Modigt

En av alla mina goda egenskaper är att jag är modig. Väldigt modig. Hoppa fallskärm, dyka med hajar, resa ensam till andra sidan jordklotet, flytta till ett land där jag inte känner någon... Ja ni märker, listan kan göras lång.

Utomordentligt mod visade jag även alldeles nyss när jag för första gången såg en kackerlacka i den här lägenheten. Jag stod t ex helt dödsföraktande kvar med båda fötterna på golvet när jag ruckade lite på fåtöljen som den gömde sig under. Sedan kastade jag vågat en boll mot den lille gynnaren så att den sprang ut på balkongen. Därefter stängde jag raskt dörren och utropade kaxigt: "got ya, you bastard!".

Nu sitter jag och väntar på att maken ska komma hem så att jag kan gå och lägga mig. Så att det finns någon som jag kan väcka när jag hör det krafsande ljudet av hämndlystna kackerlackor som invaderar vårt sovrum. Ljudet som bara kommer att höras i mitt huvud. Alternativet vore att jag skulle krypa ned bredvid min dotter. Och ärligt talat, det skulle inte vara särskilt modigt.

Marskatter

Igår såg jag två kopulerande katter minsann. Lite Animal Planet live framför soptunnan. De har koll på kalendern de där katterna!

Avbockningsprojekt

Jag har påbörjat ett litet miniprojekt som jag tänkte försöka köra januari ut. Varje dag ska jag göra en sak som jag har tänkt göra länge men som jag skjutit upp. Det behöver inte vara något stort utan kan handla om ett mail som ska skrivas t ex. Under de fyra dagar som projektet hittills pågått har jag:

- putsat fönstret i köket
- rensat i underklädeslådan
- spacklat ett par hål på en vägg i köket
- pumpat däcken på vagnen

Känns helt otroligt skönt när man har gjort en sån sak och kan bocka av det från listan.

Livsstilsförändring

Det är bara att erkänna, jag har aldrig varit i så dålig form som jag var efter att Eitan föddes. Efter att Ella föddes gick jag ned allt utom tre kilo, men sedan började jag gå upp igen. Så när Eitan började växa låg jag redan på +12 kilo från vad jag vill väga. Försökte hålla igång med promenader under tiden jag var gravid så att jag inte skulle gå upp så mycket i vikt och fortfarande ha en hyfsad kondis men så fick jag foglossning så de sista två månaderna kunde jag ju knappt röra mig. Gick dock inte upp mer än 14 kilo totalt vilket kändes ok.

Hur som helst, efter att Eitan fötts kände jag mig fetare, fulare och mer otränad än någonsin. Foton visade att jag inte bara kände mig, jag var det också. Och även om jag gick ned gravidkilona hyfsat snabbt så var det mycket plufs och deg här och var och ingen kondis alls. Så jag bestämde mig, jag måste ändra livsstil. Bli mer aktiv. Och så bestämde jag mig för att nu är det jag som börjar "löpträna".

En av mina starka sidor är att jag har en jäkla vilja, envis som synden helt enkelt. Tyvärr gör det att jag kan pressa mig ordentligt när jag tränar, klart över min nivå vilket ofta gör att jag blir sjuk eller tröttnar. Så den här gången tänkte jag vara smart och inte gå ut för hårt. Hittade ett träningsprogram för nybörjare på marathon.se och bestämde mig för att följa det. Och det har jag gjort. Förvisso med avbrott för semester, ryggskott, sjukdomar etc, men jag fortsätter. Igår invigde jag mina nya tights som jag köpte när vi var i Sverige (då var de en storlek för små) - efter att ha varit sjuk så kände jag att jag kanske inte skulle ha ork att genomföra passet enligt plan men tightsen gjorde sitt till, ser man så jäkla sportig ut som jag gjorde igår så kan man bara inte fuska och gå (vet inte om det faktum att jag hade "Mors lilla Olle" på hjärnan hjälpte men jag sjöng den genom hela passet...)!

Ursprungsplanen var att bli klar med programmet lagom till årsskiftet men där har jag fått tänka om lite. Nu är planen att jag fortsätter tills jag är klar, det är ingen hets. Och jag känner mig redan fast, det är ju skitkul att springa helt enkelt. Nästa vecka ska jag till sjukgymnasten för att se om jag kan få ett träningsprogram för min rygg och efter det tänker jag börja styrketräna också. Jag har en bit kvar till målet men det får ta tid den tar. Huvudsaken är att jag kommer dit.

Some days are better than others...

Vilken morgon. Jag säger bara det - vilken morgon.

Eller ok, jag säger lite mer. Väcktes kl 4 av Ella som ville att jag skulle hjälpa till att sätta på henne pyjamasen (hon vägrade att sova i pyjamas igår kväll så hon fick sova i sina vanliga kläder). Både jag och Ella somnade snabbt om.

Strax efter fem var Ella vaken igen och ville ha mjölk i en flaska. Yarden gick upp och fixade det så att vi skulle få sova lite till. Tyvärr var det mamma som skulle fixa mjölken och vem säger nej till en tvååring kl fem på morgonen? En gallskrikande sådan alltså! Finns det någon annan sort?

Tjugo i sex gav vi upp, då stod Ella och snackade med sin lillebror för fullt. Yarden fixade kaffe, jag bytte blöjor. Yarden gick till jobbet. Jag fixade youghurt med cornflakes OCH youghurt till Ella. Utan russin. I ett smutsigt decilitermått. Vem vill egentligen äta youghurt ur en tallrik när det finns decilitermått? Odiskade decilitermått. Och vilken mamma orkar bry sig, med en tvååring i huset väljer man sina strider. Till exempel att ta av en bajsblöja som börjat läcka. Det tar en mamma gärna strid om. Det blev grannarna varse när det lät som att barnet höll på att mördas i duschen. Mamman fick iaf bort nästan allt bajs. Bara lite hamnade på lakanen i tvååringens säng. Det är ok, lakan kan tvättas.

