Svensk

Jag har beställt två dalahästar. Förvisso inte i traditionellt orange, men ändå. Innebär det här att jag är en riktig utlandssvensk nu?

Dagens blatte!

Att den här killen i egenskap av utlänning är ett tydligt hot mot Sveriges välfärd enligt 6% av Sveriges befolkning vet vi ju alla numera.

Men ärligt talat - varför stanna vid detta?

Han är ju dessutom till hälften israel vilket borde innebära att minst en 60% av alla som inte röstade på SD är lite avogt inställd till honom. Dessutom saknar han religion vilket säkerligen gör att han får KD emot sig. Som om inte det skulle räcka så förbrukar han engångsblöjor i en dundrande fart så där anslöt sig Miljöpartiet till hans motståndare. Betänk sedan att en stor del av soffliggarna i valet är invandrare med arabiskt och/eller muslimsk bakgrund och de brukar ju inte heller vara så förtjusta i israeler. Och för att ytterligare spä på så har han en judisk far men en kristen mor som inte har några planer på att konvertera så nu ligger han ju pyrt till hos Sveriges judar också. Sedan finns det ju folk som bara tycker allmänt illa om skrikande småbarn. För att inte tala om hans norrländska rötter...

Ja, ni fattar, killen har det inte lätt. Det är väl egentligen bara hans familj och en och annan läsare av denna blogg som anser att han är en riktig liten godbit! ;)

Administration

Idag är det pappersarbete som gäller för mig. Eller, så mycket papper blir det inte, snarare email och telefonsamtal.

Ska äntligen ta tag i att fixa ett nytt svenskt körkort med mitt "nya" efternamn. Letar efter information på nätet. Det står hur man beställer grundhandlingar om man bor i Sverige, eller hur man ansöker via ambassaden om man bor utomlands. Däremot inget om hur man som utlandsboende svensk ansöker i Sverige... Försöker ringa till Transportstyrelsens kundtjänst men där är det tekniska problem och när jag väl kommer fram hör de mig inte och lägger på. Skickar iväg en förfrågan via deras kontakktformulär istället.

Tänkte även ordna ett svenskt pass åt Eitan när vi är i Sverige. Precis som med Ella så har jag anmält honom till Skatteverket men den här gången fick jag inget samordningsnummer (=personnummer för utlandsboende). Kollade med Skatteverket hur man ordnade det och fick snabbt svar om att det rekvirerar Polisen när man ansöker om pass. Ingenstans på Polisens hemsida hittar jag någon information om hur man går tillväga och hur lång tid det kan tänkas ta så återigen blir det till att fylla i ett kontaktformulär och hoppas att de svarar snabbt.

Nästa sa på listan - boka hyrbil. Ska jag hyra under det namn som står på körkortet eller det namn som står på Visa-kortet som jag tänker betala med?

Saker man* inte riktigt förstår som utlandssvensk

Hypen kring Odd Molly och Hasbeens...

*Man kan i det här fallet ses som jag. Fast jag vet minst en till utlandssvensk som inte heller förstår det.

Känslig

Idag var jag hos doktorn med Ella. Hon har haft ett blöjeksem som plötsligt förvärrades kraftigt igår och blev små sår som blödde. Och vår barnläkare är så skön - han tittade på det snabbt och sa "hon ska inte bo i ett sånt här asiatiskt land, hennes skinn är för känsligt. Hon ska bo i nåt nordiskt land, typ Finland. Hoppas att ni inte har en massa dyrbara mattor hemma för nu blir det bara blöjor på natten ett tag framöver...". Så det är bara att göra som han säger, förutom att jag byter ut Finland mot Sverige.

Israelisk byråkrati

Häromveckan gick mitt uppehållstillstånd ut och efterom jag inte vill bli deporterad så ringde Y upp inrikesministeriet för att se vad som hade hänt med min kallelse. De hade nämligen sagt när vi frågade tidigare (vid två tillfällen) att de skulle ta hand om att få över min fil från Tel Aviv till Rehovot och sedan kalla mig innan mitt visum gick ut. Säkert. Och mycket riktigt, ingen fil, ingen kallelse när utgångsdatumet kom.

