Igår stod jag vid spisen och lagade en kycklinggryta och skulle precis avrunda det hela med att tillsätta en matsked balsamvinäger. Och eftersom jag tycker att jag är så haj på att laga mat så höftar jag och annvänder inga fjantiga måttsatser inte. Vilket så här i retrospekt kan ses som utomordentligt dumt. För precis när jag står där och höftar så biter min son mig i låret med sina sylvassa tänder och jag tappar flaskan med vinäger i grytan. Blev nog mer en halvdeciliter än en matsked. Så vad kan man lära sig av det då? Laga alltid mat i jeans!
2 comments:
Aj, aj, jag förstår att det kliar i hans små tänder!! Gick det att äta?
KiH: Jodå, jag försökte mjuka upp smaken med lite socker och den lille draculan satte glatt i sig massor. Och jag tycker också att det var klart ätbart.
Post a Comment