Barnvaktsbubblan

Barnen har lov från dagis den här veckan men vi trodde att vi skulle kunna lösa barnpassningen utan att ta ledigt. Fördelen med att båda svärföräldrarna är lärare - de har lov samtidigt som barnen... Men tji fick vi liksom.

Förra torsdagen var första dagen på lovet. Då skulle farfar komma. Fast det hade han glömt bort att han hade lovat så på onsdag kväll när Y ringde för att kolla när han skulle komma så hade farfar redan gjort andra planer. Vi löste det genom att Y fick ta med sig barnen till jobbet några timmar och sedan gå hem.

I söndags skulle farmor vara barnvakt. Men hon hade fått influensa så hon kunde inte. Lösningen blev att jag var hemma med dem på morgonen och jobbade hemifrån på eftermiddagen och kvällen medan Y jobbade morgon och kväll.

Igår var farfar barnvakt. Strålande.

Idag skulle farmor ta hand om barnen. Om bara inte hennes influense hade utvecklats till lunginflammation... Så idag var kidsen med mig på jobbet. Inte särskilt produktivt. Jag lät dem titta på den ena DVDn efter den andra. Stor fördel att inte ha en TV hemma - vid sådana här tillfällen sitter barnen som små tända ljus framför skärmen.

Imorgon var det tänkt att farfar skulle vara barnvakt igen. Om han inte också hade drabbats av influensa. Och faster har möten i Jerusalem, och farbror i Beer Sheva. Och jag försöker undvika i möjligaste mån att ta av mina semesterdagar. Så, imorgon får Y ta dem igen.

Som tur är har jag ledigt från jobbet på torsdag så det är en dag vi slipper oroa oss över. Där fick vi iaf för att vi tyckte att vi hade det så väl förspänt med barnvakter...

Saker som sällan händer en som vuxen

• Rulla ur sängen
• Trilla av toaletten
• Trilla av en stillastående cykel (huvudet före så klart)

Vardera sak har hänt mina barn de senaste tre dygnen.

Dagiskonst

Om det nu mot förmodan fortfarande finns några läsare kvar så slänger jag ut en fråga som någon form av dödsryckning för denna blogg:

Ni som har/har haft barn i dagisålder - vad gör ni av all skit alla fina teckningar som era barn tar med hem från dagis?

En dagisfröken berättade för mig att hon hade sparat alla teckningar som hennes barn hade gjort från att de började dagis. Antingen ljuger hon som en häst travar eller så bor hon i en gigantisk lagerlokal. Mina barn producerar lätt 5-10 teckningar om dagen om det vill sig illa och även fast de är otroligt konstnärliga för sin ålder så är det trots allt bara några streck med kanske ett par klistermärken på när det gäller Eitan och huvudfotingar och färgglada fält när det gäller Ella.

Livspusslet...

Det här med att jobba långa dagar, pendla, ha små barn och ha ett liv på det går inte riktigt ihop för mig ännu. Jag hinner helt enkelt inte med. Maken drar ett jättelass med dagislämningar, dagishämtningar, middagar, bad och läggningar. Och det är väldigt skönt att veta att han fixar det. Men det gör ju inte att jag är hemma mer...

Eitan hinner jag knappt träffa och jag saknar honom så det gör ont. På det där sättet att jag står bredvid hans säng och är redo att plocka upp honom och lägga honom i min säng bara han gnyr lite i sömnen på nätterna.

Ella hinner jag träffa lite mer eftersom hon är vaken längre på kvällarna. Men även där är det ju mindre än vad jag skulle vilja. Men det är ju bara att inse att det inte finns fler timmar på dygnet att ta av.

Jag tycker att det är jättekul att jobba igen. Och jag har inte dåligt samvete gentemot barnen för att jag jobbar mycket, jag vet att de har det bra. Jag har bara en högst egoistisk önskan om att få ha tillräckligt mycket tid för jobbet, för familjen, för mig själv och för lite vänner och hobbies. Och kanske hinna rädda världen lite någon kväll i veckan också. Det ska väl inte vara helt omöjligt att fixa?!

Irriterande

I gruppen "irriterande saker som händer när man har små barn" har vi nu kommit fram till försvinnandet av diskmaskinens bestickslåda. Jag har letat överallt. Var tusan kan man gömma en bestickslåda?

Hej då Sverige!

