It is unacceptable that I bought my mother a bag and nothing for you
Give me instructions or get something very ugly.
(Från maken som befinner sig i USA på konferens och inte har blivit försedd med en lista över saker att shoppa...)
It is unacceptable that I bought my mother a bag and nothing for you
Give me instructions or get something very ugly.
(Från maken som befinner sig i USA på konferens och inte har blivit försedd med en lista över saker att shoppa...)
En trevlig företeelse i Israel är att barnen går halvdag på dagis/i skolan på fredagar. Många jobbar iofs halva fredagarna också men för oss som har ett vanligt kontorsjobb innebär det här ca 4 timmars ledig tid utan barn. Och ni förstår vad det innebär va? Och säger ni sovmorgon, lång frukost och mys med sin respektive är ni helt ute och cyklar...
Förra helgen ägnade jag timmarna åt att dammsuga och våttorka alla golv i lägenheten medan maken försökte ta igen lite jobbtid som han missat pga dagislämningar/-hämtningar. I mitt fall var det ett ganska misslyckat arbete eftersom jag ett par timmar senare, i ett försök i att vara-världens-bästa-mamma-ryck tillverkade playdough som sedan satt intrampat i golvet över hela lägenheten.
Idag ägnade jag en halvtimme åt att äta frukost och läsa bloggar. Sedan spelade jag spel på telefonen i 45 minuter. Sedan tog jag bilen till gallerian. Det tog ungefär 20 min att hitta en parkering. Vi kan nog konstatera att ett shoppingbesök i gallerian är ganska stort bland fredagsbarnlediga föräldrar.
Dagens mål var gummistövlar till barnen, strumpor till Ella, varma tröjor till Eitan, skor/mysbrallor/toppar till mig, strumpor och ett par långärmade t-shirts till maken. Och så ett gäng paraplyer. På skoaffärerna var utbudet av gummistövlar till barn hyfsat - om man vill ha mörkblå stövlar med Bilar eller rosa gummistövlar med prinsessor, med eller utan glitter. Min son har inte visat något intresse i frågan så han fick ett ensamt par orange/blå med Musse Pigg på som jag hittade i helt fel del av skoaffären. Min dotter hade beställt ett par i blåljust. Antagligen för att matcha det blåljusa paraplyet hon önskade sig. För att de går så bra ihop med den blåljusa regnjackan med flygplan på som hon är stolt ägare av. Det är lätt att tro att hon gillar blåljust. Till slut hittade jag ett par hyfsat ljust blåa stövlar på Crocs, som kostade dubbelt så mycket som Eitans.
Efter det var det dags för H&M. Japp, H&M har letat sig in i Rehovots galleria till slut. Hysteri. Idag funkade det inte ens att smita in i herrarnas provrum för att undvika milslånga köer. Jag kom iaf ut med det mesta på listan. Eller ja, några skor eller toppar till mig blev det inte. Och inte heller några tröjor till maken. Eller paraplyer för den delen. Men inga dagisfröknar ska kunna anklaga mig för att mina barn fryser och har blöta fötter iaf. Och det räcker ganska långt för mig.
Det är bara att inse, jag är ingen loppistjej. Jag tycker mest bara att det är trångt, stökigt och fullt med skit helt enkelt. Fast det är lätt att glömma bort mellan varven så i onsdags tog jag med mig min son och min mamma till loppmarknaden i Jaffa. Jag köpte en grapefruktjuice och åt lunch. Ganska trevlig dag ändå även fast jag nog lika gärna hade kunnat skippa loppmarknaden.
Jag och Eitan flyger till Sverige idag. Tyvärr inte av någon rolig anledning, jag ska gå på mormors begravning. Det kommer att bli ett snabbt besök och inte tid för så mycket trevligheter. Men jag tänkte iaf hinna handla lite grejor under ett par timmar. Men frågan är ju vad?
Jag tänker ibland när jag är hemma att "det där ska jag köpa nästa gång jag är i Sverige" men sedan så glömmer jag bort det. Så nu vill jag ha er hjälp!
Jag kommer med säkerhet att köpa messmör för det ber Ella om varje morgon (jag vill ha macka im messum) och Västerbottenost till mig och Y. Vad behöver jag mer?
Ikväll kommer jag att ha så ont, så ont i fogarna. Men det är självförvållat och självvalt. Jag har nämligen varit på IKEA på morgonen. I förra veckan öppnade de en ny butik 15 minuter hemifrån oss och idag vågade jag mig dit. Svepskälet var att köpa en gästsäng. Och en badbalja. Badbaljan glömde jag, gästsängen var slut. Det blev, vad jag hoppas, en bra madrass istället. Och en gungälg till Ella. Själv ska jag nog kunna hitta sätt att trösta mig ikväll när de verkliga smärtorna sätter in...
