Söndagsångest

Söndagar är värsta jobbiga dagen. Tänk er som måndagar ungefär, fast på söndag. Alldeles för lite sömn (så är det förvisso alltid), en 2,5-åring som vägrar klä på sig (och som dessutom är snabb som en iller på att ta av sig det man mot alla odds lyckats få på), make som går supertidigt till jobbet så man har ingen assistans heller. När man väl lämnat dottern på dagis är det bara att gå hem med vagnen, försöka att få lillebror med kliande tandkött att sluta med den repetetiva klagosången "bap, bap, bap, bap" och istället somna. Här infinner sig dock en liten lucka av lugn och ro med kaffe, gröt och bloggar. Tills man inser att det är dags att dra igång. Lassa in tvätt i maskinen, byta lakan, dammsuga, plocka undan all skit som släpats fram under helgen, städa badrummen och diska alla stora, jobbiga saker som inte går in i diskmaskinen. När allt man egentligen vill göra är att lägga sig i sängen och dra täcket över huvudet. Ibland avskyr jag verkligen att bo på jobbet, det blir så väldigt tydligt när man inte gör sitt jobb.