Pesach

Pesach är en konstig högtid - iaf för otränade ögon. Man får inte äta någon 'chametz' (mycket förenklat, håll dig borta från produkter gjorda på något sädesslag). Glöm att du kan köpa en öl eller vanligt bröd under Pesach för så här ser det ut i affärerna:

Man får inte ha någon 'chametz' i sitt hus. Det innebär att folk städar som om det gällde livet (och det gör det nästan om man är religiös) veckorna som leder upp till Pesach. Och har man ändå någon 'chametz' kvar i huset så kan man alltid se till att bränna det sista timmarna innan högtiden inleds. Har man otur bränner man det på en plats där ondsinta grannar ringer polisen.

Pesach inleds med Sedern - den traditionsenliga middagen då man läser ur en bok om uttåget ur Egypten, sjunger och dricker många glas vin (seden föreskriver 4 men det kan lätt bli några fler). Vi firade i Jerusalem i år och till och med vi höll oss till att all mat skulle vara 'Kosher för Pesach' (om än inte kosher - dvs det fanns inga mjölprodukter på bordet men det hade i teorin kunnat funnits fläsk i gräddsås).

Jag var köttansvarig och såg till att det fanns ett påskalamm på bordet!

Om man av någon anledning inte tyckte att gefiltefish, gravlax, krabbsallad, lammstek eller kycklingleverpaté var särskilt gott kunde man alltid ta en banan. Min son åt fem...

Rumpa

Alltså, det är något med mig och bakdelar just nu. Igår kände jag en närmast bisarr tillfredställelse när jag tryckte upp en halv citron i rumpan på en kyckling. Och nä, det var inte en levande kyckling. Jag tror inte att det hade varit en särskilt tillfredsställande känsla att trycka upp en halv citron i rumpan på en levande kyckling. Men i rumpan på en död kyckling, fylld med fetaost, vitlök, koriander och bröd så kändes det bra.

Och om de här två senaste inläggen fått er att börja oroa er över den här bloggens framtid så kan jag lugna er, det finns inga fler rumpinlägg på lager. Möjligtvis om lill-rumpan, som jag kärleksfullt brukar kalla min dotter. Och det fick mig genast att fundera på vad tusan som ligger och skvalpar i mitt undermedvetna.

Thaimat

En Pad thai med räkor sitter sällan fel...

Överflöd

Vi har haft familjemiddag hemma hos oss ikväll. Som vanligt åt vi grillat kött, pommes och sallad. Och glass till efterrätt. Jag hade dessutom bakat en kladdkaka, den brukar alltid vara uppskattad av familjen. Men det var inte nog, svärfars flickvän (vid vilken ålder slutar man att kalla dem flickvänner?) hade tagit med en cheesecake och min svägerska dök upp med en burk med hembakta kakor. Det var nog sockerchocken som gjorde att jag inte ens smakade på glassen...

Lycka

Pappa, pappa, vakna! Jag har kissat rosa kiss!

Rödbetor är rätt poppis här hemma för tillfället...

Vådan av att laga mat i pyjamas

Igår stod jag vid spisen och lagade en kycklinggryta och skulle precis avrunda det hela med att tillsätta en matsked balsamvinäger. Och eftersom jag tycker att jag är så haj på att laga mat så höftar jag och annvänder inga fjantiga måttsatser inte. Vilket så här i retrospekt kan ses som utomordentligt dumt. För precis när jag står där och höftar så biter min son mig i låret med sina sylvassa tänder och jag tappar flaskan med vinäger i grytan. Blev nog mer en halvdeciliter än en matsked. Så vad kan man lära sig av det då? Laga alltid mat i jeans!

