Som den omtänksamma och goda mor jag är så barnsäkrade jag vårt hem för några månader sedan. Skåpluckorna stängdes igen med en spärr som ska tryckas ned samtidigt som man öppnar luckan.
Men, gissa vem som har kommit på hur man öppnar spärrarna?
Helt rätt, smart-Ella kan nu pilla upp skåpluckorna.
Gissa vilket skåp hon gick på först?
Jajemensan, barskåpet.
Gissa vilka som kommer att få ägna kvällen åt att tömma badrumsskåp och andra skåp på diverse saker som är spännande för ett litet barn??
Nä, jag har inte bara fixat balkongen och Ellas nya byrå. Jag har även satt upp en klädhängare i hallen, utrustat tvättstugan med en förvaringshylla SAMT satt upp lampor i vardagsrummet. Japp, slut på glödlampor. Förvisso blev det plafonder, något som jag själv inte är så förtjust i, men det var den enda inredningsdetalj som Y hade en åsikt om. Så jag lät honom hållas. Och de var ju faktiskt helt ok. Och för att ni inte ska tro att jag hittar på det här fullständigt har jag ett foto som bevis. För och efter i samma bild. Även den andra glödlampan är utbytt numera. Stolen på soffbordet var en tillfällig lösning, vi brukar inte vara fullt så crazy i vanliga fall.
Inredningshysterin är inte riktigt lika stor i Israel som i t ex Stockholms innerstad. Jag har mina egna teorier om varför det är på detta sätt. Nummer ett är att man inte tillbringar lika mycket tid hemma i Israel som man gör i Sverige. VI går iaf ofta ut när vi träffar kompisar, att bli hembjudna till någon på middag sker i stort sett bara på olika högtider (förutom de obligatoriska familjemiddagarna varje helg då...).
Den andra anledningen är att israelerna är galna i att återanvända saker. Och det spelar inte så stor roll från vem det kommer och i vilket skick de är - man slänger inte saker!! När vi träffades hade Yarden en säng som sett sina bättre dagar. De dagarna var åtminstone 10 år tillbaka i tiden. Jag vägrade att låta den gamla knöliga madrassen stanna i vårt hem särskilt länge men sängen som kom från Ys pappas kusin gick genast vidare i näringskedjan och hamnade hos Ys syster.
Det här tänkandet gör ju att det blir lite svårt med någon slags enhetlighet i inredningen och då kan man lika gärna strunta totalt i det. Men ibland är det ju ganska kul att ta vara på något gammalt och fixa till det lite. Det är precis vad jag gjorde i förra veckan med en TV-bänk som en roommate till Y lämnade kvar i en gammal lägenhet som de delade för några år sedan. Sedan vi flyttade till Rehovot har den här bänken stått ute på balkongen och fungerat som grillbord. Men det tog mycket plats och passade inte in i min bild av vår nya, fantastiska balkong så jag bestämde mig för att fixa till den och ställa in den i Ellas rum. Och även fast resultatet inte är helt perfekt så är jag rätt nöjd, det var faktiskt jättekul dessutom!
När vi flyttade till vår lägenhet här i Rehovot i maj förra året sa jag att "jag minsann inte ska ha en balkong som är ett förvaringsrum för skräp och cyklar, jag ska ha en mysig balkong där man kan njuta av vädret istället". Jag får väl erkänna att jag är lite seg i starten men nu, nästan ett år senare, har den äntligen blivit en ställe som jag vill tillbringa lite slöa stunder på. Ok, det blev ingen hängmatta men en ordentligt bakåtlutad solstol är inte fy skam det heller! Och innan ni bryter ut i jubel och applåder vill jag passa på att tacka mamma som sponsrat med blommor, bord och en spark i röven så att jag äntligen tog mig i kragen och fixade det!!
Jag får väl erkänna att vi fullständigt glömde bort Earth hour så TV:n, lampor och datorn stod påslagna. Men hade jag kommit ihåg det så hade den här ljusslingan kunnat lysa ändå - den drivs nämligen av solceller! Jag tror att det kan vara den coolaste grej jag någonsin köpt. Jag höll fullständigt på att gå i spinn igår när det började skymma och jag släckte lampan på balkongen, den känner nämligen av när det blir mörkt och börjar lysa då. IKEA alltså. Vilka grejor de har. Och vår balkong börjar äntligen likna en mysig balkong. Jag lovar foton på den så snart jag har slutat med mina Martha Stewart-aktiviteter där ute.