Idag var vi iaf där med alla papper och vilken tid det tar. Först ska man gå till informationen och berätta vad man har för ärende för att få ett könummer. Sedan är det bara att sitta och vänta. När vårt nummer till slut kom upp hamnade vi hos jordens mest uttråkade människa. Hon förklarade snabbt att vi minsann hade gått fel och att vi måste gå till inrikesministeriet i Ashdod istället. Skulle inte tro det, där faller det raketer mest hela dagarna. Som tur var var chefen ute på en liten promenad och sa åt oss att vänta utanför hennes rum så skulle hon hjälpa oss. Efter att hon hade pratat med alla sina anställda, druckit ett par koppar kaffe och gömt sig inne i arkivet ett tag. Väl på hennes rum så kollade hon våra papper och sa åt oss att gå till en annan avdelning och ta ett nytt könummer. I väntrummet förstår man ju genast att det är något lurt - två nummer till vårt men minst sex grupper med människor som redan väntar... Israeler och deras kösystem, suck! Hann amma, lägga dottern, äta falafel, förlänga parkeringstiden, och fylla i deras blanketter innan det var vår tur.

Väl inne hos handläggaren var det trevligt värre. Under tiden som hon tog hand om våra papper, kollade in våra foton och fixade förlängning av mitt visum tills dess att vi kommer tillbaka på intervju så hann hon med fyra andra människors förfrågningar. Det är effektivitet det...

Namn 2

På tal om vår japanske vän Messiah så kom jag på en annan rolig sak som hände. En kväll dök han upp till middagen iklädd kimono/karatedräkt och när vår bolivianske guide såg honom utropade han förtjust: Jackie Chan!! Asiat som asiat liksom...

Svensk och israel

Idag var den stor dag för Ella. Först fick hon sitt första pass - det israeliska. Sen åkte vi till Svenska ambassaden och registrerade henne som svensk medborgare. Nu (ok, snart, när de har fixat personnummer) är hon alltså både svensk och israelisk medborgare.

De 11 smultronen

Små barn gillar ju repetition sägs det så vid läggdags på kvällen sjunger jag alltid samma vaggvisa. "Trollmors vaggvisa" tror jag den heter. Den där med "ho ajajajaj buff"... Jag gillar den stenhårt själv och tycker att den fortfarande är ok efter att ha sjungit den 15 ggr i rad.

Y sjunger naturligtvis vaggvisor på hebreiska men häromkvällen kom jag på honom med att nynna på Trollmors vaggvisa med något upphottad text - de elva små trollen blev istället de elva smultronen! Har man aldrig hört talas om troll så är det ju svårt att lista ut vad man ska sjunga. Det är som när man sjöng engelska låtar och hittade på sin egen text när man var liten...

Fred på jorden?

Här har vi det, svart på vitt, svenska mammor (i utlandet) vill inte ha fred på jorden och annat tjafs. Svenska mammor vill ha svenskt godis!! Här är listan över vad vi helst av allt vill ha:

1. Godis (inkl salt lakrits, smågodis, choklad och Ahlgrensbilar)
2. Välling
3. Kalles Kaviar
4. Barnmat / Messmör
5. Ost

Listan har jag hämtat från http://www.svenskamammor.com/

183 dagar

I söndags var det 183 dagar sedan jag fick uppehållstillstånd i Israel. Låter inte som något stort att fira va? Fel, fel, fel, fel! Efter 183 dagar i karantän är jag nu berättigad till sjukförsäkring. Inte helt fel för en höggravid kvinna!

Igår åkte jag och maken tillsammans till försäkringskassan för att se till att jag skulle få formulär 666 (passande för en goy som jag!) som jag sedan skulle ta med mig till mitt val av sjukkassa (man kan välja mellan 4 olika, fråga mig inte hur man väljer vilken som är bäst...) för att där kunna bli medlem och få mitt lilla plastkort som väl kan jämföras med en patientbricka.

