Modigt

En av alla mina goda egenskaper är att jag är modig. Väldigt modig. Hoppa fallskärm, dyka med hajar, resa ensam till andra sidan jordklotet, flytta till ett land där jag inte känner någon... Ja ni märker, listan kan göras lång.

Utomordentligt mod visade jag även alldeles nyss när jag för första gången såg en kackerlacka i den här lägenheten. Jag stod t ex helt dödsföraktande kvar med båda fötterna på golvet när jag ruckade lite på fåtöljen som den gömde sig under. Sedan kastade jag vågat en boll mot den lille gynnaren så att den sprang ut på balkongen. Därefter stängde jag raskt dörren och utropade kaxigt: "got ya, you bastard!".

Nu sitter jag och väntar på att maken ska komma hem så att jag kan gå och lägga mig. Så att det finns någon som jag kan väcka när jag hör det krafsande ljudet av hämndlystna kackerlackor som invaderar vårt sovrum. Ljudet som bara kommer att höras i mitt huvud. Alternativet vore att jag skulle krypa ned bredvid min dotter. Och ärligt talat, det skulle inte vara särskilt modigt.

Vampyrer?

Rumpa

Alltså, det är något med mig och bakdelar just nu. Igår kände jag en närmast bisarr tillfredställelse när jag tryckte upp en halv citron i rumpan på en kyckling. Och nä, det var inte en levande kyckling. Jag tror inte att det hade varit en särskilt tillfredsställande känsla att trycka upp en halv citron i rumpan på en levande kyckling. Men i rumpan på en död kyckling, fylld med fetaost, vitlök, koriander och bröd så kändes det bra.

Och om de här två senaste inläggen fått er att börja oroa er över den här bloggens framtid så kan jag lugna er, det finns inga fler rumpinlägg på lager. Möjligtvis om lill-rumpan, som jag kärleksfullt brukar kalla min dotter. Och det fick mig genast att fundera på vad tusan som ligger och skvalpar i mitt undermedvetna.

Trendspaning

Länge har vi ju tvingats att se tjejer med stringtrosorna synliga högt över jeansen och killar med så lågt hängande jeans att de faktiskt hänger under rumpan. Men nu har trenden flyttat fram. Efter stringryggen och hängröven kommer nu kalsonglåren! Japp, det är sant. Igår såg jag nämligen en kille vars jeans halkat så långt ned att jag såg hans lår under kalsongerna och över jeansen (jag har gjort en förklarande bild här nedan!).

Nu får jag väl erkänna att killen ifråga var en mager 13-åring som inte såg särskilt trendig ut i övrigt utan det kan ha varit så att hans jeans var lite för stora men å andra sidam, vad vet jag om vad som är trendigt nuförtiden?! Men, kom iaf ihåg var ni hörde om det först!

Dagens val

Med inspiration från alla dessa modebloggare och deras outfits bestämde även jag mig för att visa "Dagens val"...

...blåvalen!

Det räcker med blod nu...

Det känns som att vi har ett väldigt blodigt dygn bakom oss. Igår kväll när jag lagade middag lyckades jag skiva av en femtedel av nageln och det började så klart att blöda. Imorse gjorde jag sockerbelastningstest och fick så klart lämna blodprov.

Men värst var ändå dagens lekparksolycka. Ella halkar på stegen till rutschkanan och trots att jag står precis bakom med händerna redo under hennes armarna så hinner jag inte gripa tag och hakan drämmer i någonstans. Och blodet sprutar bokstavligen. Ellas mun fylls med blod, ansiktet blev alldels rött, halva jackan rödfläckig och min sjal som jag använder för att försöka stoppa flödet går snabbt från rosa till rött. Mitt i den hysteriska gråten står jag och försöker hålla mig lugn så att inte Ella ska bli räddare än nödvändigt, trösta henne, försöka se om tänderna är lösa, varifrån exakt det blöder, om vi behöver träffa en läkare, fundera på om bilen är hemma eller om Y tog den imorse. En trädgårdsmästare kommer rusande och börjar med avledningsmanövrar för att få Ella att sluta gråta samtidigt som han kollar med mig om jag behöver hjälp med någonting. Blodflödet lugnar ned sig något och jag tar en fortfarande gråtande Ella i famnen, vagn i handen och hund i släptåg och går hem (som tur är var det på lekparken på gården så det är 50 meter till vårt hus).

