Ärligt talat, hur kan en enkelresa från New York till Tel Aviv kosta mer än dubbelt så mycket som en tur och retur på samma destinationer? Jag förstår det verkligen inte. Å då har jag ändå tillbringat en stor del av mitt yrkesliv som prisanalytiker. Kan någon mer insatt förklara för mig?
Och nästa fråga är naturligtvis - finns det någon som köper enkelbiljetter?
Jag är alldeles till mig över det vackra vädret. Fatta, jag hänger ett nytvättat lakan över balkongräcket och det torkar på 20 minuter!
Och så sörjer jag lite över att jag en gång hade ett liv...
Man kan tycka att jag borde utnyttja det vackra vädret och bege mig ut i det men nu råkar jag ha två små barn som ligger och sover middag (samtidigt, lyx!) och en man som är på jobbet så jag får njuta på andra sätt. Dessutom kommer det vackra vädret att vara vardagsmat de närmsta 6 månaderna.
I natt bytte vi till sommartid. Redan kl 13.17 hade jag ställt om hemmets samtliga klockor. Det är nytt rekord tror jag.
Igår när vi kom hem från dagis svidade Ella snabbt om till sina fårskinnstofflor. Enbart fårskinnstofflor.
Y såg lite förvånad ut när han kom hem från jobbet och det stod en naken tjej i tofflor på en stol i köket. Undrar hur förvånad han skulle bli om jag gör likadant i eftermiddag?!
Det är bara att erkänna, jag har aldrig varit i så dålig form som jag var efter att Eitan föddes. Efter att Ella föddes gick jag ned allt utom tre kilo, men sedan började jag gå upp igen. Så när Eitan började växa låg jag redan på +12 kilo från vad jag vill väga. Försökte hålla igång med promenader under tiden jag var gravid så att jag inte skulle gå upp så mycket i vikt och fortfarande ha en hyfsad kondis men så fick jag foglossning så de sista två månaderna kunde jag ju knappt röra mig. Gick dock inte upp mer än 14 kilo totalt vilket kändes ok.
Hur som helst, efter att Eitan fötts kände jag mig fetare, fulare och mer otränad än någonsin. Foton visade att jag inte bara kände mig, jag var det också. Och även om jag gick ned gravidkilona hyfsat snabbt så var det mycket plufs och deg här och var och ingen kondis alls. Så jag bestämde mig, jag måste ändra livsstil. Bli mer aktiv. Och så bestämde jag mig för att nu är det jag som börjar "löpträna".
En av mina starka sidor är att jag har en jäkla vilja, envis som synden helt enkelt. Tyvärr gör det att jag kan pressa mig ordentligt när jag tränar, klart över min nivå vilket ofta gör att jag blir sjuk eller tröttnar. Så den här gången tänkte jag vara smart och inte gå ut för hårt. Hittade ett träningsprogram för nybörjare på marathon.se och bestämde mig för att följa det. Och det har jag gjort. Förvisso med avbrott för semester, ryggskott, sjukdomar etc, men jag fortsätter. Igår invigde jag mina nya tights som jag köpte när vi var i Sverige (då var de en storlek för små) - efter att ha varit sjuk så kände jag att jag kanske inte skulle ha ork att genomföra passet enligt plan men tightsen gjorde sitt till, ser man så jäkla sportig ut som jag gjorde igår så kan man bara inte fuska och gå (vet inte om det faktum att jag hade "Mors lilla Olle" på hjärnan hjälpte men jag sjöng den genom hela passet...)!
Ursprungsplanen var att bli klar med programmet lagom till årsskiftet men där har jag fått tänka om lite. Nu är planen att jag fortsätter tills jag är klar, det är ingen hets. Och jag känner mig redan fast, det är ju skitkul att springa helt enkelt. Nästa vecka ska jag till sjukgymnasten för att se om jag kan få ett träningsprogram för min rygg och efter det tänker jag börja styrketräna också. Jag har en bit kvar till målet men det får ta tid den tar. Huvudsaken är att jag kommer dit.
Det är häftigt hur kroppen fixar allt som händer med den när man är gravid och har fött barn. Min foglossning försvann i samma ögonblick som ungen var ute. Min "brutna" svanskota som gjorde att jag inte kunde sitta ordentligt på många månader efter Ellas födsel verkar ha tryckts rätt när Eitan föddes. Men det konstigaste måste ändå vara att jag numera kan äta paprika utan att få kväljningar redan av lukten. Jag skojar inte, jag har aldrig kunnat äta paprika förrän nu, efter att Eitan fötts.
