Thursday, July 31, 2008

En helt vanlig dag på BB

Det är lite spännande det här med sjukhusbesök. Från att jag föddes så har mina sjukhusbesök begränsats till några akutbesök för öroninflammationer, röntgen av stukad for och stukad tumme (inget brutet) och ett akut ryggskott (fick Alvedon utskrivet...) vad jag kan minnas. Men nu har jag kommit igång ordentligt med två besök på en vecka, och nu snackar vi sjukhus och inte någon töntig vårdcentral! Jag tror att det är alldeles utmärkt för nu kommer jag nog att vara lite mindre nervös när det blir "på riktigt". Igår var vi alltså där för ytterligare en kontroll och även denna gång var alla trevliga och bra att ha att göra med. Först fick jag fick sitta med monitor i en timme och så tog de blodprov, sen blev jag ivägskickad för ultraljud för att kolla hur mycket Liten/Stor egentligen verkar väga - är hon över 4 kg eller ej? Enligt gårdagens koll verkar hon vara en 3,6 kilos klimp!

När jag kom tillbaka med resultaten så möttes jag av en skön barnmorska i 50-årsåldern som funderade varför jag var där eftersom allt såg bra ut, att jag var i v 41 var väl ingen ursäkt. Sa åt henne att jag var less och det förstod hon fullständigt och sa åt mig att slå mig ner och vänta på doktorn!

Satt och snackade med två andra gravida i väntrummet och när en doktor kom ut och sa "kom med här tjockis" var vi alla tre på väg att resa oss! Visade sig att han menade sin patient som väntade tvillingar och som nästan var lika bred som hon var lång. I ett av undersökningsrummen började det ylas högljutt och vi såg oss naturligtvis lite oroligt om och undrade om det var läge att dra. Visade sig att det var en tjej som de tagit hål på fosterhinnorna på, hon kom storgråtande ut till sin mamma och hade trott att det bara skulle vara en vanlig undersökning och inte igångsättning.

Sen var det dags för mig, blev ombedd att ta plats i undersökningsstolen, bara för att upptäcka att de inte hade kommit ihåg att byta ut de blodiga lakanen från den tidigare patienten... Men en sån grej är ju inte så stor för de som jobbar på förlossningen, de garvade lite och funderade om jag var orolig över att bli smutsig men tog med mig till ett annat undersökningsrum men rena lakan. Allt på ett sånt skönt avdramatiserat sätt så att jag iaf känner mig hyfsat avslappnad. Får se vad som händer imorgon när jag ska in på koll igen, ser faktiskt lite fram emot det!

Morrissey - del 2

Här kommer en jättekort film från Morrissey-konserten. Fasiken vad bra det var! Jag skulle inte ge honom riktigt lika översvallande recensioner som Jerusalem Posts recensent, men det kanske beror på att jag inte var 100% inne i konserten. Men han är grym, bara hans mimik är underhållande att se, och så lägg till rader av favoritlåtar. Förhoppningsvis uppskattade Liten konserten med, jag tyckte absolut att hon verkade dansa med till en hel del låtar.

Ok, kvaliteten är sådär och jag borde ha skaffat hem ett annat konverteringsprogram men, men...

Jag slänger med den här videon från YouTube också, mest för att han verkligen såg rörd ut när han tog upp skylten på scen och sen spelade låten som skylten refererar till, tydligen brukar han inte spela den längre på konserter, försöker väl minimera The Smiths-låtarna. Det är ju ingen tvekan om att publiken var med iaf!

Försvunnen

Kan vi enas om att det faktum att bebisen har försvunnit ur "bebisräknaren" här till höger är ett tecken på att det snart är dags?

Morrissey

Igår kväll var det faktiskt värt att gå över tiden! Lyckades som sagt få tag på en biljett till Y också så han, jag och Andie tog oss till Tel Avivs "mässcenter" beväpnade med filt, chips och snacks. Vi hade ju nämligen trott på informationen att det skulle vara utomhus och att vi skulle kunna sitta på en gräsmatta och mysa. Snacka om att den filten var ivägen under resten av kvällen som tilldrog sig inomhus...

Först ut var en israelisk artist, Asaf Avidan. Aldrig hört talas om honom tidigare, han var väl rätt ok men jag hade redan min strategi klar, inte slösa onödig ståtid på förband, vid det här laget vet jag vad min rygg klarar. Så efter två låtar lämnade jag Andie och Y och satte mig i caféet istället. Tog mig även ut för att se de två första låtarna med nästa förband, New York Dolls. Kan ju inte påstå att jag lyssnat på dem heller men Andie såg dem för första gången för 24 år sedan... Sångaren såg iaf ut som Mick Jaggers bror och alla i bandet var väl i samma ålder som the Rolling Stones också.

Asaf Avidan and the Mojos
New York Dolls

Framåt 10-11 tiden var det iaf dags för Morrissey. Klädd i kavaj och skjorta, som anstår en man runt 50, drog han igång med "Last of the Famous Playboys", fortsatte med "Ask" och vid det laget var redan den första skjortan genomsvettig och utbytt! Själv lyckades jag hålla mig stående, dansandes och sjungandes i nästan 20 låtar innan jag var tvungen att till slut sätta mig ned. Klart nöjd med kvällen, även om den nog hade varit ännu bättre med ett par plasrglasöl i sann konsertanda!

Ska ladda upp en film också, fast jag måste ta och komprimera den, tar alldeles för lång tid att ladda upp den annars...

Wednesday, July 30, 2008

Till sjukhuset...

...på koll! Inget på gång. Som vanligt. Jag återkommer senare idag med lite uppdatering från gårdagens konsert.