Genom en distraherande manöver (ringa och gratta mormor på 65-årsdagen via Skype) fick mamman på tvååringen kläder. Tandborstningen gick av bara farten. Borsta håret gjordes framför webkameran så att mormor kunde se hårspännena som tvååringen fått av farmor. Plåstret som igår satt i pannan och idag i håret lämnade vi dock kvar på plats. Gröna Mumin-plåster i luggen är fint. Skor kändes onödigt så tvååringen fick sätta sig i vagnen utan dem. I vagnen med punktering på framhjulet. En trehjulig vagn med två barn i och en punktering på framhjulet är svårhanterlig. Tillbaka in i lägenheten, fram med paraplyvagnen och BabyBjörnen. Vissa dagar är man gladare över att lämna på dagis än andra.

Bilkörning i Israel

Fråga vilken utlänning som helst i Israel vad som stör dem här och de kommer troligtvis att svara "bilkörningen". Från början tyckte jag att det var jätteläskigt att köra här - mycket trafik, hetsigt tempo och galna förare. Men nu har jag vant mig, även om jag kanske inte kan acceptera allt beteende. Men skulle ni någon gång hamna bakom ratten i Israel så finns det en del att tänka på, här kommer några av de grundläggande delarna:

Om du inte har börjat rulla innan trafikljuset slår om till grönt kommer folk att tuta irriterat. Du måste med andra ord antingen veta i vilken ordning trafikljusen slår om alternativt vara synsk.

Hastighetsbegränsningar är en rekommendation - kör för tusan inte långsammare än vad som står på skyltarna!

Blinkers används om du känner för det. Annars inte. Om en bil blinkar till höger betyder det inte att den ska svänga till höger. Den kan lika gärna vara på väg rakt fram, eller varför inte till vänster. Bara för att en bil inte blinkar behöver det inte betyda att den inte tänker svänga. Och har du slagit på blinkersen när du ska svänga så finns det ingen anledning att slå av den, du kanske ska svänga igen längre fram?!

Lämna så kort avstånd som möjligt till framförvarande bil, om en israel ser en lucka där de skulle kunna få in sin bil så kommer de att känna sig nödgade att byta fil, innan någon annan gör det.

Slutligen - kolla aldrig i döda vinkeln om du ska köra om eller byta fil! Du tappar en halvsekund av sikt framåt och vad som helst kan ha hänt då. Finns det någon bil i döda vinkeln så kommer den att tuta argsint eller bromsa in. Tips från min körlärare...

Lycka till!

Målsättning

Tänkte fortsätta att gotta mig i min miserabla uppvisning på nyårsafton. Min fjällpackning var mycket ändamålsenlig vad gällde skidåkning i 20 minusgrader men när det kom till att fira nyår med stil och klass så blev det brutalt underkänt. Jag hade en svart topp, som jag nog hade tänkt använda på nyår, med mig men den var skitig redan när jag kom till fjällen. I övrigt hade jag med mig två t-shirts (utöver underställ etc). Den ena hade jag haft på mig i ett par dagar. Den andra kräktes min brorson ned under eftermiddagen. Jag valde med andra ord att fira nyår i en välanvänd (men ej nedspydd) t-shirt samt långkalsonger. Långkalsongerna var ju iaf svarta så de kunde nog passera som svarta tajta byxor.

Detta föranleder min målsättning (se det inte som ett löfte) att under 2010 shejpa till mig både fysiskt och psykiskt så pass att vi slipper se en lönnfet, långkalsongprydd Karin snubbla på mållinjen vad gäller att fira in 2011 utan istället möts av en något uppiffad, om än trött, tvåbarnsmor med lite festligare kläder, helst utan mjölkspyor på. Kanske även ett glas champagne vid tolvslaget på det.

Jag kan slutligen avslöja att jag somnade ca 23.50 men vaknade av de första fyrverkerierna. Och någon ekonomisk kris såg jag inte skymten av från min åskådarplats, det brändes ordentliga summor i fyrverkerier i fjällen.

Upplopp

Vi hade tur som besökte Tempelberget i torsdags. Idag var det nämligen dags för upplopp igen på området! Det är bara att inse att att man inte bor på jordens lugnaste plats direkt.

Real-tids action

Ok, jag fattar att halva Sverige sitter bänkad framför TV-apparaterna för att kolla på Sverige-Danmark matchen men jag tänkte bara meddela att även här på min lugna gata är det action. För bara några minuter sedan hördes plötsligt en hög smäll här utanför. Och sen en till, och en till. Nyfiken som jag är stod jag ute på balkongen när den fjärde smällen kom (fatta hur bra jag skulle klara mig om det var krypskyttar i farten...), redo med kameran.

Ute på gatan var det bilkö och längst bort i korsningen ser jag blåljus blinka. Ah, ett chefetz chasoud så klart! Ett misstänkt föremål som oskadliggjordes med hjälp av en bombrobot. Vardagsmat för en israel. I 99,9% av fallen är det en glömd väska med gamla träningskläder. Men här tar man inga risker. Faktiskt andra gången det händer här på gatan på det år som vi har bott här. Första gången jag var med om det i Tel Aviv blev jag allt lite nojjig men nu blev jag mest upphetsad över att ha något att blogga om!! ;-)

Lägg märke till den informativa pilen makerad med "HÄR" som visar att där bakom träden blinkade blåljusen!