Nu håller jag som bäst på att vänja mig vid att jag kan laga mat med paprika i. Ta en bit paprika ur salladen istället för att peta den åt sidan. Jag tycker inte att paprika plötsligt har blivit jättegott men jag känner inte heller något obehag när jag äter det. Igår när jag lagade Chicken Cacciatore så hackade jag ned precis så mycket paprika som receptet föreskrev och åt utan problem. En helt ny dimension i matlagningen har öppnats för mig - jag behöver inte utesluta, ersätta eller peta bort. Nästa gång jag är i Sverige kan jag kanske till och med köpa en ostmacka utan att behöva plocka bort både den obligatoriska paprikabiten och den kontaminerade ostskivan.
Ibland funderar jag varifrån min man får allt. Igår vid middagen frågade han mig: "Om du skulle ha en affär som bara sålde porrfilmer med analsex, vad skulle du kalla den för då?" Jag blev lite ställd för ärligt talat har jag aldrig funderat på det tidigare.
Naturligtvis satt han inne med det rätta svaret.
Ass-kungen...
(Och för er som läser via google translate så blir det inte ett dugg roligt misstänker jag)
Länge har vi ju tvingats att se tjejer med stringtrosorna synliga högt över jeansen och killar med så lågt hängande jeans att de faktiskt hänger under rumpan. Men nu har trenden flyttat fram. Efter stringryggen och hängröven kommer nu kalsonglåren! Japp, det är sant. Igår såg jag nämligen en kille vars jeans halkat så långt ned att jag såg hans lår under kalsongerna och över jeansen (jag har gjort en förklarande bild här nedan!).
Nu får jag väl erkänna att killen ifråga var en mager 13-åring som inte såg särskilt trendig ut i övrigt utan det kan ha varit så att hans jeans var lite för stora men å andra sidam, vad vet jag om vad som är trendigt nuförtiden?! Men, kom iaf ihåg var ni hörde om det först!
Jag har gjort back-up på de senaste fem månadernas foton och lagt över dem på en extern hårddisk. Vad har ni gjort idag?
Jag anser mig ha klara bevis för att graviditet bör räknas som en sjukdom. För mer än en vecka sedan köpte jag ett glasspaket med en vansinnigt god vanilj- och körsbärsglass. Paketet står fortfarande kvar i vår frys - mer än halvfullt. Det kan aldrig ha hänt tidigare i mitt liv. Inte ens nu när jag skriver om den här glassen känner jag något direkt sug att äta av den. Skrämmande!
Herregud, nu sitter hon i bikini på min balkong. Hon frågade om det skulle vara ok att gå och lägga sig på en handduk på gräsmattan men jag hävdade att hon nog skulle bli inspärrad då. Och vi skulle nog bli vräkta. Man måste ju dra gränsen någonstans.
Försökte förklara det här med foglossning för min älskade make. Och han var extremt förstående:
"Det är ju kontinenter som rör sig, tektoniska plattor. Klart det känns."
Det är alltså samme man som kallat min bakdel för ett "monumental ass". Samme man som jag är gift med. Ibland kan man ifrågasätta sin egen intelligens...
Det är bara att inse, det känns helt absurt att Y och jag numera diskuterar vem som ska lämna och hämta på dagis. Och nä, jag tänker inte börja babbla om vuxenpoäng, jag är vuxen. Jag har vant mig vid att jag är någons fru, att ha en bil (ok, det är lite överväldigande ibland), att det hänger pyttesmå strumpor på tork i mitt hem och att det finns någon som kallar mig mamma. Men jag har inte vant mig vid att jag har ett barn som går på dagis än. Nästa vecka är det väl något annat som får mig att häpna...
Och äter själv gör hon också. Med två gafflar! Minst. Ella har redan fattat konceptet med sjukdomsvinst. Vi sitter vid matbordet och äter youghurt tillsammans. Ella berättar målande för oss hur det gick till igår när hon slog hakan, tar sig runt hakan och avslutar med att fejkgråta. Vi tycker lite synd om henne ända till hon ropar "mockise"*! Både jag och Yarden brister ut i skratt och inser att vi har en slug och lömsk dotter som inte försitter en chans till att utnyttja våra svagheter.
*Mockise är Ellas ord för hennes största drog - russin. Det är någon slags omvänd version av det hebreiska ordet tsimok.