Tuesday, July 29, 2008

M-day

Tillbringat morgonen med att ge blodprov, inte mindre än 4 rör blev det till slut. Ser ut som värsta knarkaren nu. Men, vad gör väl det! Eftersom Liten inte har kommit ännu och inte riktigt verkar vara på gång heller så får jag gå på Morrisseykonsert ikväll!!! Yiihaaa! Har lyckats fixat en biljett till Y också, han försökte övertyga mig igår kväll om att det skulle vara oansvarigt av mig att gå på konserten och att jag skulle ge biljetten till honom istället. Jag misstänker att jag inte kommer att ses som oansvarig när han också får gå. Håll tummarna för att vattnet inte går innan!! Gissar att maken kommer att sjunga "you're the one for me, fatty!" till min ära ett antal gånger ikväll.

Monday, July 28, 2008

Liten blir Stor

Liten ska byta namn till Stor, hon börjar nu närma sig 4 kg nämligen. Själv ska jag från och med Onsdag börja gå på koll på sjukhuset istället för hos min vanliga doktor eftersom det är sjukhuset som bestämmer om ev igångsättning. Men innan dess ska jag göra ytterligare ett sockertest, det ska man nämligen göra på alla med barn som kan tänkas väga över 4 kg vid födseln här i Israel.

Testet ska man göra på fastande mage, tidigt på morgonen och den här gången dricker man en sockerlösning med 100 g socker och sen testar de en en gång i timmen i tre timmar. Förhoppningsvis har jag varken svimmat eller mördat pga hunger innan dess. Imorse klev jag iaf upp kl 7 för att ringa till stället där jag ska göra provet för att se om jag behövde beställa tid eller inte. Tyvärr började inte telefontiden förrän kl 8 så jag fick vänta tills dess och då bli informerad om att jag måste vara där kl 7... Så, det får bli morgondagens aktivitet om inte Liten Stor kommer ut innan dess (knappast troligt...).

Sunday, July 27, 2008

Stackars er

På tal om maken så tycker han synd om er läsare - "om du ändå inte har något att skriva om kan du väl bara låta bli, inte plåga folk med foton på din frukost... "

Tecken

Vi letar tecken på att något ska vara på gång. Inte bara jag är less, maken är så nervös så han kan inte sova på nätterna så han tycker också att det är dags. Imorse lät det så här:

Y (förhoppningsfull): Din navel ser helt annorlunda ut, det kanske är ett tecken på att något är på gång!?
K (uppgivet): Min deodorant tog slut igår kväll, det kanske är ett tecken....

Saknad

Ni tror säkert att jag saknar familj, vänner, Stockholm, svensk sommar eller svensk mat. När sanningen är en helt annan. Det jag saknar mest från Sverige just nu är mina stora, mörkgröna temuggar från Höganäs. Te ska inte drickas ur små muggar, te ska drickas ur baljor! Y tittar konstigt på mig när jag börjar prata längtansfullt om temuggar men han säger ingeting. De senaste nio månaderna har lärt honom att vissa saker är det ingen idé att ens kommentera.

Ur led är tiden

Ja, här händer det inte mycket. Liten verkar inte ha några planer på att komma ut. Bebisnedräknaren har börjat räkna upp igen. Om nio månader är den väl till normalläge antar jag. Fast, så illa är det faktiskt inte. Jag har massor av kakor i frysen, böcker att läsa och luftkonditioneringen funkar finfint. Kunde ha varit värre, pratade med en kompis igår som planerar ett bröllop med ca 600 gäster, då väljer jag nog hellre förlossning utan bedövning vilken dag som helst!

Ikväll är det läkarbesök igen. Y låter mig inte köra själv längre, möjligtvis till affären och tillbaka men inte längre än så. Mina gissningar om vad som kommer att sägas hos läkaren? Hon ligger med huvdet ner, bra puls, mycket rörelser, tillräckligt med fostervatten och öppen 0 cm...

Saturday, July 26, 2008

Mogen?

Vad säger ni, har det blivit någon skillnad på magen de senaste tre veckorna? Den första bilden togs 5 juli, den andra bilden togs idag.

Fred på jorden?

Här har vi det, svart på vitt, svenska mammor (i utlandet) vill inte ha fred på jorden och annat tjafs. Svenska mammor vill ha svenskt godis!! Här är listan över vad vi helst av allt vill ha:

1. Godis (inkl salt lakrits, smågodis, choklad och Ahlgrensbilar)
2. Välling
3. Kalles Kaviar
4. Barnmat / Messmör
5. Ost

Listan har jag hämtat från http://www.svenskamammor.com/

Friday, July 25, 2008

Lyxfrulle

Var vansinnigt sugen på god frukost i morse när jag vaknade men kylskåpet ekade tomt. Så jag tog bilen och åkte och handlade, jag har fortfarande inte riktigt vant mig vid att ha bil, känns helt ofattbart lyxigt ibland. Hur som helst, med en sån här frukost som start på helgen så kan det bara inte gå fel:

Naturell youghurt mixad med mango, nektariner och hallon med müesli med mycket nötter, färskt bröd med god ost, apelsinjuice och kaffe.

Stolar

Vissa dagar är man lite extra glad över att stolsöverdragen är tvättbara....

Wednesday, July 23, 2008

Monitor

Så här ser det ut när en fullt frisk kvinna kollas upp på sjukhus i Israel! Inte så särskilt smickrande bild men man kan ju inte alltid vara glammig...

Japp, inga problem med andra ord. Jag mår bra, Liten mår bra, Y mår bra. Fick sitta i en timme med monitor, helt ok för mig men Liten var missnöjd och försökte gömma sig så att vi inte skulle få se vad hon hade för puls. Gick inget vidare, men det stoppade inte henne från att försöka.

Bakom skynket bredvid mig satt en väldigt ung blivande mamma som betedde sig mycket barnsligt. Barnmorskan sa till slut åt henne att skärpa till sig, "ta lite ansvar, du ska bli mamma snart".

Hörde även hur det ropades om någon lite mer akut "hon är öppen 4 cm och det är hennes åttonde födsel". På åttonde gången tar det väl 5 minuter till innan barnet är ute i det läget...

