Helgnöje

Så här ser det ut mest varje helg. Vi hänger i barnpoolen på Weizmann-institutets "recreational center". Sen sätter vi oss i skuggan och äter lunch. Eller middag. Dricker lite öl, äter en glass. Gungar lite. Och så tillbaka till poolen igen. Tills något av barnen (eller varför inte båda) är övertrött och skriker och gråter. På stranden är vi väldigt sällan. Vi har inte riktigt pigmenten för att vara i solen utan att bli illrosa på en kvart. I poolen är det inte riktigt ett problem eftersom det finns stora solskydd uppspända över den. Och så slipper man den där sanden som tar sig in överallt. Och har man riktigt tur så kanske ett band spelar i caféet och man kan låtsas att man är på charter på Kanarieöarna när de öser på med "Viva Espana".

Eitan jobbar enligt devisen "no fear" och kastar sig huvudstupa utför alla rutschkanor

Ella tycker inte om att få vatten i ögonen så hon tar det lite lugnare

Eitan kommer troligtvis att få problem med sin könsidentitet eftersom vi envisas med att klä honom i Ellas gamla avlagda badkläder i tjejfärger. Eller så blir han som sin far. Kolla in de där breda axlarna (på fadern alltså). Mmmmm....

Lite te kanske?

Sötast.

Också sötast.

Och så till slut en hyfsat censurerad bikinbild på undertecknad.

Utanför min dörr

Alexia lade ut ett foto på den syn som mötte henne när hon öppnade dörren häromdagen och passade samtidigt på att efterfråga bilder på vad vi andra ser. Nu vet jag att det sista Alexia vill se är mina bilder, hon är nämligen extremt frusen och skulle säkert trivas som fisken i vattnet i mina hoods. Men jag är lite elak så jag lägger upp lite bilder som jag tog i morse.

Så här ser det ut direkt utanför porten - en överbyggd entré där våra postfack finns.

Tar man några steg framåt och tittar upp till höger ser man bl a en bananpalm och en annan jättehög palm.

Ut mot gatan har vi en hibiskushäck som blommar som tokig. I framkanten växer det rosmarin.

Närbild på hibiskusen.

Ganska långt ifrån Alexias vy (som jag tar mig friheten att publicera här eftersom hennes blogg är låst och alla kanske inte kan se bilden - hoppas att det är ok Alexia, säg till annars!)...

Fortsätt ni också - vad ser ni när ni öppnar er ytterdörr?

Tjatter

När jag lagar middag är jag ständigt utsatt för ett riktigt tjatter. Ungefär 30 meter från vårt köksfönster finns nämligen ett extremt populärt after-work ställe och från fem-tiden varje dag anländer grupp efter grupp, den ena mer högljudd än den andra. Strax innan skymning verkar det som att hela Rehovot landat där.

Hela Rehovots population av papegojor alltså!

Ni ser papegojorna va? Det är det bästa av säkert trettio foton... Annars kan ni klicka på fotona så blir de större.

I det här trädet sitter det lätt hundra papegojor. Fyra av dem lyckades jag hitta på fotot.

Näckrosor

Visum

Igår var vi och förlängde mitt visum/uppehållstillstånd. Naturligtvis krävs en himla massa papper för att göra det - lönespecar, räkningar, brev från familj och vänner, foton, lägenhetskontrakt och diverse annat smått och gott. Jag hade försökt att vara ute i god tid så jag ringde dem redan i mars för att beställa en tid. Hade tänkt fixa allt innan Eitan föddes. Men istället kom vi nästan två veckor efter att mitt senaste visum gått ut.