Efter några intensiva dagar i Sverige så är det snart dags att dra vidare. Imorgon förmiddag åker vi ut till Arlanda för vidare transport till Island där vi gör ett stopp över natten. På måndag flyger vi vidare till Boston och därifrån med bil till Woods Hole. Jag längtar alldeles enormt över att få träffa maken men jag har en känsla av att han nog längtar ännu mer. Och kanske inte så mycket till att få träffa mig (även om han nog vill det också) som till att få träffa barnen. 2,5 vecka utan sina barn är ganska så mycket för länge med barn i den här åldern.

Utomlands i utlandet

Idag när jag lämnade Ella på dagis kom en av hennes kompisar fram till mig och sa: Jag har varit utomlands!

Jag svarade henne: Åh, vad kul! Var har du varit?

Hon tittade på mig som om jag vore en idiot och svarade: I utlandet...

Helgnöje

Så här ser det ut mest varje helg. Vi hänger i barnpoolen på Weizmann-institutets "recreational center". Sen sätter vi oss i skuggan och äter lunch. Eller middag. Dricker lite öl, äter en glass. Gungar lite. Och så tillbaka till poolen igen. Tills något av barnen (eller varför inte båda) är övertrött och skriker och gråter. På stranden är vi väldigt sällan. Vi har inte riktigt pigmenten för att vara i solen utan att bli illrosa på en kvart. I poolen är det inte riktigt ett problem eftersom det finns stora solskydd uppspända över den. Och så slipper man den där sanden som tar sig in överallt. Och har man riktigt tur så kanske ett band spelar i caféet och man kan låtsas att man är på charter på Kanarieöarna när de öser på med "Viva Espana".

Eitan jobbar enligt devisen "no fear" och kastar sig huvudstupa utför alla rutschkanor

Ella tycker inte om att få vatten i ögonen så hon tar det lite lugnare

Eitan kommer troligtvis att få problem med sin könsidentitet eftersom vi envisas med att klä honom i Ellas gamla avlagda badkläder i tjejfärger. Eller så blir han som sin far. Kolla in de där breda axlarna (på fadern alltså). Mmmmm....

Lite te kanske?

Sötast.

Också sötast.

Och så till slut en hyfsat censurerad bikinbild på undertecknad.

Fråga publiken - del 1

Mitt huvud är upptaget av planering inför sommarens semester. Jag har en hel del saker som jag funderar på och jag kommer nog att kasta ut lite frågor här på bloggen framöver.

Det kommer ju att bli en del restid som ska fördrivas och eftersom jag måste ha Eitan i mitt knä så behäver jag mutor en masse till Ella så att hon sitter lugnt och snällt på sin plats. Förutom kritor, klistermärken och böcker tänkte jag skaffa en bärbar dvd så att hon kan titta på film. Men frågan är ju vilka filmer hon kan tänkas uppskatta? Hon tittar väldigt sällan på TV (ok, aldrig, vi har ingen...) men på datorn går Mamma Mu och kråkan varm just nu.

Min fråga är alltså - vilka filmer går hem hos 3-åringar? Överrös mig med tips nu, snälla!!

Fläckar

Ibland känns det som att mitt liv bara är en enda lång kamp mot fläckar. Smuts, mat, färg...

Gårdagens körsbärsfläckar bekämpades genom att snabbt dra av tröjan från barnet, blöta den och pressa över citronsaft. Efter en omgång i tvättmaskinen är fläckarna borta.

Den intorkade fingerfärgen sitter dock kvar. För att inte tala om chokladglassen. Och den blå-vitrandiga tröjan med köttfärssås över hela magen känner jag mest för att bara slänga på en gång. Jag tror att jag ska föreslå på dagis att de alltid har en bestämd dag då de serverar köttfärssås så att alla föräldrar har en chans att klä barnen i mörka, oömma kläder.

Go the f**k to sleep

Ifall att ni har missat den, lyssna på Samuel L Jackson som läser Go the f**k to sleep. Bara en förälder kan förstå frustrationen... :)

Morning has broken...

Det är tur att man har barn så att man får se den där satans vackra soluppgången nästan hur ofta man vill.

Zimmer

Ja, jag är en pinsamt dålig bloggare nuförtiden. Men jag skyller allt på barnen - påsklov betyder ju (minst) dubbelt jobb för mamman medtvå barn som ska underhållas. Lägg till olika sovtider, öronvärk, späckat schema, sena kvällar, workoholic till man och i snitt fem timmars sömn per natt... Ni må tro att jag var lättad när dagis öppnade igen i tisdag.