Falskt alarm

Jag tänkte bara säga att jag åker in till sjukhuset nu. Inte för att något barnafödande på något sätt startat utan för att min läkare tycker att mitt blodtryck är lite för högt. Så tanken är att jag ska åka in och de kan kolla mig lite noggrannare, ta blodprov och koppla upp mig till någon monitor för att kolla att jag är ok. Och är jag ok så antar jag att jag får åka hem ganska snabbt. Och är jag inte det så hörs vi väl om några dagar. Håll tummarna för att jag inte blir igångsatt, hur skönt det än skulle vara att få vara ogravid så skulle det kännas bättre om Liten får komma när hon själv tycker att det är dags.

En dag kvar

Hör ni det, det är en dag kvar till BF! Ska försöka ägna en stor del av dagen till att kommunicera det till Liten så att hon också har koll. För jag läste en artikel om att sätta igång en födsel på naturlig väl och ingen av de gamla knepen funkar - varken tvätta fönster (as if!), gå i trappor eller ta sig en färdknäpp. jag har för mig att jag har läst att man ska dricka ett glas rödvin också, det stod det inget om i artikeln, kanske värt att testa? fast då blir hon väl alldeles lugn och avslappnad så det blir nog inget av det heller.

Annars ska jag försöka överkomma vissa logistiska problem. Swedish Checkchouka gör nämligen aliyah idag (det kallas så när judar flyttar från diasporan till Israel) med hela sin familj och ett plan med massor av andra immigranter från Frankrike och jag har tänkt vara där och möta henne på flygplatsen. Men grejen är att jag tänkte försöka göra det utan att köra bil för sen ska jag vidare in till Tel Aviv för läkarbesök och tillbaka till Rehovot mitt i värsta rusningstrafiken och då är det så mycket bättre att ta tåget hem. Men att ta sig till flygplatsen med buss eller tåg tar evigheter, får se hur jag löser det hela.

Tuesday, July 22, 2008

Rullar

Kom ihåg var ni hörde det först - rulltårta is da shit! Efter det första försöket häromveckan så är jag fast, det är superenkelt och går hur snabbt som helst att göra. Och så är det kul!

Häromdagen så gjorde jag två varianter - en vanlig med hallonsylt och typ kesella blandat med florsocker och en chokladvariant med bananfyllning. Den med bananfyllningen blev sådär, skulle nog ha arbetat ihop det mer till någon slags kräm istället för att bara mosa bananer med lite grädde. Vad som skulle vara grymt gott tror jag är chokladkaka fylld med Kesella jordgubb-lime. Om man bor i Sverige alltså. En kaka man kan slänga ihop på 15 minuter, snacka om att kunna imponera om någon kompis ringer och säger att de kommer förbi om en stund och så bjuder man dem på en nygjord rulltårta!

Jag lär med all säkerhet fortsätta att experimentera så snart jag har hunnit köpa nytt bakplåtspapper. Hur låter det med en citronkaka med någon slags chokladkrämsfyllning?

Senap

Det är tur att Internet finns... Jag menar, hur skulle jag annars veta att jag passar bäst ihop med ketchup- och barbecuesås-människor.

You Are Mustard
Your personality is strong and distinctive. You are beyond quirky. You can stand alone in the world well. You are a strong individual. You sometimes work well with others, as long as there aren't any other strong personalities involved. Your taste in food tends to be simple yet high quality. You can really get into a perfectly prepared sandwich or simple fresh salad. You get along best with ketchup and barbeque sauce personalities. Get you with a salsa personality, and things might become downright nasty!

Kostcirkeln

Visst är det väl så att en påse micropopcorn är en fullvärdig måltid? Speciellt om man har ätit lite coleslaw innan.

Bristningar

Här kommer morgonens "nä det är ingenting på gång idag heller"-inlägg.

Bristningar på magen, är det något man ser redan nu eller ser man dem först efter att magen börjar gå tillbaka lite i storlek? För Ys familj verkar det helt otroligt att jag inte har några som helst bristningar på magen, för dem så är bristningar lite av ett släktdrag nämligen. Så de hävdar att man inte kan se dem förrän efteråt medan jag tycker att man borde kunna ana dem iaf när magen är som mest utspänd. Fast jag vet inte. Min erfarenhet av bristningar begränsar sig till tre små streck på ena höften som jag fick i 15-årsåldern. De kanske bara ligger och lurar på att magen ska bli lite mindre så kommer de slutligen att blomma ut. Och jag vill bara att ni svarar att jag inte kommer att få några bristningar alls om jag inte redan kan se dem...

Monday, July 21, 2008

Fotograf

Jag fick precis veta att man måste läsa Linda Rosings blogg så sagt och gjort spanade jag in den för en liten stund sedan. Och redan vid första inlägget så inser jag att jag och Linda har en del gemensamt. Vi har samma favoritfotograf (och här skulle ju en länkning sitta finfint men jag hittar ingen hemsida eller nåt sånt)! Fast jag var ju lite före henne med att upptäcka det, jag använde mig ju av Mange som fotograf på mitt bröllop för nästan ett år sedan. Och jag har väl aldrig heller varit så nöjd över ett fotojobb, nybörjartur kanske man kan kalla det! Utöver detta har vi båda tvättat nu på morgonen och så har vi likadana diskställ! Jag känner mig närmare henne än någonsin. Skulle bara behöva en släng av hennes städmani så skulle lyckan vara total!

Äppelpaj

Det finns ju en himla massa skrock runt ämnet graviditet, det mesta är nog ren bulls**t men det finns säkert ett och annat som stämmer. Det senaste jag fick höra är att man ska kunna se på en kvinnas ansikte om hon är redo att föda. Hon ska liksom se färdigbakad ut, "som en äppelpaj" sades det... Så sedan några dagar tillbaka så börjar jag varje morgon med att peka på ansiktet och fråga Y: "äppelpaj?". Svaret har hittills varit detsamma varje morgon: "nä, blåsfisk". Jag lovar att återkomma om läget förändras!