Lunchtreat

Efter att vi hade avslutat vandringen igår körde vi fem minuter till Hava Tzuk, en liten restaurang/getfarm mitt ute i ingenstans. Det var inte första gången vi var där - och troligen inte heller den sista. Vi köpte en picknickkorg med hemgjorda ostar, bröd, grönsaker och en flaska vin och satte oss vid ett bord och njöt. Jag njöt lite extra eftersom det var min tur att dricka vin, sist vi var där var jag gravid... Ella hade somnat i bilen så vi placerade henne i "ryggsäcken" och hon sov igenom hela lunchen och de högt bräkande lammen som stod bredvid vårt bord märkte hon inte ens.

Sugna på pizza?

Ikväll tänkte jag laga pizza. Frågade Ella om det var något särskilt som hon vill ha på den och svaret lät inte vänta på sig:

Pasta, tomater, vitlök, messmör och ost.

Mmmm. Någon som är sugen på att komma på middag ikväll??

It's a tough job...

Det här med att gifta sig kan ju innebära en hel del planering, stress och nervositet. Då är det skönt att redan ha gjort det och bara kunna glida med på de trevliga delarna för någon annans bröllop.

Ys syster ska ju gifta sig i vår och jag har redan varit med som smakråd för brudklänningar. I förrgår kväll var jag och Y med som SMAKråd för vilken cateringfirma de ska anlita. Ett jobb som helt enkelt kräver provsmakning av av ett abnormt antal maträtter, mer eller mindre goda. I know, jag är som klippt och skuren för rollen!

I ett industriområde i närheten av Netanya hade företaget dukat upp åtta bord där åtta förväntansfulla par, tillsammans med föräldrar, syskon och vänner, serverades rätt efter rätt. Vi inledde med ett glas cava för att sedan raskt hoppa på ett par thailändska smårätter. Sedan följde 5-6 smårätter med allt från sashimi till lammkebab serverad på kanelstång. Efter det var det dags för fyra olika sallader. Därefter följde varmrätter och slutligen en sisådär 7-8 efterrätter. De som inte dragit nitlotten och skulle köra hem hade dessutom kunnat dricka ett antal glas vin och smakprov på drinkar. Jag var rätt nöjd och proppmätt ändå. Och dessutom blir det en till provsmakning i nästa vecka och då lär inte jag köra hem!

Marmelad

Vintern är ju citrusfrukternas säsong och bor man i Israel så märks det rätt väl. I år har jag inte plockat (pallat hävdar vissa) så mycket själv utan mest botaniserat i affärens fruktdisk. En månskensupplyst natt, på väg hem från vår tangokurs, ställde jag och Y oss dock utanför hans kontor och plockade en liter kumquats. Och nej, jag vet inte vad de heter på svenska så ni får hålla till godo med det engelska namnet.

Alla dessa mini-apelsiner skivades sedan för att bli till marmelad. Det var nära att jag gav upp redan vid skivningen. Det hade varit mycket lättare att göra apelsinmarmelad... Men jag höll ut. Och jag vet inte om det var nybörjartur eller om jag hittade ett bra recept men gott blev det iaf. Till och med så gott att Y, som anser att kumquats är djävulens påfund, har blivit ertappad vid ett flertal tillfällen med fingrarna i syltburken. Ett rätt gott betyg tycker jag.

"Receptet då" börjar ni väl skrika snart. Så här kommer det. På ett ungefär.

1 liter kumquats
1 liter vatten
6 dl socker (eller var det 8?)
1 vaniljstång

Skölj kumquatsen väl. Skiva fint och peta samtidigt ut alla kärnor som du sparar i en egen hög. Koka upp kumquats, vatten och kärnorna (jag la dem i en tekula så att de är lätta att plocka bort, kärnorna innehåller pektin som hjälper till att göra marmeladen "gelé:ig". Koka i 5 minuter, lägg på ett lock och ställ sedan kastrullen åt sidan över natten.

Nästa dag kokar du återigen upp innehållet i kastrullen och låter koka tills skalen är mjuka, tar ca 5-10 minuter. Ta bort kärnorna och tillsätt socker. Dela en vaniljstång och skrapa ned fröna i kastrullen. Låt koka tills marmeladen är klar (så här gör du marmeladprovet), mig tog det nästan två timmar. Rör om med jämna mellanrum så att inte marmeladen kokar fast i botten. Och skumma så klart.