Väl hemma har blodet slutat rinna och medan Ella ligger på soffan med nalle och en flaska mjölk kan jag torka av henne för att inse att hon har ett litet sår strax under läppen och det är allt. Tänderna är hela och sitter fast, inget bett i tungan, inte ens en fläskläpp... Några timmar senare är hon i full fart med att klättra upp och ned på sin stol och nu sover hon lugnt i sin säng. Bara jag som fortfarande har en hård klump i magen. Känns som att jag nog behöver ett varmt bad för att slappna av.

Alice, who the f**k is Alice!

Och på tal om trubadurer, just nu spelas "Alice, who the fuck is Alice" på radion. Och jag ryser... Det blir inte värre än så.

Befinner ni er på Arlanda den 22 december runt 22-tiden kan ni höra den framföras av två, i vanliga fall, trevliga bloggare. För ni bangar väl inte?? ;)

Hotbild

Jag hade ju faktiskt tänkt att ta med mig familjen och fira jul i Sverige i år. Men jag vet inte längre. Det kan nog bli inställt. Det föreligger en viss hotbild...

Rödbetor

Det är alltid lite läskigt att gå på toaletten efter att man har tryckt i sig ett gäng rödbetor. Sådär en split second av dödsångest innan man kommer på att man nog inte är dödssjuk.

Hot

Den här synen möttes Yarden av igår kväll när han kröp ned i sängen. Fast föreställ er ett mörkt sovrum där han inte såg på en gång vad det var... Mowahahaha, jag måste vara jordens skojigaste människa!

Barnvänligt

Jag har för mig att jag tidigare har nämnt att det är ett rätt barnvänligt område vi bor i. Det känns ibland som att det bara bor barnfamiljer här - alla är beväpnade med småbarn, barnvagnar eller gravidmagar. Igår fick jag beviset på att det faktiskt är så. Det ordnades en sommarfest i parken som ligger i mitten av området och det kryllade verkligen av barn där. Jag fick nästan lite torgskräck.

Konstigt

I mer än en månads tid har man inte kunna använda Page Up-/Page Down-knapparna på min dator. Jag har försökt med allt möjligt men det har inte funkat. Så efter ett tag vänjer man sig ju. Och så helt plötsligt idag så funkar det. Varför? Det spökar va?

Försvunnen?

Är det bara jag som inte kan se min blogg? Eller är ni fler desperata där ute? Och hur fasiken skulle ni kunna svara på det om ni inte heller kan se bloggen? Det tänkte jag inte på när jag började skriva det här inlägget. Jaja, om bloggen är borta så spelar det ju ingen roll om jag lägger till ett meningslöst inlägg...

*Update* Ja men nu är jag tillbaka igen. Blev lite orolig där ett tag.

Negativt test

Jo, jag tänkte bara säga att jag inte är gravid. Jaha!? Varför tror hon att vi vill veta det nu då, tänker ni väl. Kom igen när du har något intressant att berätta. Och jag förstår er så väl. Själv trodde jag egentligen inget annat men var ändå tvungen att kolla.