Men, bor man i Rehovot så är det inga problem, kvinnan jag pratade med när jag ringde i mars sa åt mig att vi kunde komma in vilken veckodag som helst mellan 8 och 12 när jag hade alla papper. Och inte ett ljud sa hon igår om att visumet hade gått ut. Istället samlade hon ihop alla dokument och lade dem i min fil. Bad mig om 165 shekel och så var det klart. Jag frågade lite besviket om hon inte tänkte ställa några frågor. Hon log mot mig och frågade: "Hur sover bebisen på nätterna?". Det verkar som att hon tror att vi är ett par på riktigt... :)

Beslutsfattande

Igår fattades två viktiga beslut efter två besök. Först var vi och kollade på en lägenhet - vårt kontrakt går nämligen ut sista april och ägaren håller på att sälja lägenheten så vi måste flytta. Datumet kunde ju inte ha kommit bättre i tiden... Hur som helst tittade vi på en fyra med perfekt läge igår och bestämde oss för att ta den. Y ska strax ringa ägaren och gå över kontraktet bara, förhoppningsvis är det inga konstigheter och då är lägenheten vår från första april. Känns bra, då kan vi fixa lite målning och småsaker i den nya lägenheten först innan vi flyttar in. Lägenheten är i helt ok skick men den är byggd på 70-talet vilket innebär att det helkaklade badrummet och den helkaklade toaletten är fruktansvärt fula. Mönstrat kakel i beige-brunt i badrummet och grönt på toaletten. Retro-chict tänkte jag kalla det.

Jag var även på studiebesök på Kaplans BB-avdelning (Kaplan är sjukhuset i Rehovot, ligger tio minuter hemifrån. Ella föddes dock på ett annat sjukhus) för att se om jag vill föda där. Det vill jag inte. Varför inte? Man får inte äta i förlossningsrummen! När jag frågade varför inte så svarade en av de blivande papporna som var med att jag inte skulle oroa mig över det eftersom jag ändå inte skulle vilja äta... Han hade nog fött många barn! Kändes skönt att säga att jag minsann var hungrig som en varg under min förra förlossning och hade tryckt i mig bl a en ordentlig sandwich då. Inte för att jag planerar att den här förlossningen ska pågå i tolv timmar men, om ifall att så tänker jag då inte leva på enbart vatten. Så, Kaplan är vad som gäller om det är riktigt bråttom, har vi en halvtimme på oss så tar jag samma sjukhus som Ella föddes på. Det ska väl i ärlighetens namn nämnas att det sjukhuset känns fräschare i stort - privat badrum till varje förlossningsrum, fler operationssalar, trevligare rum efter förlossning etc så det är inte bara ätandet jag väljer det på...

Nobelfest

Igår var det Nobelfirande även i Israel. På Weizmann institute hade kemipristagaren Ada Yonaths kollegor och medarbetare samlats i en aula för att följa direktsändningen, dricka öl och mingla lite. Även jag hade klämt mig in som respresentant för Sverige...

Stämningen var något mindre högtidlig än i Konserthuset misstänker jag. Jubel och applåder när pristagarna tågade in, högljudda skratt när kameran då och då zoomade in Ada Yonath som väl inte såg helt avslappnad ut misstänker jag. Vi avvek innan ceremonien var över eftersom Ella tyckte att det var lite småtråkigt men hann iaf med att prata lite med en av de som hade organiserat tillställningen och hon var mycket nöjd över att ha lite svensk representation där.

Och även om jag inte fick chans att bära långklänning så är jag ändå nöjd med min insats - jag fick både peka ut Sveriges finansminister (jo, det är han i hästsvans...) och förklara vem prinsessan Christina är.

Nobelpris

Igår pratade jag och maken om Nobelpriset. En professor vid Tel Avivs universitet låg bra till för priset i fysik men fick det inte. Yarden hävdade att det finns två personer på Weizmann institute som också ligger bra till för fysikpriset men de är lite för unga ännu. Men sedan sa han att det finns en kvinna på Weizmann som med all säkerhet kommer att få Nobelpriset, frågan är bara när. Och det visade sig att det var idag som det var dags, hon var en av tre pristagare i kemi.

Barnvänligt

Jag har för mig att jag tidigare har nämnt att det är ett rätt barnvänligt område vi bor i. Det känns ibland som att det bara bor barnfamiljer här - alla är beväpnade med småbarn, barnvagnar eller gravidmagar. Igår fick jag beviset på att det faktiskt är så. Det ordnades en sommarfest i parken som ligger i mitten av området och det kryllade verkligen av barn där. Jag fick nästan lite torgskräck.