Idag åkte jag och veckohandlade på morgonen, innan klockan nio var jag i affären. Och det kändes som att jag hade hamnat i en helt annan affär än min gamla vanliga. Bara pensionärer och en och annan hemmafru. Personalen var fortfarande pigga och pratsamma.
Vid clementinerna stod två ur personalen och argumenterade högljutt och på israeliskt vis lade vi oss alla i. Jadå, även jag.
Vid örtkryddorna hjälpte en gubbe mig att hitta gräslöken och genast var vi inbegripna i en diskussion om att vara gravid och att skaffa barn tätt inpå varandra. Han hade två (nu vuxna) döttrar som ständigt pendlade mellan att vara bästa vänner och ilskna fiender.
Hade jag haft Ella med mig hade shoppingen tagit en halvtimme längre, då skulle det ha pratats barnbarn, dagis, varifrån jag kommer och vad jag gör här. Israelen är vansinnigt nyfiken och har åsikter om det mesta och är man bara på rätt humör så kan en enkel shoppingtur bli en stor upplevelse!
Igår när jag lämnade Ella på dagis såg jag en liten nyfödd bebis och plötsligt slog det mig - om ca två månader kommer vi också att ha en liten bebis hemma. Så oerhört oförståeligt men så klart alldeles, alldeles underbart. Kunde inte hålla fingrarna i styr när jag var på apoteket senare utan var tvungen att köpa ett par bebisnappar till lillen.
Och så surfade jag på bebiskläder... Jag är så sugen på att shoppa nya, fina kläder men det är fullständigt onödigt. Förutom en nyinköpt outfit som lillkillen ska få åka hem i så har vi massor av begagnade kläder - utöver Ellas gamla avlagda så finns det ju även tre killkusiner som har dumpat alla sina kläder här. Men det finns ju så mycket fint... Och om en vecka öppnar Gap i Tel Aviv och de har ju också en del trevligt. Och senare under våren kommer H&M till Israel. Ja, det är väl bara Lindex som saknas på barnklädesfronten för att jag ska vara nöjd. Hmm, fast nu när jag läser det här så känns det mer som att jag har drabbats av shoppingfeber istället för bebisfeber.
Har ägnat kvällen åt att packa inför julsemestern, flyget går imorgon eftermiddag. Jag har insett att både jag och Ella båda lider av packningsproblem - men av helt skilda slag. Medan Ella har hur mycket coola outfits som helst och problemet är att välja vad som ska få följa med så är mitt utbud av vinterkläder som täcker magen på ett någorlunda stylish sätt enormt begränsat. Jag kommer helt enkelt att inte se riktigt klok ut. Så, om ni ser en vild, rundmagad människa som springer runt i Täby centrum och letar varma och snygga mammakläder till sig själv, istället för att köpa julklappar till andra, dagen innan julafton så kan jag nästan garantera att det är jag.
Igår hängde Ella och jag i Tel Aviv med Sara och Joel. Enorma mängder julklappar skulle inhandlas och jag misslyckades fullständigt med det (två tröjor och ett linne till mig, en jacka, en tröja och ett par byxor till Ella...). Dessutom hade varken jag eller Sara med oss kamera så inga bilder finns att visa upp (förutom en suddig bild i Saras telefon på Ella och Joel som pussas). Men trevligt var det iaf. Även om vi båda nog längtade tillbaka till den där tiden när våra barn satt/sov lugnt och snällt i sina vagnar och inte sprang runt och slet i allt de kom åt. Jag ger julklappsshoppingen ett nytt försök på fredag istället, då med barnvakt!
Idag hade jag en lång att-göra-lista. Städa, diska, byta lakan, tvätta, torka golv... Och jag jobbade på ganska bra fram till min bror ringde och, efter att ha hört vad jag pysslade med i min ensamhet, kallade mig för en idiot och sa åt mig att göra något kul istället. Och det hade han ju faktiskt alldeles rätt i. Så jag åkte och shoppade skor. Herregud, jag måste ju ha något varmt och skönt på fötterna när jag ska shoppa i Paris. Och något högklackat när jag inte shoppar. Egentligen ville jag köpa ett par läderstövlar också men jag kan inte bestämma mig om det är värt att lägga ca 1200 kr på ett par stövlar som antagligen inte kommer att användas särskilt mycket. Stövlarna i sig var definitivt värda pengarna, hade jag bott i Sverige hade jag inte tvekat en sekund.