Jag behöver en egen lägenhet (egen som i att äga, inte att jag ska flytta ifrån man och barn alltså) som jag kan få fixa med som jag vill. Tapetsera, måla väggar köpa lite schyssta inredningsprylar. I hela lägenheten har vi ljusgula väggar, förutom i Ellas rum, och det är förvisso lugnt och enhetligt men ganska tråkigt också. Jag vill ju ha ett snyggt hem som jag verkligen gillar men det känns lite onödigt att lägga ut en massa pengar i en lägenhet som vi antagligen kommer att flytta ifrån om ca ett år. Men eftersom det inte riktigt är på gång att köpa lägenhet ännu så sitter jag istället och tvångssurfar på inredningssidor. Frossar i designprylar, tapeter och dyra lampor. På den HÄR sidan vill jag ha allt, Ella ska få en robottapet och jag har till och med hittat lite kuddar som jag vill ha från H&M. Misstänker att H&M är det närmaste jag kommer iofs, behöver en väldigt hög lön om jag ska få in alla designade grejor...
Jag tror att det börjar vara dags för mig att börja jobba igen. Igår skurade jag våra fjärrkontroller och idag har jag följt Martha Stewarts instruktioner för hur man viker lakan...
Jag förklarar det med att jag plötsligt såg hur geggiga fjärrkontrollerna var när Ella satt med en i munnen (jag vill ju inte att hon ska bli sjuk av dem) och såna här lakan med resår är ju himla praktiska men det går ju inte att vika dem på något vettigt sätt. Men Martha visade sig ha grym koll på det! Idag ska jag rengöra min dator och organisera mina köksskåp (ok, surfa på foton från Oscars-galan ligger något närmare sanningen). Fast det är klart, så länge min vardagsrumsbelysning består av två nakna glödlampor så kan jag nog inte räknas som ett fullfjädrat Martha-fan. Nån dag ska jag ta tag i det också.
Idag fyllde Ella ett halvår! Svårt att fatta. Både att det redan har gått ett halvår och att hon verkligen inte har funnits hos oss längre än så. Hur som helst firade vi med att köpa en matstol till henne, hon är ju stora damen nu så nu ska hon ju få sitta med oss och äta så klart.
Fast det här med att hitta en stol har inte varit lätt. I Sverige är ju robusta trästolar av typen Tripp-Trapp det som gäller verkar det som. Här är det plast, färg och hysteriska mönster istället. Och eftersom jag ju mest är svensk än så länge så är jag något mer förtjust i den skandinaviska designen. Jag har surfat runt på de stora barnaffärernas hemsidor och kollat Israels variant av Blocket men inte en trästol i sikte. Så idag när vi åkte ut till stora köpcentrat så var siktet istället inställt på den enklaste plaststol som vi kunde hitta. På första affären fanns en vit plaststol med tillhörande bricka för ca 250 kr, ungefär som Ikeas variant. Men innan vi köpte den så kollade vi in i nästa affär och där, inklämd mellan alla plastmonster står en italienskdesignad trästol!! Nästan lika dyr som det dyraste plastschabraket men jag var överlycklig. Stadigt trä, nätt i modellen, tillhörande dyna med sele och som extra plus i kanten - jag fick själv montera ihop den.
På tal om kor så hade vi besök av Y's kusin med man i torsdags. Och nej, det är inte på kusinen jag syftar när jag tänker på kor. Det är presenten som hon hade med sig...
Ett tips är ju att inte köpa inredningsprylar till personer man inte känner så väl, det blir så lätt fel! För hur roligt man än kan tycka att det är med en ko-familj så är ko-kvoten redan uppfylld i min inredning. För ganska många år sedan, när Cow Parade var en ny grej, köpte jag mig en randig ko. Den ligger förvisso nedpackad i en kartong i Sverige men ska vi ha prydnadskossor i vårt hem så kommer det att vara den. Så, någon som är sugen på en kofamilj? Säg bara till!