Jag skulle ju få min svanskota röntgad för lite mer än en vecka sedan. Så läkaren frågade mig om jag var gravid och jag svarade att det var jag inte, så vitt jag visste. Sen såg jag att det stod på remissen att jag inte var gravid. Och så gick jag till röntgenavdelningen, som förvisso var stängd, och där såg jag en stor skylt på dörren där det stod "Tillträde förbjuden för gravida kvinnor" tillsammans med en sån där strålningssymbol. Och det var väl där någonstans som jag blev lite nojjig och tänkte "Åh herregud, tänk om jag är gravid, och så röntgas fostret och så kommer det ut en självlysande unge med fyra armar" så jag for förbi apoteket och köpte ett gravtest. Jag har ju faktiskt inte fått tillbaka det där tydligaste tecknet på att jag inte är gravid så man vet ju aldrig. Men det var jag alltså inte. Och jag är väldigt glad över att jag kollade för morgonen därpå när jag kom till röntgen frågade först sekreteraren om jag var gravid, sen fick jag skriva under ett papper att jag inte var gravid och sedan frågade även röntgensköterska om jag var det... Vad tusan kan hända om man är det?? Exploderar fostret?

En vecka efter min röntgen hade jag fortfarande inte hört något från läkaren (ok att det hade varit en massa helgdagar men ändå...) så jag passade på att tränga mig in hos honom när jag ändå var på vårdcentralen för att vaccinera Ella. Han hade inte fått något svar så jag sa åt honom att ringa röntgen, medan jag satt där, och kolla vad status var. Jo, det visade sig att ortopeden som kollat på mitt case ville ha en till bild, från en annan vinkel, men det hade inte min läkare och därmed inte jag heller blivit informerade om. Så han frågade mig återigen om jag var gravid, samma gjorde sekreteraren på röntgen, jag fick återigen skriva under ett papper att jag inte var gravid och så frågade sköterskan om jag var gravid. Och nu har jag börjat fundera "tänk om jag är gravid men jag tog testet för tidigt så att det inte visade något!?". "Tänk om det kommer ut en självlysande unge med fyra armar". Jag får nog åka och köpa ett till test...

Ågren

Idag lider jag av söndagsångest. Jag ska nämligen till vårdcentralen imorgon. Jag är inget stort fan av att gå till doktorn i vanliga fall men den här gången är det ännu lite värre. Jag har nämligen insett att det är dags att kolla upp min svanskota... Har inte kunnat sitta rakt på några veckor och det i sin tur gör att min rygg är fullständigt pajj. Så nu ska jag få svart på vitt om den är bruten, se om det finns något att göra åt saken, kanske få en remiss till en kiropraktor så att jag slipper betala ryggfixandet själv.

Jag har läst på lite så jag vet ungefär hur man undersöker en svanskota. Det kommer att bli lite jobbigt. Så nu har jag satt i mig två glas rött för att dämpa ångesten lite medan min man slänger ur sig det ena opassande skämtet efter det andra. Jag väljer att se det positiva i det och glädjs över att min man inte är svartsjuk iaf.

En kandidat mindre...

Jag tror att vi bestämde oss igår när vi såg på nyheterna att vi inte kommer att sätta Ella i dagiset i vårt område.... Kilcka HÄR så förstår ni varför (ok, det är bara på hebreiska men klicka på play på videon så ser ni bilderna, huset med det röda taket är dagiset som ligger i vårt område...).

Hemmafru

Jag tror att det börjar vara dags för mig att börja jobba igen. Igår skurade jag våra fjärrkontroller och idag har jag följt Martha Stewarts instruktioner för hur man viker lakan...

Jag förklarar det med att jag plötsligt såg hur geggiga fjärrkontrollerna var när Ella satt med en i munnen (jag vill ju inte att hon ska bli sjuk av dem) och såna här lakan med resår är ju himla praktiska men det går ju inte att vika dem på något vettigt sätt. Men Martha visade sig ha grym koll på det! Idag ska jag rengöra min dator och organisera mina köksskåp (ok, surfa på foton från Oscars-galan ligger något närmare sanningen). Fast det är klart, så länge min vardagsrumsbelysning består av två nakna glödlampor så kan jag nog inte räknas som ett fullfjädrat Martha-fan. Nån dag ska jag ta tag i det också.

