Det är bara att erkänna, jag har aldrig varit i så dålig form som jag var efter att Eitan föddes. Efter att Ella föddes gick jag ned allt utom tre kilo, men sedan började jag gå upp igen. Så när Eitan började växa låg jag redan på +12 kilo från vad jag vill väga. Försökte hålla igång med promenader under tiden jag var gravid så att jag inte skulle gå upp så mycket i vikt och fortfarande ha en hyfsad kondis men så fick jag foglossning så de sista två månaderna kunde jag ju knappt röra mig. Gick dock inte upp mer än 14 kilo totalt vilket kändes ok.
Hur som helst, efter att Eitan fötts kände jag mig fetare, fulare och mer otränad än någonsin. Foton visade att jag inte bara kände mig, jag var det också. Och även om jag gick ned gravidkilona hyfsat snabbt så var det mycket plufs och deg här och var och ingen kondis alls. Så jag bestämde mig, jag måste ändra livsstil. Bli mer aktiv. Och så bestämde jag mig för att nu är det jag som börjar "löpträna".
En av mina starka sidor är att jag har en jäkla vilja, envis som synden helt enkelt. Tyvärr gör det att jag kan pressa mig ordentligt när jag tränar, klart över min nivå vilket ofta gör att jag blir sjuk eller tröttnar. Så den här gången tänkte jag vara smart och inte gå ut för hårt. Hittade ett träningsprogram för nybörjare på marathon.se och bestämde mig för att följa det. Och det har jag gjort. Förvisso med avbrott för semester, ryggskott, sjukdomar etc, men jag fortsätter. Igår invigde jag mina nya tights som jag köpte när vi var i Sverige (då var de en storlek för små) - efter att ha varit sjuk så kände jag att jag kanske inte skulle ha ork att genomföra passet enligt plan men tightsen gjorde sitt till, ser man så jäkla sportig ut som jag gjorde igår så kan man bara inte fuska och gå (vet inte om det faktum att jag hade "Mors lilla Olle" på hjärnan hjälpte men jag sjöng den genom hela passet...)!
Ursprungsplanen var att bli klar med programmet lagom till årsskiftet men där har jag fått tänka om lite. Nu är planen att jag fortsätter tills jag är klar, det är ingen hets. Och jag känner mig redan fast, det är ju skitkul att springa helt enkelt. Nästa vecka ska jag till sjukgymnasten för att se om jag kan få ett träningsprogram för min rygg och efter det tänker jag börja styrketräna också. Jag har en bit kvar till målet men det får ta tid den tar. Huvudsaken är att jag kommer dit.
10 comments:
Duktiga du! Fick inspiration att också börja träna min sladdriga slappa kropp nu! Gillar din stil med ingen hets utan att det får ta den tid det tar, precis som det ska vara!
Målmedvetet och uthålligt! Rätt taktik.
Själv har jag gått ned mina gravidkilon, men har en tendens att hamna på en standardvikt några kilo över vad jag skulle vilja och frä,st är det midjemåttet jag vill minska. Jag är motiverad, men har svårt att hitta tiden och därför blir det färre pass i veckan än önskat. Min senaste idé är därför att börja träna dagtid med Pirum i vagnen. Jag kan till exempel ta en rask promenad och sedan köra intervall i en backe när hon tittar på. Hoppas att det ska funka.
Jag slâss oxâ mot de där extra kilona men med yoga (mândagar) och simning (torsdagar)+ att jag har ett väldigt rörligt jobb. Löpning fixar inte jag pga mina dâliga knän och faktiskt, tänk pâ det, löpning är inte alls bra för ryggen. ( Det sa iallafall min kurslärare i lyftteknik men han var sâ knäpp sâ han kan ju haft fel).
Wow, du är jätteduktig! Och du måste ju få en hel del vardagsmotion också - rätt sällan man ligger i soffan och degar medan ungarna är vakna :-)
Bravo! Mycket mycket duktigt. Beröm beröm.
Härligt att du är envis och håller fast. Då går det.
Jag (pensionär) känner att jag har nytta av mina seniorpass på Friskis och svettis också. Tyvärr har jag inte din envishet men ska försöka i alla fall. Jag mår bättre.... Lycka till härliga människa! Från Eva i Tyresö
Jag önskar att jag hade din beslutsamhet och styrka. Imponerande kämpat - håll ut och låt, som du själv skrev, det ta den tid det tar.
SÅ rätt tänkt. Är helt säker på att du fixar´t.
Heja heja! Det är helt rätt tänkt - låt det ta den tid det tar. Och mår bättre och bättre för varje dag!
Jenny: Alternativet är ju att köra stenhårt en period men då är ju risken att man går tillbaka till sina gamla vanor när man är klar rätt stor.
Äppelträdet: Det är ju bara att inse att det kan vara rätt svårt att hitta tid till att gå till gym t ex så vardagsträning är ju perfekt. Kör du "plankan"? Gör under för midjemåttet.
Dosiss: Jo, jag vet att det inte är det bsäta direkt för ryggen men än så länge handlar det om såpass korta distanser så det känns ok. Försöker köra lite yoga då och då, brukar göra under för ryggen + att jag har riktigt bra skor när jag springer.
Kicki: Tack! Eitan klättrar på precis allt just nu så om inget annat får jag ordentlig pulsträning varje gåg hjärtat åker upp i halsgropen! :)
Eva: Tack! Jag tror att det är jätteviktigt att träna, speciellt när man blir äldre. Och man mår ju alltid bra efter ett pass. För mig är det dessutom ett sätt att få en liten stund för mig själv och låta tankarna fara runt i huvudet utan störningsmoment. Kämpa på du med!
Katarina: Det är ju inte alltid en spikrak väg - jag är ju väldigt svag för sötsaker osv. så jag faller ju dit ibland men så länge det är undantag så är det ok.
Alexia: Tack, klart jag ska fixa det!
TinTin: Tack! Man blir ju så peppad när man märker att det fungerar så man vill fortsätta.
Post a Comment