Det lönar sig att skjuta upp saker ibland. I början på veckan kom vår granne i lägenheten nedanför oss och berättade att det verkade som att vi kanske hade en vattenläcka i vårt badrum. Själva hade vi precis märkt av att det var lite stopp i avloppet där så det tog väldigt långt tid för vattnet att rinna undan när man hade duschat. Dagen efter kom en hantverkare förbi för att kolla på vår dusch och bad oss att köpa propplösare och ett visst rengöringsmedel för att förbereda golvet för en behandling som han sa att han skulle fixa inom två veckor.
Jag köpte medlet i förrgår och hade tänkt rengöra duschen idag för att vara ute i god tid. En hantverkare som förväntas komma tillbaka inom två veckor dyker ju sällan upp innan de där två veckorna faktiskt passerat.... Men imorse plingade det på dörren och där stod två stycken hantverkare redo att uträtta stordåd. Och om de gjorde. De rengjorde duschen, rensade avloppet och lade på något material över golvet som visade att det inte alls var någon läcka hos oss. Allt till kostnaden av en propplösare och lite rengöringsmedel!
Man vet att man inte befinner sig bland normala människor när mannen, 70+, som dottern precis stirrat ut vänder sig till mig och säger:
She should start to learn about internet, it is important!
Vetenskapsmän alltså...
Jag kan i något förvirrat ögonblick ha hävdat att högklackade skor inte är jättesköna. Det var innan jag såg de här skorna. Måste ju vara hur sköna som helst. Har bara en fundering - blir det inte lätt fotsvett i dem?
Miu-miu's höst-/vinterkollektion 09...
Tänkte bara säga att jag köpte min första julklapp igår. Det gäller att vara ute i god tid för de bästa presenterna. Känner ni pressen nu?
Varken jag eller maken är särskilt förtjusta i planering och organisering av fester. Jag betalade glatt en massa pengar för min 30-årsfest så att jag bara skulle kunna vara där och fira istället för att hålla på och fixa med detaljer. Vårt bröllop var ju det minsta någon israel någonsin haft och jag blev ingen bridezilla eftersom jag verkligen inte är intresserad av detaljer som vilka blommor som ska stå på bordet, vilka kläder stråkkvartetten ska ha på sig etc.. Jag hade ett fantastiskt roligt bröllop och man kan ju inte hetsa upp sig över saker som går fel om man inte har haft någon åsikt om det innan!
Hur som helst är det helt galet att inte dra igång stora släkttillställningar där alla svärmors kusiners fastrar och barnbarn får vara med enligt israeliskt tänk. Y och jag har helt enkelt lurat släkten på både bröllopsfest och brita (fest för att fira Ellas födelse, motsvarande brit mila för pojkar fast utan något klippeti-klipp). Och det får vi naturligtvis höra varje gång vi träffar någon moster, kusin etc (dock bara från de kvinnliga släktingarna, männen tycker nog mest att det är skönt att slippa träffa galna släktingar hela tiden).
Vi bestämde oss iaf att göra någonting enkelt och avslappnat för att fira Ellas 1-årsdag - typ en picknick i en park för den närmaste familjen, ca 30 personer. Men i helgen fyllde Ys morbror 50 år så vi bestämde oss för att göra det nästa lördag. Istället för att köpa med sig en massa presenter till Ella så skulle släktingarna få ta med sig något att äta eller dricka istället. Det har varit knytis vid ett antal tillfällen tidigare så det kändes som ett accepterat alternativ och så blir det mycket enklare med logisitiken för oss. Dessutom slipper släktingarna fara runt och leta present.
Tänkte vi.
Vi tänkte fel.
Det blev en massa gnäll. Skicka inbjudan med mail var fel. Be folk att ta med sig mat var fel. Att vara utomhus var fel (ok, äldsta personen är 80 år och jag har full förståelse för att det blir för hett för honom men det var ju naturligtvis inte han som klagade). Jag har svårt att förstå hur man kan bli förolämpad av att bli inbjuden till ett kalas men vi lyckades tydligen. Så nu har vi ändrat det. Vi kommer att vara hemma hos oss, vi fixar all mat men eftersom vår lägenhet inte är gigantiskt så får vi dela upp festandet i två omgångar - svärmors sida och svärfars sida var för sig. Så gick det när vårt enkla lilla kalas för en ettåring förvandlades till Nobelfesten. Nu hoppas jag att de har anständighet nog att ta med riktigt fina presenter till Ella annars kan de nog se sig om i stjärnorna efter ytterligare fester från vår sida.
Ok, jag har inte hängt med något vidare i modet på senaste tiden (läs: senaste 5 åren ungefär) och jag har väl aldrig varit någon riktig fashionista men ärligt talat, vad tänker folk som köper de här skorna? De är verkligen skitfula. Eller?