Lammstek på balkongen

Jag vet att regnet fortsätter att vräka ned i Sverige, och har gjort så ända sedan vi lämnade Stockholm för snart två veckor sedan. Jag tycker synd om er, och är samtidigt väldigt tacksam över att vi prickade in rätt vecka för vårt besök. Här är det precis tvärtom - solen skiner starkare och starkare för var dag, vi går ut på morgonpromenad redan vid sju på morgonen och sen stänger vi fönster och dörrar och slår igång luftkonditioneringen och väntar tills solen går ned och vi kan börja vara utomhus igen (liten överdrift...). Ok, jag och Ella brukar hänga på balkongen lite på eftermiddagarna och jag är tacksam över att solen bara når in på balkongen en liten stund på morgonen. Kvällarna är dock ljuvliga. Iklädda shorts och linne sitter vi på balkongen och sippar på lite vin eller en Martini. Och så grillar vi. I torsdags såg det ut så här:

Vi snaskar prosciuttoinlindad Västerbottensost och melon till förrätt

Lammracksen var små, men naggande goda

Efter att vilddjuren kastat sig över köttet såg det ut så här...

Jag vet inte jag, Chateau du Lort låter inte så exklusivt i mina svenska öron. Men det slank ned.

Real-tids action

Ok, jag fattar att halva Sverige sitter bänkad framför TV-apparaterna för att kolla på Sverige-Danmark matchen men jag tänkte bara meddela att även här på min lugna gata är det action. För bara några minuter sedan hördes plötsligt en hög smäll här utanför. Och sen en till, och en till. Nyfiken som jag är stod jag ute på balkongen när den fjärde smällen kom (fatta hur bra jag skulle klara mig om det var krypskyttar i farten...), redo med kameran.

Ute på gatan var det bilkö och längst bort i korsningen ser jag blåljus blinka. Ah, ett chefetz chasoud så klart! Ett misstänkt föremål som oskadliggjordes med hjälp av en bombrobot. Vardagsmat för en israel. I 99,9% av fallen är det en glömd väska med gamla träningskläder. Men här tar man inga risker. Faktiskt andra gången det händer här på gatan på det år som vi har bott här. Första gången jag var med om det i Tel Aviv blev jag allt lite nojjig men nu blev jag mest upphetsad över att ha något att blogga om!! ;-)

Lägg märke till den informativa pilen makerad med "HÄR" som visar att där bakom träden blinkade blåljusen!

Intervju

Igår var vi på intervju på Inrikesministeriet. En sån där för att kolla om vi verkligen är ett riktigt par som man måste göra årligen för att få ha kvar sitt uppehållstillstånd. Inga större problem, fick dra hela historien från början eftersom det var första gången vi blev intervjuade i Rehovot.

Fick ett par svåra frågor - vad fick jag egentligen av Yarden i födelsedagspresent förra året och vad har jag för hobbies?? På A svarar jag "har ingen aning" och på B svarar jag "Hobbies?? Jag har en bebis...". Tog iaf upp presentfrågan när vi satt tillsammans efter att intervjuerna var avklarade och han kom inte heller på vad jag fått så jag hävdade att jag borde få dubbla födelsedagspresenter i år. Det är väl rättvist?! De trodde på oss den här gången också, men inför nästa gång får vi nog se till att ha skaffat ett till barn för att det inte ska verka misstänkt...

Balkong

När vi flyttade till vår lägenhet här i Rehovot i maj förra året sa jag att "jag minsann inte ska ha en balkong som är ett förvaringsrum för skräp och cyklar, jag ska ha en mysig balkong där man kan njuta av vädret istället". Jag får väl erkänna att jag är lite seg i starten men nu, nästan ett år senare, har den äntligen blivit en ställe som jag vill tillbringa lite slöa stunder på. Ok, det blev ingen hängmatta men en ordentligt bakåtlutad solstol är inte fy skam det heller! Och innan ni bryter ut i jubel och applåder vill jag passa på att tacka mamma som sponsrat med blommor, bord och en spark i röven så att jag äntligen tog mig i kragen och fixade det!!

Fotopromenad

Lite mer foton från gårdagens promenad, alla bilder är tagna inne på Weizmann institutes campus.

Ella funderar över vart mamman har tagit vägen

Ensam är stark!

Det är rätt lummigt nu, fast om några månader kommer det mesta att vara brunt och torrt.