Sunday, July 20, 2008

Nominerad och utmanad

Pixalexia smickrar mig med en nominering till en av hennes favoritbloggar och utmanar mig att lista mina 7 favoritbloggar. Så, utmaningen består i att nominera sina 7 favoritbloggar och länka till dem, man får inte nominera den bloggare man blev utmanad/nominerad av. Hård kamp, finns ju många bra, men här kommer iaf min lista:

Our Aliyah - svenska, bosatt i Frankrike, som om några dagar uppfyller en dröm och flyttar med hela sin familj till Israel. Ska bli spännande att få följa äventyret på nära håll!

nora&brorsan - jag är lite småkär i coola Nora, nu även med lillebror Frank som har förortens snyggaste frisyr.

Mitt NYC - Saskia har efter några år i New York bestämt sig för att flytta tillbaka till Sverige, men först blir det en tur till Israel. Skriver om vardagsliv i New York med allt från studier till champagne med Mr Big!!

Yllets fortsatta filosoferande - har på ganska kort tid seglat upp som en solklar favorit, hon har ju koll på det mesta liksom - trädgårdsplanering, husmorstips, böcker, you name it!

Saker som händer - ja, jag vet att Alexia redan har nominerat Minna men det struntar jag i, det är en av mina favvobloggar med! Trots att hennes underbara teckningar blivit lite färre så klagar jag inte, det har ju blivit fler foton på favorittomten! Dessutom är hon gammal Rehovot-bo och såna finns det nog inte många av i Sverige.

Hannas blogg - bloggen som uppdateras så ofta att man knappt hinner med! Ursköna kommentarer, hundar, musik och shopping. Tack vare Hanna har jag dessutom stenkoll på Karlstads nöjesliv och det kan ju aldrig vara fel!

*Uppdatering* Gröthjärnan slår till igen, insåg precis att jag bara listat 6 favoriter, inte 7 som var tanken. Jag låter det vara så, se det som ett statement. Vad statementet innebär får ni själva bestämma.

Bantningstips

Jag insåg precis att youghurtglassen jag sitter och slevar i mig innehåller 2% fett medan den naturella youghurt jag brukar äta till frukost innehåller 3% fett. Det innebär att glassen innehåller 33% mindre fett. Nu är det ju iofs så att man inte får banta när man är gravid så jag fortsätter att äta youghurt till frukost men snart kommer det att bli ändring - det blir glass för hela slanten!!

Saturday, July 19, 2008

Besvikelse

Framåt morgonkvisten drömde jag att det var min födelsedag. Tårta och presenter. Sedan vaknade jag. Snacka om att jag blev besviken... Och inte verkar det bli Litens födelsedag heller. Dubbel besvikelse. Jag vill ha presenter!!

Friday, July 18, 2008

Lättnad

Igår kväll drabbades jag lite av panik. Kom plötsligt på att jag nog inte hade känt Liten röra sig i magen sedan morgonen. Och hon brukar ju verkligen röra på sig hur mycket som helst. Jag testade alla de vanliga sätt som brukar sätta fart på henne - äta något sött, dricka cola, ligga på rygg. Nada! Vi var nästan på väg att åka in till sjukhuset (som min läkare sagt att vi ska göra om jag inte känner henne röra sig minst 3 ggr/dag, en halvtimme åt gången) men någonstans i bakhuvudet visste jag ju att jag antagligen överreagerade. Och efter mycket puffande på magen tyckte jag till slut att jag kände tillräckligt med rörelse för att känna mig lite lugnare.

Jag vet inte vad det var som hände igår men hon var nog trött eller höll på med avslappning eller nåt. För idag har hon tagit igen det med råge. De senaste 4 timmarna har hon rört sig konstant. Så pass mycket att min mamma utan problem kunde se det på webbkameran. Svägerskan har misstänkt ADD och pappan stirrat fascinerat på magen hur länge som helst. Mamman, hon är mest bara lättad. Sällan har hon uppskattat "hela havet stormar" i magen så mycket!

Sharing is caring

Tänkte bara säga att jag har fått "Diggiloo diggiley" på hjärnan. Man får oväntat mycket energi från den låten. Vilken nostalgi! Kan ju inte annat än att dela med mig till er andra...

Lurigt

Jag har upptäckt hur man tidsinställer publicerandet av blogginlägg. Som bokinlägget här nedan, det skrev jag inte idag, det skrev jag igår kväll men det kan ju inte ni veta. Så nu kanske jag sätter mig och skriver jättemånga inlägg som publiceras då och då och så kan jag åka till BB, föda barn och komma hem igen utan att ni har förstått någonting alls av det! Mowahahahaha! Evil!

Böcker

Jag är sjukt förtjust i böcker. Inte bara i att läsa dem, jag älskar bokhandlar, bibliotek, att vara omgiven av böcker. Jag brukade förbjuda mig själv att gå in på Pocketshop eftersom jag aldrig kunde köpa en bok, jag kom alltid ut med en 3-4 stycken. Och även om jag läser mycket så hade jag ett par hyllmeter med böcker som väntade på att läsas. På senaste tiden har jag inte läst särskilt mycket alls så även nu har jag ett gäng med böcker som väntar på mig. Men inte hindrar det mig...

För några dagar sedan gick jag förbi The Paperback gallery här i Rehovot. En bokhandel med begagnade engelska pocketböcker. Hur grymt som helst. Plockade på mig fem stycken böcker för ca 300 kr. Har redan hunnit läsa en av dem. Och det bästa av allt är att jag kan lämna in mina utlästa böcker och få några shekel för dem.