Navel

Det är mycket som förändras efter att man har blivit mamma. Saker som tidigare skulle ha fått en väldigt illamående kan nu få en att bli lite stolt. Vad tänker jag då på? Jo, häromdagen låg jag på soffan med Ella lutandes mot mina lår när hon plötsligt lutar sig framåt och lägger en liten mjölkspya i min navel. Kände mig otroligt nöjd över att allt hamnade i min navel och den omkringliggande svampiga området och att inget rann ner på soffan och inget heller landade på hennes kläder. Och inte blev det sämre av att det precis nedanför soffan låg en smutsig t-shirt som kunde användas till att torka upp spyan med. Helnöjd morsa med andra ord. Vem hade kunnat tänka sig att en spya i naveln skulle ha skänkt en sådan tillfredsställelse för, säg, två år sedan!?

Gräsänka

Det känns lite läskigt, jag är ensam hemma med Ella i 3 nätter. Yarden har precis stuckit iväg med sina kompisar på en ökenvandring fram till söndag morgon. Och från vandringen bär det direkt iväg till en konferens i Eilat tills på tisdag. Fast så länge kunde han inte tänka sig att vara ifrån familjen (läs: Ella, han hade nog klarat sig utan mig några dagar till...) så på söndag kväll kommer jag och Ella att möta upp honom i Eilat. Kanske blir lite mer mammaLEDIG när man får bo på hotell, även om Yarden kommer att vara upptagen på dagtid.

Tyvärr verkar det som att det ska bli lite svalare i Eilat till veckan. Istället för 25 grader som det ser ut att bli i helgen så blir det nog bara runt 20 grader. Men ett dopp i poolen borde man väl kunna klara? Kanske måste köpa badbyxor till Ella så kan vi köra lite babysim också!

Slemmo

För exakt tre månader sedan när jag låg på sjukhuset ringde min mobil mitt i natten. Jag svarade halvt sovande och möttes av en okänd person med slemmig röst som frågade vad jag gjorde och om jag sov. När jag frågade vem det var så svarade han bara: "Jag tror nog att du vet vem det är" med sin slemmiga röst. Och jag svarade att jag ju inte alls visste vem han var men han fortsatte att säga att jag nog visste det. Så jag tryckte bort honom. Och så klart ringde han igen och var sur för att jag hade tryckt bort honom. Och när jag gjorde det igen så fortsatte han ringa. Naturligtvis skulle jag ha stängt av telefonen på en gång men eftersom det var den telefonen som de ringde på från bebissalen (där Ella sov så att jag skulle få vila upp mig och få ned mitt blodtryck) när hon behövde ammas så villa jag inte göra det. I vanliga fall skulle jag bara blivit förbannad och bett honom dragit åt helvete men så hög på hormoner som jag var då så blev jag istället livrädd och ringde gråtande Yarden. Mitt under detta samtal så kommer en sköterska in för att kolla mitt blodtryck! Jag förklarade för henne vad som hade hänt och efter att ha kollat mitt blodtryck bestämde hon sig för att inte skriva ned det i min journal, det var ju taget under lite speciella omständigheter. Tror jag hade något på 180/100 och de tyckte att det var högt när jag låg på 140/90...

Inatt klockan tre ringde min telefonoch när jag svarade möttes jag av ett creepy "shaaalom, sov du?". Kände genast igen rösten. Lämnade över telefonen till Yarden och naturligtvis lägger snubben på och ringer inte mer. Fast inatt blev jag inte direkt skraj. Mer sådär irriterad som bara en småbarnsmamma kan bli över att bli väckt när det inte behövs. Fast vi kunde iaf garva åt att slemmot funnit sin plats i livet, har man begåvats med en sådan röst är nog nattliga påringningar till kvinnor mitt i prick. Får se om han ringer om 3 månader igen!