En balja kaffe och två rostade mackor med Västerbottenost och hemlagad marmelad (plus 15 ostörda minuter när båda barnen sov och maken spelade volleyboll). Här räknar vi inte kalorier, här räknar vi livskvalitet!

Gaaah!

Ikväll ska jag på nyårsfest och jag har inte ens tänkt på vad jag ska ha på mig!! För 10 år sedan hade jag antagligen handlat en outfit för flera veckor sedan. I blame the kids! Däremot är alla ingredienser till huvdrätten inhandlade, nu funderar jag bara på hur långt jag kan förbereda den innan vi åker hemifrån. Men först, leta rätt på något nyårsglammigt i min bortglömda garderob.

Och precis nu spelas den här låten på radio så jag tänkte passa på att önska er ett Gott Nytt År och hoppas att ni får en perfekt dag!

Julmiddag

Imorgon blir det julmiddag för familjen här hemma. Förutom vi så kommer svärmor samt Ys syskon med sina respektkive. Det ska bjudas på traditionellt svenskt julbord, så långt det nu går. Fast det är klart, utan skinka så kanske det inte ens får allas för julbord..

Löksill, senapssill, sillsallad och rökt lax (ja, jag hade tänkt ha gravad men plötsligt insåg jag att det var 1½ dag kvar till julafton och då vill man inte börja jiddra med gravning längre). Köttbullar, revbensspjäll, leverpastej och Jansson. Brysselkål, coleslaw eller någon annan kålsallad. Lingon- och rosmarinbröd, västerbottenost, Stilton, fikonkompott. Knäck, bränd kola, lussekatter, pepparkakor och glögg.

Dagens mest korkade sak måste vara revbensspjällen. Inte förrän de hade varit fem minuter i ugnen inser jag, pga doften, att jag har köpt lammracks. Inte revbensspjäll. Hur kan man missa en sån sak?

Dagens bästa är utan tvekan leverpastejen som jag gjort efter ett recept från Annika på Smaskens. Jag blir nästan tårögd bara jag tänker på den. Jag tog en liten smakbit av den när den var färdiglagad och jag längtar så till middagen så att jag kan få fortsätta att äta av den!

Sist med det senaste

Japp, då har även jag hoppat på tåget. Surdegståget. I söndags bakade jag mitt första surdegsbröd någonsin och redan idag slog jag till med ett nattjäst bröd. Så när Eitan vaknade kvart i sex i morse så gick jag inte direkt in till honom utan slog först på ugnen och tog ut degen ur kylskåpet. Kvart i sju tog jag två limpor ljust surdegsbröd med russin och pumpakärnor ur ugnen. Det har sina fördelar att vara vaken tidigt ibland. Och ja, jag kände mig sjukt huslig och galet nöjd!

Marockansk fisk - receptet

Ojojoj, upprörda kommentarer om uteblivet recept i förra inlägget. Jag kunde inte bestämma mig för hur jag skulle göra - lägga in receptet eller inte - eftersom jag inte hade någon bild som kunde illustrera det hela. Och eftersom jag inte vet om receptet är en familjehemlighet... Men, jag bryter mot alla lagar och regler runt matbloggning och ska se om jag kan hitta någon bild på nätet som liknar vad jag fick ihop. Receptet är inte exakt utan tanken är att man ska smaka sig fram så om ni vill ha exakta måttangivelser får ni leta någon annanstans. Katarinas familj äter den som förrätt tillsammans med bröd, vi åt den som huvudrätt tillsammans med ris (hade över från kvällen innan) och bröd.

Fisken bör vara filéer av vit fisk (I Israel ex. bori, nesicha - I Sverige funkar nog sej, torsk eller kolja) - jag hade två filéer som var strax över 20 cm långa och det räckte gott och väl till två personer plus lite småbitar till en 2-åring plus rester till lunchen dagen därpå. Här kommer receptet, direkt kopierat från Katarinas mail.