Önskedröm

Jag drömmer (dvs dagdrömmer) om en hel natts oavbruten sömn. Det känns som för varje natt som går kommer jag längre och längre ifrån uppfyllandet av den drömmen. Om några år kanske...

Thursday, July 17, 2008

Teknikens under

Det blev pizza till middag. Beställde via nätet. Har gjort det en gång tidigare och det funkade alldeles utmärkt. Denna gång var det lite mer osäkert. Det kom upp något felmeddelande för databasen när jag klickade på den sista knappen istället för klockan som räknar ned till leverans. Försökte uppdatera men då stod det att jag skulle kolla om jag hade fått leveransbekräftelse via mail, om inte skulle jag ringa. Inget mail, så jag ringde och hamnade i kö naturligtvis. En sån där med fruktansvärd pling-plong musik, hur länge som helst, tills jag fick ett sms som sa att min pizza var på väg, då slängde jag på luren. Två minuter senare ringde det på dörren. Känns som att det var en himla massa kommunikationsmedel inblandade för att jag skulle få min pizza. Men den var god iaf!

Hjärtlöst

Igår gjorde jag en paj som vi precis hann få ut ur ugnen och ta varsin bit av till middag innan det var dags att åka till läkaren. Eftersom den fortfarande var jättevarm lade Y över lite folie och lät den stå kvar ovanpå spisen för att svalna. När vi kom hem igen kom inte Chopsy och mötte oss i dörren. Det är det tydligaste tecknet att hon gjort något dumt. Och mycket riktigt...

På köksgolvet ligger ett antal bitar av en pajform, fortfarande med pajdeg på sina ställen, folie och ett antal oliver. Hunden är tydligen inte så förtjust i oliver... Fetaost, tomater, ruccola och äggstanning verkar däremot fungera. Man skulle ju kunna tro att vi inte ger henne någon mat men det stämmer inte riktigt. Y kom snabbt upp med en lösning: "Hon saknar hjärta, vi skickar henne till Hizbollah, där hör hon hemma!"

Wednesday, July 16, 2008

Fulblogga

Jag vet att jag förväntas att skriva någonting varje dag, annars tror ni att jag är på BB. Det är jag inte. Det kommer antagligen att bli en del jättetråkiga inlägg bara för att visa att jag är hemma. Och ni kommer säkert få reda på ganska snabbt när det blivit något. "Blivit något..."!? När bebisen kommit ut menar jag. Har testat att mobilblogga. Det funkar.

Tuesday, July 15, 2008

Religion

Igår var vi på en födelsedagsfest hos en av Ys kursare. Där var också en av hans kursare som fick barn för ca 1,5 vecka sedan, tillsammans med bebisen. Hon (mamman till bebisen alltså) är religiös. Och dessutom alldeles supergullig, trevlig och snäll. Y tycker verkligen jättemycket om henne. Och vad gör man när någon man verkligen tycker om precis har fått barn och man vill gratulera? Man ger dem en kram. Eller, jag, som träffat henne vid 3-4 tillfällen ger henne en kram. Y, som känner henne väldigt mycket bättre än jag, får nöja sig med att säga grattis till henne. Inga kramar. Ingen kroppskontakt. Hade hennes man, som för övrigt också är jättetrevlig, varit med så hade Y kunnat gett honom en kram. Det hade inte jag.

För mig känns det så himla konstigt. En kram till en vän som precis har fått barn. Det är ju hur oskyldigt som helst. Men, det är bara att acceptera att det är olika beteenden som gäller inom olika grupper. Ja, jag vet inte, jag kanske ska vara tacksam över det. För när hon sitter där med en sjal runt sitt hår (gifta kvinnor täcker huvudet bland religiösa judar) så är hon så otroligt lik Penelope Cruz i "Allt om min mamma". Jag blir lite småkär i henne. Och med tanke på att min man lätt är 10 ggr hetare än hennes man så kanske hands-off principen är precis vad som behövs!! ;-)

Sunday, July 13, 2008

Samtalsterapi

Det är ju ingen hemlighet med att det här med att vara gravid tar upp ungefär 95% av min tankekraft. Det märks ju inte minst här på bloggen. För 1 år sedan hade jag haft väldigt lite förståelse för någon som skulle sitta och prata om graviditet som om det var det enda viktiga på jorden. Jag försöker att inte tråka ut människor i min direkta omgivning (ni som läser här kan ju faktiskt välja att göra något annat istället om ni blir uttråkade) alltför mycket men det är svårt.

Men då är det ju himla skönt att ha en kompis i närheten som också är gravid. Som precis som jag totalt tappat kollen på hur mycket man kan analysera kroppen och dess bisarra funktioner. Som tycker att det här med att älta svullna fotleder, amningsbehåar och smärtstillande metoder är det mest intressanta som finns. Och som dessutom pratar svenska så att man kan diskutera de mest sjuka ämnen under en lunch och de som sitter bredvid bara tycker att det låter exotiskt och annorlunda. Svenska minimammagruppen i Ramat Gan liksom! :-)

Karin, v 39 och Sara, v 33

Småstadsfördelar

Det har sina fördelar att bo i en lite mindre stad. Efter våra försök att fixa sjukförsäkringen i Tel Aviv utan några vidare resultat så tänkte vi att vi skulle komma undan bilköerna och fixa det hela i Rehovot istället. Så, på onsdag morgon kl 8 stod vi i kön till Inrikesministeriets lokalkontor i Rehovot för att skriva oss här istället för i Tel Aviv (borde antagligen ha gjort det direkt när vi flyttade men då var det ju så mycket annat att fixa...). Tog ungefär en halvtimme inklusive köande att få det gjort. Som extra bonus står det nu på Ys ID-papper att han är gift med mig! På mina papper står det bara att jag är gift...

