett extra ljus för det kommande året!
Tänkte precis ladda upp lite foton från helgens kalas men kamerasladden verkar vara bortstädad (läs: någonstans i högen med alla grejor som vi gömt i arbetsrummet...). Eitan har iaf blivit ordentligt firad i dagarna två. Och för att ni ska förstå hur firad så har jag snott två foton från tårtbakarens FB-album! Jag kan rekommendera att ha en konditor i vänskapskretsen! :)
Idag för ett år låg jag i ett förlossingsrum och hade antaligen precis satt i mig en hamburgare efter att ha fått en epidural och därmed lite vila från de intensiva värkarna som hållit på var tredje minut sedan jag blev igångsatt på morgonen. Det skulle dock ta ytterligare ett par timmar innan det började närma sig slutskedet. Men då gick det undan. Skypade med min bror vid kvart i fem på eftermiddagen när jag var tvungen att avsluta samtalet för att det började trycka på lite väl mycket. Ringde på barnmorskan som kom in för att kolla hur öppen jag var (hade typ varit 4 cm öppen en halvtimme tidigare) men hörde enbart på mina grymtande att det var dags att föda. Jag hade gått med på att två ambulansförare under utbildning skulle få vara med och istället för att sätta fast de där hållarna för fötterna på sängen ringde hon på dem. Det fick hon ångra när hon några ögonblick senare försökte hålla mot mitt ben under en krystvärk men istället blev insparkad i väggen av mig som plockat fram mina urkrafter! Några avgrundsvrål senare var förlossningen fixad och Eitan föddes kl 17.03. Världens finaste lilla kille, täckt med vitt gojs och skrikandes vad som i våra öron lät som "Ella, Ella.."!
Ett år senare är han fortfarande världens finaste kille. Dessutom antagligen världens gladaste. Skriker "Ella" gör han inte längre, det enda ord han medvetet säger är nog "ampa" (=lampa). Idag tar vi det lite lugnt med firandet men imorgon kommer närmaste släkten på tårtkalas och på lördag är det kalas med lite kompisar. Ni kan nog räkna med att fler bilder kommer!
I lördags träffade vi två små bebisar - en 6-veckors och en 3-veckors. Yttepyttesmå. För föräldrarna till 6-veckorsbebisen är det första barnet och det dök så klart upp en del frågor. T ex så frågade mamman om vad vi hade för läggningsrutiner till Eitan. Ehumm. Rutiner sa du?
Ok då, så här är det. Eitan brukar ofta bli trött runt halv sju-tiden. Då sitter vi för det mesta och äter middag. Så, när Eitan lägger ned sitt huvud på bordet brukar den av oss som har minst mat kvar på tallriken snabbt kasta i sig resten för att sedan ta sig an läggningen. Det innebär av med kläderna, ny blöja, pyjamas, välling, tandborste och så ner i sängen.
När Ella var i samma ålder var kvällarna vikta för hennes läggningsrutiner - allt som allt tog det säkert en timme. Eitans lägging tar max 10 minuter. Man blir inte bortskämd som lillebror inte.
I torsdags hade vi en liten picknick efter dagis, barnen och jag. Jag hade bakat pizzabullar och väntade mig succé men den uteblev.

Eitan åt körsbärstomater och jordgubbar som om det gällde livet.

Ella gjorde fina spår i äpplena.

Och med jämna mellanrum gjorde Eitan kamikazerusningar mot vattnet och mamman fick chans att förbränna alla pizzabullar som hon satte i sig...
På kibbutzen Givaat Brenner strax söder om Rehovot finns en lite "mini-djurpark" som lämpar sig alldeles utmärkt för besök med rätt små barn. Det finns ankor, åsnor, getter, sköldpaddor, höns, kalkoner och påfåglar bland annat. Modiga barn kan rida på åsnor (jag frågade inte ens Ella om hon ville den här gången...), mindre modiga barn kan klappa kaniner och baka pitabröd. Och det är i stort sett omöjligt att tillbringa mer än två timmar där så risken att man befinner sig längst inne i parken när ett uttröttat barn plötsligt får psykbryt är i stort sett obefintlig.
Ella tog med van hand ett stadigt grepp om kaninkorgen - varje vecka får de besök av ett djur på dagis så hon är van att klappa alla möjliga kreatur.
Eitan var i ärlighetens namn mest intresserad av själva korgarna.

Nybakat pitabröd med Nutella är en delikatess. Speciellt när man bakat brödet själv.

Är det här någon typ av kalkoner eller? Prickiga är de iaf!