Men i helgen blir det lite välförtjänt vila iaf. Svärmor flyttar in hos oss över helgen och jag och maken drar norrut till ett zimmmer (B&B) imorgon eftermiddag (tack för födelsedagspresenten mamma!). Vad längtar jag mest efter - att sova ostört en hel natt, sovmorgon, utomhusjacuzzin eller kanske massagen som väntar på lördag morgon!?

Dyslektiker

Ni kanske tycker att jag verkar ha tappat svenskan lite. Två m när det ska vara ett, liten bokstav när det ska vara stor, bokstäver som bytt plats med varandra. Och ni ska veta att jag inte har det lätt. Men det är inte språket som är problemet, är det någonting jag är bra på så är det att stava. Problemet ligger på ett helt annat plan...

Tänder

Det är konstigt att ens två barn hanterar tandsprickning så olika. Ella har aldrig hörts klaga direkt över nya tänder. Ok, lite lös i magen har hon varit varje gång och en gång fick hon hög feber men då fick hon tre tänder på samma gång.

Eitan däremot gnäller som ett litet barn. Sover dåligt, vill inte äta bara dricka välling och biter på allt i sin väg. Och jag glömmer liksom bort mellan gångerna hur jobbig han är jobbigt det måste vara för honom. Igår morse dök tand nummer fem upp och natten till idag sov han hela natten (viss skillnad mot tidigare nätter).

Jag funderar om det kan bero på att Eitan fått sina tänder tidigare än vad Ella fick. Eller att han helt enkelt är lite känsligare än sin syster. Eller är det så att män har lägre smärttröskel och att Eitan anser varje ny tand som en "man cold"...

Typiskt

Det är ju typiskt att ungen som gäspat och gnuggat sig i ögonen sedan kl 14 men ändå vägrat att sova somnar 15.30. Kl 15.45 bör vi gå hemifrån för att hinna hämta den andra ungen på dagis i tid...

Purim-firande

I söndags var det Purim, men i fredags firade vi det på Ellas dagis. Purim brukar ses som barnens högtid (även om det ofta verkar vara föräldrarna som är mest entusiastiska) när man klär ut sig, ger bort och får massor av godis och det ordnas festivaler, parader och fester.

Ella hade tidigt sagt, med bestämdhet, att hon ville klä ut sig till clown och som den goda mor jag är så lydde jag hennes order och införskaffade en dräkt. Men ända till kvällen innan dagisfesten vägrade hon att ta på sig den, men när hon väl gjorde det så var det ju det roligaste någonsin. Hon stod länge och skrattade åt sig själv i spegeln.

På fredag morgon tågade en förväntansfull familj iväg mot dagis men väl där blev det lite för mycket av det goda och Ella drog ned peruken över ögonen och vägrade att vara någon annanstans än i mammas, pappas eller mormors famn. Och jag faktiskt förstå henne. Hennes dagis hade plötsligt förvandlats till en cirkus med utklädda barn, utklädda fröknar, fotograferande föräldrar, högljudd musik och mitt i allt en livs levande häst som barnen fick rida på om de ville (gissa vem som inte ville...). Ella verkade lättad när det var dags för föräldrarna att gå hem och barnen att gå in till sina klassrum, någon måtta på hysterin får det allt vara.

Inte många flickor som inte var prinsessor...

Ella i neddragen peruk tillsammans med sin dagisfröken

Eitan hälsade på Snövit

Filmtips

Nä jag har inte varit på bio. Däremot har jag sett "Vems mormor?" och "Vem är arg" och ett par andra "Vem"-filmer ett oräkneligt antal gånger de senaste dagarna. Det är alltså kortfilmer som gjorts av Stina Wirséns underbara böcker och som ligger uppe på SVT Play.

Jag och Ella är stora fan av böckerna och filmerna är även de jättebra. Fast lite läskiga. Iaf om man är 2½ åe. Så jag får hålla Ella i handen när kusin kräksit eller när katten och nallen bråkar.

En liten varning dock. Risken är överhängande att ni också kommer att gå omkring och sjunga "Vem, vem, vem, vem, vem...".

Och en till varning - filmerna ligger bara uppe ett tag till så det finns en ännu större risk att det kommer att tjatas om att få se när "kusin kräkits" tills ni får hål i huvudet om man inte kan hitta något annat alternativ.