Tjusiga tistlar!

Spejsat träd

En kandidat mindre...

Jag tror att vi bestämde oss igår när vi såg på nyheterna att vi inte kommer att sätta Ella i dagiset i vårt område.... Kilcka HÄR så förstår ni varför (ok, det är bara på hebreiska men klicka på play på videon så ser ni bilderna, huset med det röda taket är dagiset som ligger i vårt område...).

7 månader

I fredags blev Ella 7 månader. Det firade hon med att äta gräs för första gången. Vi hade turen att hitta ett ställe på Weizmanns campus som både hade skugga, lite vind och skönt, grönt gräs.

Ellas Pippi-tunika (ska väl egentligen vara en klänning men Ella har blivit så lång så det är en tunika nu!) har Petronella sytt - visst är den fin! Blir så sugen på att börja sy när jag kollar på hennes hemsida men min symaskin bor i Sverige så jag får avvakta tills jag tar ned den hit.

Svira

Vi börjar bli bortskämda, ikväll har vi varit ute och svirat lite igen. Den här gången gav vi oss iväg halv åtta och åt middag på "Tereza", ett rätt nyöppnat italienskt ställe här i Rehovot. En typisk israelisk restaurang skulle jag iofs klassa det som - ganska billiga rätter som kanske inte är så spännande men ofta stora och hyfsat goda. Jag åt ravioli och Y någon pasta med kyckling och så drack vi ett glas vin resp en öl och det kostade under 200 kronor. Känns helt ok. Men eftersom klockan bara var halv nio när vi ätit klart bestämde vi oss för att gå vidare. Så det blev en drink på "Ma" också. Men det är ju bara att inse att vi har blivit lite effektivare sedan vi fick barn för trots middag OCH barbesök lyckades vi ändå vara hemma kl 10...

Vinter i Rehovot

Ok, jag vet, jag har fått dille på att göra collage i Picasa. Jag lovar att jag inte ska göra ett enda till idag. För nu ska jag gå och lägga mig. God natt!

Vardag i Mellanöstern

Det har väl knappast undgått någon att Israel attackerar Hamas-mål i Gaza som ett svar på deras ständiga raketbeskjutningar av södra Israel. Som en följd av detta ser man den här bilden när man tittar ut från vår balkong.

Ok då, det var ett jättedåligt skämt. Det är en bild på när civilförsvaret (hemvärnet?) hade en övning i vårt område på självaste julafton. Fråga mig inte vad alla tvättkorgar är till för.

Hur som helst är det nästan som vanligt här. Solen skiner, apelsinerna hänger i träden och det enda vi märker är de ständiga ljudet av flygplan som lyfter och landar på flygbasen som ligger 15 min ifrån oss. Det är svårt att förstå att Gaza bara ligger ca 5 mil ifrån oss. Enligt uppgift befinner vi oss utanför det område som Hamas raketer kan nå, får hoppas att det stämmer. Men jag får väl erkänna att jag funderat på att ställa in ett par vattenflaskor i vårt "säkerhetsrum", ett specialbyggt rum i vår lägenhet med extratjocka väggar och järnjalusier som man kan dra för det lilla fönstret. Ett sånt rum finns i de flesta nybyggda lägenheter i Israel. Kan dock inte påstå att jag känner mig orolig. Värre är det för Yardens bror som bor i Beer-Sheva och pluggar i utkanten av Sderot, Beer-Sheva ligger inom räckvidden och Sderot är ju den stad i Israel som fått de flesta raketer över sig. Y sa med den typiska israeliska galghumorn igår när brorsan, som varit förbi oss på vägen hem, åkte "ta det försiktigt nu och hoppas att vi får se dig igen, du är ju trots allt min bror".

Kriminell

För er som har oroat er för hur min kriminella bana egentligen kommer att sluta så kan jag lugna er. Den är över. Apelsiner och grapefrukter plockas nu från träden på Wiezmann institutets campus. Och det är tydligen helt i sin ordning. Weizmann behöver inte sälja sina apelsiner för att överleva. Vi med tillgång till campuset för förse oss som vi vill. Imorgon blir det nypressad grapefruktjuice igen. Laglig den här gången!