Kl 8 på torsdag morgon var vi på Försäkringskassans lokalkontor. Fick en kölapp, 3 nummer senare var det dags för mig. En mycket hjälpsam kvinna som lovade att fixa det snabbt tack vare min stora mage. Istället för de två veckor som "snabbehandling" skulle ta i Tel Aviv sa hon att jag skulle få svar på några dagar. På mindre än en timme var vi klara där. Idag fick jag brev från försäkringskassan. En arbetsdag senare! Det är service det.

Jaha, nu då?

Ledig. Klockan är tio. Jag dricker lite kaffe, har varit ute med hunden och funderar nu på vad jag ska hitta på idag. Dagens stora plan är nog att handla mat. Diska och ta ut soporna kan nog vara en bra idé också, vi åt fisk igår så det börjar lukta lite.. ;-(

Sova lite känns som en plan. Nackdelen med att bo i ett nytt och fint område är att trädgårdsmästaren sätter igång och klipper gräsmattan kl 8 på söndag morgon.

Jag drömde inatt att jag kollade i en spegel och jag var öppen två centimeter. På de två centimetrarna såg jag ett pytte-, pyttelitet huvud. Blev livrädd och knep genast ihop benen. Tänk om hon skulle ha ett sånt litet huvud! Snacka om att det skulle bli en rätt ok förlossning. Läskigt efteråt dock, att ta hand om en bebis med världens minsta huvud. För övrigt misstänker jag att det är väldigt svårt att se hur mycket man är öppen genom att titta i en spegel. Eller kanske inte. Ärligt talat har jag ingen aning om hur anatomin ser ut...

Saturday, July 12, 2008

Drömtårta

Det bakas mycket i det här hemmet för tillfället. Vissa skulle väl kalla det för att jag håller på att boa. Men grejen är att jag älskar att baka. Och sen försvinner allt jag bakar helt oförklarligt snabbt, det har tydligen något med kvantfysik att göra... Följden blir ju naturligtvis att jag måste baka lite mer.

Igår gjorde jag drömtårta, ni vet en sån där chokladrulltårta med gott vaniljklet som fyllning. Jag tror aldrig att jag har gjort rulltårta tidigare men det var hur enkelt som helst. Det enda som är lite trixit är att lossa bakplåtspapperet från kakan utan att man drar sönder den. Lösningen är att pensla kallt vatten på papperet så släpper det lättare. Nu ligger halva kakan i frysen, får se hur länge den räcker. Så, gör en rulltårta idag - imorgon kan den vara slut! Receptet är hämtat från www.ica.se

Ingredienser
3 ägg
1½ dl socker
3/4 dl potatismjöl
2 msk kakao
1 tsk bakpulver
Fyllning
100 g smör
2 dl florsocker
2 tsk vaniljsocker
1 äggula

Drömtårta
Gör så här
1. Sätt ugnen på 250° C. Vispa ägg och socker pösigt. Blanda mjöl, siktad kakao och bakpulver. Vänd ner blandningen i smeten.
2. Bre ut smeten på ett bakplåtspapper i en långpanna, 30x40cm. Grädda mitt i ugnen ca 5 minuter.
3. Stjälp upp kakan på sockrat papper. Dra bort papperet som kakan gräddats på. Låt den kallna.
4. Rör smör och florsocker poröst till fyllningen. Tillsätt vaniljsocker. Rör ner äggulan.
5. Bre fyllningen på kakan och rulla ihop den. Låt drömtårtan ligga kallt en stund innan den ska skäras.

Rörelser

Jag läser på någon gravidsajt att innan förlossningen så brukar fostret börja röra sig lite mindre. I så fall är det nog månader kvar tills min förlossning. Min mage lever ett eget liv och rör sig ständigt hit och dit. Min läkare sa åt mig att jag ska känna rörelser minst en halvtimme tre gånger om dagen annars ska jag kolla upp det. Jag är glad om hon är stilla en halvtimme tre gånger om dagen. Just nu har hon hicka dessutom. Så går det när man står på huvudet och dricker vatten!!

Friday, July 11, 2008

Gröna fingrar

Det har sina fördelar att bo i ett varmt land ibland. För tillfället håller jag mig ifrån balkongen på dagtid, jag föredrar luftkondtitionerat. Men vill man odla något så är balkongen utmärkt. Förra helgen kom jag mig äntligen för att köpa lite jord för att så lite basilika och gräslök. Så i söndags sådde jag lite frön, drog en plastpåse över krukorna och ställde ut dem på balkongen. Idag var det redan dags för första gallringen av basilikan. Det behövs inte mycket kunskaper för att få gröna fingrar här - glöm inte att vattna och resten tar hand om sig självt!

Tecken

Man vet att man har varit gravid ganska länge när maken tycker att det är helt normalt att jag sitter och äter mackor kl 4 på natten...

Thursday, July 10, 2008

Sista dagen

Idag går jag in i vecka 39. Idag jobbar jag även min sista dag. Här tycker folk att det är konstigt att jag tar ledigt och inte jobbar tills det är dags att föda. Själv kan jag verkligen inte förstå hur man skulle orka det. Känner mig rätt nöjd med att få vara ledig ett tag. En vecka skulle vara lagom. Sen får hon gärna komma ut.

Wednesday, July 09, 2008

De växer så snabbt....

Det var ju alldeles nyss som Liten bara var ett litet rosa streck på en sticka ... och nu väger hon tydligen 3,4 kg!

Och ja, ni kan klicka på bilden så blir den större. Och det här är bara ett urval av alla ultraljud jag har gjort...

Akrobatik

Mina ben är rätt svullna såhär på eftermiddagarna. Inte så konstigt med tanke på att jag sitter och jobbar och inte går omkring så mycket och att det är en bit över 30 grader varmt. Och så läser jag att man ska lägga upp benen högt så jag försöker att lägga upp dem på stolar och bord men det är ju inte helt lätt att jobba då. Men det värsta är ändå hur man ska bete sig för att lägga upp benen högt när man ligger ned. Hur hade man tänkt sig då? Jag blir för tusan illamående efter att ha legat på rygg i en minut. Och lägga upp benen högt när man ligger på sidan blir en väldigt konstig balansakt. Någon som har några bra tips? Och kom inte dragandes med att jag ska ha på mig stödstrumpor, det är som sagt över 30 grader här...

