Tänder

Det är konstigt att ens två barn hanterar tandsprickning så olika. Ella har aldrig hörts klaga direkt över nya tänder. Ok, lite lös i magen har hon varit varje gång och en gång fick hon hög feber men då fick hon tre tänder på samma gång.

Eitan däremot gnäller som ett litet barn. Sover dåligt, vill inte äta bara dricka välling och biter på allt i sin väg. Och jag glömmer liksom bort mellan gångerna hur jobbig han är jobbigt det måste vara för honom. Igår morse dök tand nummer fem upp och natten till idag sov han hela natten (viss skillnad mot tidigare nätter).

Jag funderar om det kan bero på att Eitan fått sina tänder tidigare än vad Ella fick. Eller att han helt enkelt är lite känsligare än sin syster. Eller är det så att män har lägre smärttröskel och att Eitan anser varje ny tand som en "man cold"...