Nä, jag vill inte sluta blogga, men det finns inte mycket tid och kraft till det längre. Det är inte helt lätt att få tiden att gå ihop. Även om jag har hittat något mer balans i tillvaron nu så är min arbetstid trots allt 45,5 timmar i veckan. Om jag arbetar mindre dras det från mina semesterdagar. Mina 12 semesterdagar that is.
Men, jag har ändå tur - jag har en bra lön med israeliska mått mätt (marginellt högre än min ingångslön jag hade i Sverige för 13 år sedan), jag har en chef som inte har några problem med att 1,5 timme av min arbetsdag sköts från tåget och jag har en man med ett flexibelt jobb som kan hämta och lämna på dagis nästan varje dag.
Två dagar i veckan går jag tidigare från jobbet för att kunna hämta barnen på dagis. Kostnaden för detta är dock att jag två kvällar i veckan sätter mig framför datorn direkt när barnen har somnat och jobbar tills det är dags att sova. Och de andra kvällarna när man har plockat undan och städat upp i köket, vikt tvätten, städat efter barnen och betalat räkningarna finns det inte mycket kraft kvar. Eller tid för den delen. Men för min egen skull ska jag försöka att blogga lite mer - de där dammråttorna under sängen får ligga kvar lite längre, och kanske få en och annan ny kompis under tiden.