183 dagar

I söndags var det 183 dagar sedan jag fick uppehållstillstånd i Israel. Låter inte som något stort att fira va? Fel, fel, fel, fel! Efter 183 dagar i karantän är jag nu berättigad till sjukförsäkring. Inte helt fel för en höggravid kvinna!

Igår åkte jag och maken tillsammans till försäkringskassan för att se till att jag skulle få formulär 666 (passande för en goy som jag!) som jag sedan skulle ta med mig till mitt val av sjukkassa (man kan välja mellan 4 olika, fråga mig inte hur man väljer vilken som är bäst...) för att där kunna bli medlem och få mitt lilla plastkort som väl kan jämföras med en patientbricka.

I Israel är det här med köande en konst, så långt från Sverige man kan komma. Det vanligaste sättet är att man kommer in i ett rum och frågar "vem är sist?", får svar på frågan och säger till den personen "jag är efter dig" och så har man säkrat sin plats i kön. Efter det kan man gå och fika, gå ut och röka eller rädda världen men när som helst komma tillbaka in och om någon funderar varför man tränger sig i kön så letar man bara rätt på personen före en i kön och säger jag är efter honom/henne och denne person kommer att intyga att så är fallet. Detta innebär att man aldrig vet hur lång kö det är, de tre personer man ser ut att ha framför sig kan vara femton stycken.

På försäkringskassan var det ännu värre dock, där hade de könummer. Det är ju som upplagt för kaos. Först fick man ställa sig i en kö som ledde fram till två kvinnor där man framförde sitt ärende, fick matchande nummerlapp och blev tillsagd vilken våning etc man skulle gå till. När man sedan satt sig ned för att vänta på sin tur bör man för säkerhets skull jämföra nummerlappar, fundera på om det verkligen kan stämma, säga åt alla som kommer dit utan nummerlappar var de kan hämta dem och dela med sig med sitt livs historia. Som utlänning med en jättemage drar man ju till sig lite extra uppmärksamhet så under tiden vi väntade så diskuterade jag med en thailändska om israelernas brist på tålamod, lovade en fransk liten gubbe att vi kunde hjälpa honom eftersom han pratade så dålig hebreiska, diskuterade skillnaden mellan Schweiz och Sverige och varför det skulle vara jättejobbigt för min man om jag konverterade till judendomen. Bland annat... För övrigt verkade vissa av de anställda där ha problem med nummersystemet också och okynnestryckte ett antal gånger så att det blev en liten kö utanför vissa rum medan de med nummer bakom kunde gå rakt in i någon annans rum.

Hur som helst kunde vi inte avsluta vårt ärende eftersom de tyckte att jag skulle ha med mig intyg från banken att jag har ett konto där, kopior på mina lönespecar, och lite annat tjafs som de då absolut inte hade sagt att jag skulle ha med mig när Y ringde och frågade dem innan. Får se om jag kan fixa det i eftermiddag istället.

Monday, July 07, 2008

Gröt i skallen - bulle i ugnen

2 ägg
3 dl socker
1,5 dl vetemjöl
1,5 tsk bakpulver...?? Ska det vara bakpulver i kladdkaka?

Jag som har kunnat receptet på kladdkaka utantill sedan i 15-årsåldern drabbades idag av total härdsmälta i hjärnan och var tvungen att googla det. Sånt är lite skrämmande. Värdsliga saker som bankomatkoder, telefonnummer och personers namn är ok att glömma men receptet på kladdkaka ska sitta. Men nu står kakan i ugnen iaf.

Och nä, det ska inte vara något bakpulver i kladdkaka. Då skulle den ju inte bli kladdig...

Instruktioner

Jobbar hemifrån idag med. Maken kom in vid 10.30 efter att ha varit ute med hunden och gav mig tydliga instruktioner innan han stack iväg till sina föreläsningar:

Det är brännande hett ute - gå inte ut!
Slå inte av luftkonditioneringen!
Drick massor av vatten!
Jobba inte för hårt!
Och skulle det vara någonting du vill så ring, även om det bara är något litet.

Hmmm, glassen är slut, tror ni att det skulle vara ok att ringa?

Sunday, July 06, 2008

Arbetsdisciplin

Saker som skulle kunna minska ens arbetsdisciplin:

Det är söndag och inga chefer jobbar
Man arbetar sin sista vecka
Ens chef är på semester hela veckan
Man arbetar hemifrån
Man är väldigt trött
Man är sugen på att baka
Man har redan arbetat effektivt i 3 timmar

Observera att det här är exempel på saker som skulle kunna minska ens arbetsdisciplin. Själv skulle jag väl aldrig....

Saturday, July 05, 2008

En sådan morgon

På förmiddagen har jag:

Vaknat kl 9 på ett strålande humör
Ätit två stora mackor
Kollat blodtrycket
Skrivit långa att-göra listor
Läst mail och bloggar
Blivit galen över att vi inte hade någon mat hemma och tvingat maken till affären med mig
Handlat jättekonstiga saker som jag antagligen inte kommer att äta
Druckit massor av juice
Sovit en liten stund
Gråtit över olöst Sudoko
Gråtit lite över att jag inte vet vad jag gråter över
Städat ena badrummet
Skällt ut maken för att han aldrig kan slutföra saker

Labil, hyperaktiv, trött, schizofren. Börjar bli orolig för att det är någon slags förberedelse. Men Liten får inte komma förrän tidigast på Tisdag. Då har jag nämligen jobbat i 6 månader och min mammapeng beräknas då efter mina senaste 3 månadslöner. Och det är en jäkla skillnad mot för de pengar jag skulle få om hon skulle komma ut på Måndag till exempel. Ska se till att knipa ordentligt.

Nu ska jag ta en kopp kaffe, sen lägga in lite tvätt i tvättmaskinen (försiktigt så klart, så att inget händer med ryggen) och så tror jag att det blir till att sova igen.

Friday, July 04, 2008

Tjejkväll

Hoppade över kvällens middag hos svärmor. Sådana där friheter som man kan ta sig i nionde månaden. Det vet ju alla att gravida kvinnor är lynniga och gör som de vill! Så jag skickade iväg maken och kör tjejkväll framför TVn/datorn. Jag, Liten och hunden. Väldigt skönt att få lite tid för sig själv. Speciellt efter dagens uppladdning....

Thursday, July 03, 2008

Utmattade

Jag är ständigt trött numera. Svårt att sova på nätterna gör att det enda jag tänker på är att få gå och lägga mig igen. Och så har maken mage att klaga på att han är trött. För att han inte kan sova på nätterna. För att han har en höggravid fru som snarkar så rutorna skallrar när hon rullar över på rygg med jämna mellanrum.

Y: Jag förstår inte att du inte väcker dig själv.
K: Men jag är ju så utmattad så jag skulle nog bara vakna om det pågick ett krig i vårt sovrum.
Y: Precis, jag förstår inte att du inte väcker dig själv....

Kroppsljud

Så, efter det förra allvarliga inlägget kan jag nu gå tillbaka till att vara gamla vanliga, oseriösa Karin. Jag har skrivit någon gång om att min hund är världens räddaste hund. Hon är rädd för stora bajshögar, minihundar, automatiska bommar som finns vid infarter till garage, åska... listan kan göras lång. Något av det roligaste är att hon är rädd för sina egna kroppsljud (och nä, skällande kvalar tyvärr inte in där..). Igår låg hon bredvid mig på soffan och plötsligt släpper hon sig så att det hörs. Hon rycker till och tittar bakom sig för att se vad det var och sprang sedan snabbt därifrån och gömde sig under sängen. Det är lika roligt att se varje gång det händer. Inte ett dugg barnsligt...

Opolitisk blogg

Jag bestämde mig redan från början att inte skriva något om politik på den här bloggen. Inte israelisk politik iaf. Ville skriva om vardagslivet här istället. Och slippa alla mindre trevliga kommentarer som man ser på politiska bloggar. Fast vissa dagar är det svårt. Igår var en sån dag.

Att gårdagens galning inte verkar ha haft några kopplingar till någon terrorgrupp och därför kanske ska ses som en helt vanlig galning, gift tvåbarnsfar och tidigare straffad för våldtäkt, är ju en sak... Men att sedan se bilder på en halvårsgammal bebis vars mamma som sin sista sak i livet hinner få ut sin bebis ur bilen följas av bilder från galningens hus där hans moster står och jublar på balkongen är en annan sak. Det finns liksom inga ord. Hur kan man som människa jubla över andra människors död? Den helt opolitiska tolkningen måste ju vara att galenskapen går i släkten.

Jag tänker på galningen som för några år sedan mejade ned ett antal människor i Gamla Stan i Stockholm på ett liknande sätt, den enda politiska kopplingen där var den ständigt försämrade svenska psykvården. Här kastar sig istället militanta grupper över varandra för att få ta på sig ansvaret för handlingen. Här är allt politik. Utom möjligtvis min blogg då. Fast politiska inlägg har jag iofs skrivit. Jag väljer dock alltid att inte trycka på knappen och publicera dem. Kanske dyker de upp en dag på en anonym blogg... tills dess kan ni ju läsa det här inlägget på Al-Hamtzav till exempel, skribenten skriver tillräckligt icke-extremt för att man som svensk ska kunna ta åt sig, och jag tror att det kan vara en bra början för att sätta sig in i den väldigt komplexa problematiken.

Tuesday, July 01, 2008

Träningskläder

Här i Israel finns det ju en hel del religiösa människor. Själv tror jag inte särskilt mycket på några högre krafter alls. Senaste jag tillbad någon gud var i Peru på vår smekmånad, och då körde jag på alla gudar som tänkas kan finnas, utan diskriminering, och det var baske mig ett berättigat tillfälle.

Hur som helst tycker jag att det är rätt fascinerande med dessa ortodoxa människor som går klädda i långrockar, helskägg, pälsbrämade hattar och peruker mitt i den israeliska högsommaren. Jag kan inte påstå att jag på något sätt förstår dem men det är inget jag har problem med. Trodde jag iaf. Tills igår då jag såg något så korkat så jag höll på att smälla av. En joggare i svarta kostymbyxor, vit skjorta, kippa och helskägg. Och nä, han hade inte bråttom och sprang av den anledningen utan det var en regelrätt joggingtur. Jag försökte se om han hade lågskor eller faktiskt joggingskor men jag kunde inte lista ut det. Kan man inte klä sig i något mer ändamålsenliga kläder vid ett sånt tillfälle?

Yarden log lite roat över min upprördhet. Sa att "det står antagligen ingenting i någon bok om joggingklädsel så det är ett personligt val han har gjort. Vissa människor väljer att pierca bröstvårtorna, jag kan inte på något sätt förstå varför men det är ju upp till dem". Intressant att en joggare i kostymbyxor och skjorta provocerar mig medan ett par piercade bröstvårtor knappast får mig att lyfta på ögonbrynet...

Översikt

Ärligt, så stor är den ju inte. Inte så här uppifrån iaf. Ok att man inte ser fötterna när man står upp men jag har så himla små fötter ändå så det är ju inte så konstigt.

Och rivsåret på höger sida visar ju att jag har lite svårt att veta var magen egentligen slutar. Jag försöker att vara försiktig men tillsammans med gröt i hjärnan blir resultatet inte alltid vad jag tänkt mig...