Ni vet hur det brukar stå i alla veckotidningar när de tipsar om hur man ska gå ned några kilo. Och för det mesta så brukar jag inte heller handla hungrig. Men idag blev det lite tjorvigt med Ellas sovtider och mina mattider så jag åkte till affären, om inte vrålhungrig så iaf väldigt långt från mätt. Och vad fick jag med mig hem som nästan aldrig följer med från affären annars:
Hasselnötter i vit choklad
Pringles
Ganska många goda youghurtar
Pistagenötter
Gott bröd
God ost
Fatta vad gott! Varför handlar man inte alltid hungrig?
Egentligen finns det bara ett riktigt stort problem med att bo i Israel på sommaren. Att hitta rätt deo! Att hitta en deo som håller torrt och luktfritt en hel dag i 35-gradig värme är inte lätt. Tro mig. Men nu har jag en vinnare. Tack vare min mamma. Hon gick helt enkelt in på Kicks (eller någon liknande affär) innan hon kom hit och frågade vilken som var deras bästa deodorant, som verkligen dög när det var varmt. Det var en mycket enkelt fråga att svara på för dem, tydligen använde de alla i affären samma deo - Biotherms Deo Pure. Och den är faktiskt helt ultimat. Ingen tvekan om att jag kommer att fortsätta att använda den. Jag luktar gott och behöver inte riskera några LP-skivor under armarna.
Slutligen vill jag bara klargöra att jag blivit sponsrad med denna produkt, min mamma valde nämligen att lämna kvar den när hon åkte hem igen. Jag har med andra ord ingen aning om vad den kostar men den är värd varje krona.
Ok, jag har inte hängt med något vidare i modet på senaste tiden (läs: senaste 5 åren ungefär) och jag har väl aldrig varit någon riktig fashionista men ärligt talat, vad tänker folk som köper de här skorna? De är verkligen skitfula. Eller?
I alla större mataffärer finns det en gubbe (ja, det är alltid gubbar) som sitter vid utgången och stämplar ens kvitto. Från början när jag kom hit blev det alltid lite jbbigt eftersom jag brukar lägga ned mina kvitton i plånboken, som jag lägger i väskan. Tog en del fipplande innan jag hade fått upp det. Vad det ska vara bra för vet jag inte - det är ju inte som att de går igenom mina kassar och jämför. Jag tror att de tittar på längden på kvittot och ser om det verkar stämma överens med slutsumman. Om de ens gör det. Ja, jag antar att det är någon slags koll för att folk inte ska smita ut med en vagn utan att ha betalat. Fatta vad svårt det skulle vara. Lirka sig genom kassorna med en full vagn utan att någon skulle se...
I affären där jag brukar veckohandla sitter en grånad trevlig gubbe som varje gång jag går ut säger samma sak - han tittar på kvittot, tittar på Ella som sitter i vagnen och så säger han "nä, hon finns inte med på kvittor, jag måste nog behålla henne!". Och så dividerar vi lite om hur vi ska lösa det. Senast jag handlade satt han inte där och det kändes som att jag hade misast något av min shopping. jag undrar vad han skulle säga om jag kom bärandes på Ella i en av affärens egna kassar nästa gång:
Att handla meloner är ett viktigt jobb som kräver en ordentlig portion känsla. Vilken känsla? Ingen aning.
Ni vet när man plockar upp en nätmelon och luktar lite proffsigt på den för att se om den är mogen?! Ska lukta sött. Kom ihåg att lukta på rätt sida bara.
Vattenmeloner ska man knacka på för att höra om de är bra. Höra att de är mogna och har rätt konsistens (man vill inte att de ska vara för kompakta). Så där står jag vid vattenmelonlådan i mataffären - knackar och lyssnar, försöker se ut som att jag hör något extraordinärt. Klart att det låter lite olika beroende på vilken melon man knackar på. Men vilken är rätt? Till slut tar jag en som är lagom i storleken, som jag kan lyfta utan att få ryggskott och som får plats i botten på vagnen, bredvid äggen. Det visade sig att det var helt korrekt beslut, melonen var perfekt. Det är bara att erkänna, storleken har betydelse!
Har precis varit och veckohandlat och man ser verkligen i fruktdisken att det är högsommar. Kom hem med en vattenmelon (till det facila priset av ~4 kr/kg), mango, vindruvor, nektariner och sabras*. Men det är bara att inse. Allt jag skulle vilja ha just nu är en bit choklad. Som jag så klart inte köpte. Jag får väl ta en kopp kaffe och trycka i mig en sabra så kanske det försvinner...
*Sabras, eller fikonkaktus som de heter på svenska, är inte bara en frukt - man använder även ordet som ett smeknamn för judar födda i Israel. De är ju, precis som frukten, hårda och taggiga på utsidan men mjuka och känsliga på insidan!