I Israel är det här med köande en konst, så långt från Sverige man kan komma. Det vanligaste sättet är att man kommer in i ett rum och frågar "vem är sist?", får svar på frågan och säger till den personen "jag är efter dig" och så har man säkrat sin plats i kön. Efter det kan man gå och fika, gå ut och röka eller rädda världen men när som helst komma tillbaka in och om någon funderar varför man tränger sig i kön så letar man bara rätt på personen före en i kön och säger jag är efter honom/henne och denne person kommer att intyga att så är fallet. Detta innebär att man aldrig vet hur lång kö det är, de tre personer man ser ut att ha framför sig kan vara femton stycken.

På försäkringskassan var det ännu värre dock, där hade de könummer. Det är ju som upplagt för kaos. Först fick man ställa sig i en kö som ledde fram till två kvinnor där man framförde sitt ärende, fick matchande nummerlapp och blev tillsagd vilken våning etc man skulle gå till. När man sedan satt sig ned för att vänta på sin tur bör man för säkerhets skull jämföra nummerlappar, fundera på om det verkligen kan stämma, säga åt alla som kommer dit utan nummerlappar var de kan hämta dem och dela med sig med sitt livs historia. Som utlänning med en jättemage drar man ju till sig lite extra uppmärksamhet så under tiden vi väntade så diskuterade jag med en thailändska om israelernas brist på tålamod, lovade en fransk liten gubbe att vi kunde hjälpa honom eftersom han pratade så dålig hebreiska, diskuterade skillnaden mellan Schweiz och Sverige och varför det skulle vara jättejobbigt för min man om jag konverterade till judendomen. Bland annat... För övrigt verkade vissa av de anställda där ha problem med nummersystemet också och okynnestryckte ett antal gånger så att det blev en liten kö utanför vissa rum medan de med nummer bakom kunde gå rakt in i någon annans rum.

Hur som helst kunde vi inte avsluta vårt ärende eftersom de tyckte att jag skulle ha med mig intyg från banken att jag har ett konto där, kopior på mina lönespecar, och lite annat tjafs som de då absolut inte hade sagt att jag skulle ha med mig när Y ringde och frågade dem innan. Får se om jag kan fixa det i eftermiddag istället.

Stenkoll

Det är skönt när man har så pass bra koll på sitt nya land att man kan rätta folk när de säger fel namn på platser och sånt. Som det här med Tel Avivs tågstationer. Det finns tre tågstationer i Tel Aviv (ok, 4 om man räknar med universitetets men det ligger ju lite utanför). Alla tågstationer har officiella namn och sen har de minst ett annat namn som de går enligt i folkmun.

Typ som stationen jag går av på när jag ska till jobbet. Tel Aviv Savidor Mercaz (savidor är ett namn, mercaz betyder central) är det officiella namnet. Men alla kallar den för Arlozorov för att det är namnet den gata som går utanför stationen. Eller Tel Aviv Ha'Shalom som ligger i anslutning till köpcentrat Azrieli och därför normalt kallas för Azrieli.

Imorse på tåget frågade en tjej om nästa station var Azrieli och killen hon frågade sa "nä, det är ytterligare ett stopp". Så jag grep in och rättade honom, för skulle hon ha fortsatt hade hon ju hamnat på Arlozorov. Killen fortsatte att hävda att han hade rätt, jag förklarade för tjejen att vi nu var på Hagana, nästa var Azrieli och skulle hon fortsätta skulle hon hamna på Arlozorov. Jag var tydligen mer trovärdig så hon följde mitt råd och gick av på rätt plats!!

Utlandssvensk

Jag har alltid tänkt mig utlandssvenskar som extremt traditionella - firar alla svenska högtider, umgås med andra svenskar i ordnade former, är medlemmar i SVEA... Jag tror att jag hade fel. Eller så är det jag som har rätt dålig koll. Lite dum kände jag mig allt när jag fick reda på att det idag är Sveriges nationaldag av min irländska chef... "Jaha, de jobbar inte i Sverige imorgon, röd dag sa du. *Tänk, tänk, tänk - pingst och Kristi Himmelsfärd har väl redan varit, midsommar är inte ännu... vad kan det då vara?* