Blogpusslet

Nä, jag vill inte sluta blogga, men det finns inte mycket tid och kraft till det längre. Det är inte helt lätt att få tiden att gå ihop. Även om jag har hittat något mer balans i tillvaron nu så är min arbetstid trots allt 45,5 timmar i veckan. Om jag arbetar mindre dras det från mina semesterdagar. Mina 12 semesterdagar that is.

Men, jag har ändå tur - jag har en bra lön med israeliska mått mätt (marginellt högre än min ingångslön jag hade i Sverige för 13 år sedan), jag har en chef som inte har några problem med att 1,5 timme av min arbetsdag sköts från tåget och jag har en man med ett flexibelt jobb som kan hämta och lämna på dagis nästan varje dag.

Två dagar i veckan går jag tidigare från jobbet för att kunna hämta barnen på dagis. Kostnaden för detta är dock att jag två kvällar i veckan sätter mig framför datorn direkt när barnen har somnat och jobbar tills det är dags att sova. Och de andra kvällarna när man har plockat undan och städat upp i köket, vikt tvätten, städat efter barnen och betalat räkningarna finns det inte mycket kraft kvar. Eller tid för den delen. Men för min egen skull ska jag försöka att blogga lite mer - de där dammråttorna under sängen får ligga kvar lite längre, och kanske få en och annan ny kompis under tiden.

Vänstervriden

Jag känner hur hela jag lutar åt vänster. Och jag menar inte bildligt utan bokstavligen. Musklerna i nacken, axlarna och längs ryggraden har dragit ihop sig på vänster sida och jag behöver massage. Helst nu. Har skickat iväg ett meddelande till min massös så jag hoppas att hon svarar snart!

Magsjuka

Eitan har magsjuka och bajset sprutar åt alla håll. I natt har jag varit uppe och bytt blöjor, duschat barn, bytt lakan och bytt pyjamaser. Nu har killen somnat igen och jag hade ju tänkt göra detsamma. Men se det går inte. Grannen ovanför renoverar nämligen sitt badrum och inte nog med att det borras konstant, just nu håller de även på att banka på något så att hela huset skakar. Hur Eitan kan sova är ett mysterium.

Fläckar

Ibland känns det som att mitt liv bara är en enda lång kamp mot fläckar. Smuts, mat, färg...

Gårdagens körsbärsfläckar bekämpades genom att snabbt dra av tröjan från barnet, blöta den och pressa över citronsaft. Efter en omgång i tvättmaskinen är fläckarna borta.

Den intorkade fingerfärgen sitter dock kvar. För att inte tala om chokladglassen. Och den blå-vitrandiga tröjan med köttfärssås över hela magen känner jag mest för att bara slänga på en gång. Jag tror att jag ska föreslå på dagis att de alltid har en bestämd dag då de serverar köttfärssås så att alla föräldrar har en chans att klä barnen i mörka, oömma kläder.

Myggor

Alltså, det har klagats ordentligt på de flesta svenska bloggar om att det har snöat i maj. Jag tycker allt att ni överdriver lite. Så farligt är det väl inte. Tänk på mig och mina problem istället. 9 myggbett.

Och som en liten bonus slet ett par klåfingriga fingrar bort mellanslagstangenten i morse. Min fingersättning börjar bli väldigt speciell...

Sova?

Natten bestod av obekväm sömn då Ella smög sig ned i vår säng vid tvåtiden. Vid fem hade tydligen Y fått nog och bar tillbaka Ella in till hennes säng. Naturligtvis började honprotestera högljutt och väckte därmed Eitan. Och han hade bajsat så det var inget tal om att somna om snällt utan det skulle bytas blöja först. Gjorde ett desperat försök att söva honom med en flaska välling mendet funkade inte. Istället stängde jag dörren ordentligt så att iaf Y skulle få sova lite till, lade mig i Ellas säng (även hon var vid det här laget klarvaken) och slumrade fram till klockan 6. Inte direkt någon kvalitetssömn eftersom jag avbröts för att smaka på tårtor och få smällar i skallen med jämna mellanrum.

Nu har jag iaf levererat Ella till dagis, lagt Eitan och stoppat i en omgång tvätt i maskinen. Ute vräker regnet ner och jag ser bara en sak som verkar lämplig att göra nu - sova!!

Typiskt

Det är ju typiskt att ungen som gäspat och gnuggat sig i ögonen sedan kl 14 men ändå vägrat att sova somnar 15.30. Kl 15.45 bör vi gå hemifrån för att hinna hämta den andra ungen på dagis i tid...

Söndagsångest

Söndagar är värsta jobbiga dagen. Tänk er som måndagar ungefär, fast på söndag. Alldeles för lite sömn (så är det förvisso alltid), en 2,5-åring som vägrar klä på sig (och som dessutom är snabb som en iller på att ta av sig det man mot alla odds lyckats få på), make som går supertidigt till jobbet så man har ingen assistans heller. När man väl lämnat dottern på dagis är det bara att gå hem med vagnen, försöka att få lillebror med kliande tandkött att sluta med den repetetiva klagosången "bap, bap, bap, bap" och istället somna. Här infinner sig dock en liten lucka av lugn och ro med kaffe, gröt och bloggar. Tills man inser att det är dags att dra igång. Lassa in tvätt i maskinen, byta lakan, dammsuga, plocka undan all skit som släpats fram under helgen, städa badrummen och diska alla stora, jobbiga saker som inte går in i diskmaskinen. När allt man egentligen vill göra är att lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet. Ibland avskyr jag verkligen att bo på jobbet, det blir så väldigt tydligt när man inte gör sitt jobb.

Skrubbsår

Ärligt talat, hur pallade man med att vara barn? Man hade ju alltid skrubbsår på knäna på somrarna och det var ju ingen stor grej. Men skrubbsår är ju faktiskt skitjobbiga! Varje gång man böjer benet gör de ont (och böjer benen gör man hela tiden), de luckras upp och börjar blöda igen när man har duschat, det fastnar ludd från kläderna i dem och de gör ont när någon rör vid dem. Eller är jag bara gnälligare och mindre smärttålig idag??

PS Foten är mycket bättre, inga problem att gå på den men jag ska nog vänta lite med att jogga.

Surt

Och här sitter jag med en stukad fot och svidande skrubbsår på knäet. Precis när jag hade kommit igång med joggandet igen. Foten är lindad och i högläge så förhoppningsvis är jag återhämtad på ett litet kick. Det är ju det jag säger - träning är farligt!

Torsdagsmys

Förra torsdagen startade jag något som jag hoppas ska bli en tradition. Eter dagis tog jag Ella och Eitan och styrde in på närmaste café där vi drack juice och delade på en kaka. Lite mysigt att avsluta veckan med lite kvalitetstid.

Idag upprepade vi övningen, denna gång på ett annat café. Lika trevligt det, vi delade på en juice och åt pain au chocolat. Dessutom fanns det en liten rithörna för barn så Ella satte sig och ritade lite också. Allt frid och fröjd. Fram till 200 meter hemifrån då vi stötte på Ellas dagiskompis Matan och hans pappa som satt och åt glass tillsammans. Då ville Ella också ha glass och jag sa såklart nej, vi hade ju precis varit och fikat och skulle nu hem för att laga middag. Men min logik fann ingen nåd hos Ella, det brast fullständigt för henne. Så jag blev en sån där mamma som fick bära hem en vilt skrikande och sparkande unge under ena armen medan jag styrde barnvagnen med lillebror i med den andra. En sån där som man tyckte verkade så hemsk innan man fick barn men som man är full av förståelse och medlidande för numera. Så mycket för våra trevliga torsdagsrutiner mao. Nästa torsdag går vi nog till en bar så att jag kan stärka mig, alt slappna av, inför kommande utbrott...

Morgonstund del 835

Det bästa med att ens barn tycker att man ska vakna kl fem? Förutom att man får dricka dagens första kopp kaffe lite tidigare än vanligt så måste det ju vara att man får gå och lägga sig igen redan vid halv nio!På morgonen.

Bränd kola

Nu har jag suttit och väntat på ett kolakok i en halvtimme. Gjort kulprov var tredje minut. Rört om lite. Och inget händer. Tills jag går på toa och är borta i ca 1 minut. Så klart känner jag lukten av bränd kola så snart jag kommer in i köket. Är inte det väldigt typiskt?

Jobbiga vardagsgrejor

När man rivit ned ett äpple i morgongröten och ser på skrutten att det var ruttet på insidan.

Natten i siffror

Antal blöjbyten: 4 el 5
Antal nedbajsade byxor: 3 (4 om man räknar in mammans)
Antal nedspydda tröjor: 2
Antal gånger mamman blivit nerspydd: 2
Antal gånger mamman har blivit nedbajsad: 1 (diarré vid amning är ingen höjdare)
Antal timmar som mamman har fått sova i ett sträck: 3
Antal lakansbyten: 0

Ni ser, jag avslutar positivt! Och Ella verkar vara frisk igen.

Och när jag ändå gnäller...

...så kan jag meddela att jag har haft nackspärren from hell i tre dagar. Det finns en anledning till att jag är grinig. Hoppas verkligen att det går över snart, vi ska ut på vandring igen i helgen.

Rätt åt dig...

Skadeglädjen är den enda sanna glädjen sägs det ju och ibland är jag ganska benägen att hålla med.

Imorse frågade jag Y om han kunde vänta 10 minuter med att gå till jobbet så att jag hann ta en dusch medan han höll koll på barnen. Visst, det var inga problem, bara jag skyndade mig på lite. Så jag hoppade snabbt in i duschen och ca 30 sekunder efter mig dök Ella upp för att ställa frågor om vad jag egentligen höll på med. Efter någon minut försvann hon, bara för att snabbt ersättas av en liten kille som kom inkrypande på det blöta golvet. Y satt och läste tidningen i vardagsrummet...

Hyfsat irriterad ropade jag på Y, fem minuter i duschen kunde jag väl för tusan få för mig själv. Han kom inspringandes, plockade upp en blöt Eitan och upptäckte att Ella hade fortsatt in i vårt sovrum där hon hade hällt ut delar av ett vattenglas över hans dator. Det är till att lära sig den hårda vägen att om man ska hålla efter två barn så är det ingen höjdare att fördjupa sig i nyheterna samtidigt. Som ni kanske gissade så fick han inte myckekt sympati från mig.

Samvetsfråga

Om hunden har kissat på sonens lekmadrass under natten - behöver man gå ut med henne på morgonen då?

Kampen mot klockan

Klockan två idag ska jag på en jobbintervju. Jag måste åka hemifrån strax efter ett för att hinna dit i tid. Nu finns det ett litet moln på himlen - jag har inte duschat sedan igår morse och skulle väldigt gärna hinna göra det innan jag åker. Problemet är dock att det står två rörmokare i våra två badrum.

Grundplanen var ju att rörmokaren skulle dyka upp vid 9-tiden, vara klar runt elva och så skulle jag ha gott om tid på mig att duscha. Tyvärr kom de 2 timmar och 10 minuter sent och under tiden jag väntade kunde jag ju inte direkkt ställa mig i duschen. Och efter att de hade jobbat i 30 minuter behövde de åka och hämta någon reservdel och passade då på att ta en lunchrast. Naturligtvis var duschen i det läget bortplockad så då kunde jag inte heller duscha. Nu är klockan 12.40. Jag har en ganska stark misstanke om att min dusch kommer att bestå av deodorant och torrschampoo.

Aggressionshämmad

En kompis till min bror sa en gång något i stil med "det finns en anledning till att barn föds så små - skulle man få en tvååring på BB skulle man aldrig ta med sig dem hem". Han visste vad han talade om. Allt är en kamp.

Idag blev det bara för mycket för mig och jag lackade ur. Var tvungen att slänga något på min älskade dotter för att avreagera mig. Kastade med eftertryck en våtservett på henne när hon stod med ryggen mot mig. Den landade en centimeter från hennes häl. Det kändes faktiskt lite bättre efteråt.

Och ja, jag vet att det blir en del inlägg i den här stilen. Men det är också en av anledningarna till att jag bloggar så dåligt nuförtiden. Jag är helt slut på kvällarna så efter en stunds komasurfande går jag och lägger mig redan runt tio (inte ikväll då, ikväll kör sonen en kvällsföreställning som jag hoppas tar slut snart...). Spännande nästan jämt.