För ca fyra portioner

Skär upp två gröna paprikor och ca en stark chilipeppar. Ibland är chilipepparn jättestark och ibland inte alls allt efter säsong så kolla den först. Fräs paprikan och chilin i ganska mycket oliv- eller vanlig olja. Ca en halv deciliter. Skär upp 6-7 vitlöksklyftor i skivor och fräs tillsammans med paprikan tills allt är mjukt och börjar ta lite färg.

Hacka ett knippe koriander och tillsätt det tillsammans med ca en matsked paprikapulver, lite mindre än en matsked spiskummin, ca en tesked salt, kanske lite mer, smaka! En matsked tomatpure. Fräs snabbt i oljan och tillsätt vatten så det är ca 4 cm vatten i pannan. låt koka upp och lägg sedan i fisken och låt koka först med lock i ca en halvtimme och sen utan lock tills vattnet har dunstat så att såsen är ganska tjock. Det ska vara ca 1 cm vatten kvar. Smaka av så att det är lagom starkt och salt.

Det tog nog minst en timme för mig, efter att jag tagit av locket, innan såsen var sådär tjock och god som jag ville ha den. Fast första filén åt vi innan dess, vi var så hungriga och fisken var ju genomkokt. Fast jag rekommenderar definitivt att vänta tills såsen är klar, den blir så myckekt godare då.

Ok, riktigt sådär såg det inte ut men det är ju trevligare med en bild än utan....

Marockansk fisk

Israel är ju verkligen en smältdegel där människor från hela världen samlas. Det märks inte minst på maten. Landet osar av mat från Irak, Jemen, Etiopien, Argentina, Frankrike, Turkiet, Tunisien etc etc. Själv gick jag och gifte mig med en man som är uppvuxen med det polska köket - köket som gjort en konst av att laga mat med enbart salt, peppar och socker som kryddor... För två personer som gillar kryddstark mat så är det ingen höjdare så det polska köket har liksom inte riktigt fått flytta in hos oss. Därför kändes det rätt naturligt när jag frågade Y om han hade några speciella önskemål för förra veckomenyn och han genast svarade "marockansk fisk". Som den goda hustru jag är lovade jag naturligtvis att det skulle serveras marockansk fisk - trots att jag varken lagat eller smakat det tidigare.

Självklart så ville jag ju ha den så autentisk som möjligt så jag kontaktade ett proffs - Katarina i Holon, som de senaste 15 åren lagat marockansk fisk en gång i veckan på ett ungefär. Katarina levererade så klart omedelbart ett strålande recept. Så i torsdags morse travade jag iväg till marknaden och köpte fisk. Bori närmare bestämt. Eller flathead mullet som den heter på engelska (nä, jag hittade den inte på svenska). Och sedan lagades det mat! Med chili, vitlök, koriander, kummin, paprika - ingredienser som inte ens kan översättas till polska.

Vi var mer än nöjda när vi torkade upp den sista såsen från våra tallrikar med challan som man traditionsenligt äter på helgen. Det kommer definitvt att göras igen. Och vi har börjat fundera på att konvertera. Till marockanska alltså. Vad finns det mer för gott att laga Katarina??

Paprika

Det är häftigt hur kroppen fixar allt som händer med den när man är gravid och har fött barn. Min foglossning försvann i samma ögonblick som ungen var ute. Min "brutna" svanskota som gjorde att jag inte kunde sitta ordentligt på många månader efter Ellas födsel verkar ha tryckts rätt när Eitan föddes. Men det konstigaste måste ändå vara att jag numera kan äta paprika utan att få kväljningar redan av lukten. Jag skojar inte, jag har aldrig kunnat äta paprika förrän nu, efter att Eitan fötts.

