Some days are better than others...

Vilken morgon. Jag säger bara det - vilken morgon.

Eller ok, jag säger lite mer. Väcktes kl 4 av Ella som ville att jag skulle hjälpa till att sätta på henne pyjamasen (hon vägrade att sova i pyjamas igår kväll så hon fick sova i sina vanliga kläder). Både jag och Ella somnade snabbt om.

Strax efter fem var Ella vaken igen och ville ha mjölk i en flaska. Yarden gick upp och fixade det så att vi skulle få sova lite till. Tyvärr var det mamma som skulle fixa mjölken och vem säger nej till en tvååring kl fem på morgonen? En gallskrikande sådan alltså! Finns det någon annan sort?

Tjugo i sex gav vi upp, då stod Ella och snackade med sin lillebror för fullt. Yarden fixade kaffe, jag bytte blöjor. Yarden gick till jobbet. Jag fixade youghurt med cornflakes OCH youghurt till Ella. Utan russin. I ett smutsigt decilitermått. Vem vill egentligen äta youghurt ur en tallrik när det finns decilitermått? Odiskade decilitermått. Och vilken mamma orkar bry sig, med en tvååring i huset väljer man sina strider. Till exempel att ta av en bajsblöja som börjat läcka. Det tar en mamma gärna strid om. Det blev grannarna varse när det lät som att barnet höll på att mördas i duschen. Mamman fick iaf bort nästan allt bajs. Bara lite hamnade på lakanen i tvååringens säng. Det är ok, lakan kan tvättas.

Genom en distraherande manöver (ringa och gratta mormor på 65-årsdagen via Skype) fick mamman på tvååringen kläder. Tandborstningen gick av bara farten. Borsta håret gjordes framför webkameran så att mormor kunde se hårspännena som tvååringen fått av farmor. Plåstret som igår satt i pannan och idag i håret lämnade vi dock kvar på plats. Gröna Mumin-plåster i luggen är fint. Skor kändes onödigt så tvååringen fick sätta sig i vagnen utan dem. I vagnen med punktering på framhjulet. En trehjulig vagn med två barn i och en punktering på framhjulet är svårhanterlig. Tillbaka in i lägenheten, fram med paraplyvagnen och BabyBjörnen. Vissa dagar är man gladare över att lämna på dagis än andra.