Nu håller jag som bäst på att vänja mig vid att jag kan laga mat med paprika i. Ta en bit paprika ur salladen istället för att peta den åt sidan. Jag tycker inte att paprika plötsligt har blivit jättegott men jag känner inte heller något obehag när jag äter det. Igår när jag lagade Chicken Cacciatore så hackade jag ned precis så mycket paprika som receptet föreskrev och åt utan problem. En helt ny dimension i matlagningen har öppnats för mig - jag behöver inte utesluta, ersätta eller peta bort. Nästa gång jag är i Sverige kan jag kanske till och med köpa en ostmacka utan att behöva plocka bort både den obligatoriska paprikabiten och den kontaminerade ostskivan.

Skolmatsnostalgi

Igår åt vi potatisbullar till middag. Jag tror faktiskt att det var första gången som jag lagade potatisbullar själv. Maken tyckte att de var tråkiga men jag älskade dem, precis som jag älskade dem i skolan. Tillbehören var dock lite upphottade - stekt prosciutto och lingonkeso. Ingen riven vitkål så långt ögat nådde.

Mamma Mu

Jag vet att jag inte är så rolig som bloggare just nu men jag kan glädja er med att jag nog är en ännu sämre fru och kompis. Inatt när jag väcktes för nattens första amning upptäckte jag att jag var ensam i sängen. Tydligen hade jag låtit så högt att maken inte hade kunnat somna (förstår inte vad han menar...) och inte gick det att väcka mig heller, varken genom att säga åt mig eller genom att ruska på mig. Han skulle ha försökt att gråta lite - då hade jag vaknat direkt! Det enda jag är just nu är nämligen mamma, mjölkproducent, bärare och kudde. Eitan har haft ont i magen på kvällarna och det enda som hjälper är att bära omkring med honom i BabyBjörnen. Dessutom tycker han at säng är överskattat, han vill helst sova på mig. Ja, och när han inte sover eller skriker så äter han. Och även där är jag ju i högsta grad inblandad. Några problem med produktionen verkar vi inte ha iaf, när han vägdes på BVC vid tre veckors ålder hade han gått upp från 3590 g till 4895 g. Det är ganska runda kinder och en ordentlig dubbelhaka som dominerar min sons ansikte nu!

Mimouna

För en jude med östeuropeiskt ursprung har pesach inneburit gefiltefish, kneydlach och grönsakssoppa med hela grönsaker i. Inga kulinariska höjdpunkter helt enkelt. Imorgon kväll när pesach är över så återgår matlagningen den gamla vanliga igen, utan några större förändringar.

Jag kan bara drömma om att maken skulle ha haft en marockansk mamma med matlagning som sitt stora intresse. För inte nog med att jag då hade fått mat lagad med andra kryddor än salt och peppar under året, jag skulle även ha fått frossa i sötsaker under Mimouna. Marockanerna ser nämligen till att fira ordentligt att man återigen får äta chametz (t ex jäst bröd) igen och vräker på med söta bakverk som gäster bjuds på i överflöd. Det låter ju verkligen som ett firande i min smak. Men vi får försöka hitta någon annans marockanska mamma som vi kan besöka, man behöver ju inte ha marockansk bakgrund för att äta godsakerna!!

Pesachmiddag - igen...

Ikväll är det dags för den "avslutande" helgkvällen för den judiska påsken. Ikväll blir det något mindre traditionsfyllt än sedern. Det blir svärfar och svåger som kommer hit till oss och de kommer att bjudas på den typiska judiska påskrätten kyckling i jordnötssås... Yarden och Ella hänger i en lekpark i Rishon med ett par kompisar och väntas hem om en timme, ungefär samtidigt som gästerna lär dyka upp. Själv ska jag fylla på med Otrivin i mina täppta näsborrar, röja upp i köket och börja laga mat. Eller så lägger jga mig på soffan och sover istället. Det är sånt som svärfar skulle tycka vara riktigt bra om jag gjorde. Han är rätt avslappnad kan man nog påstå.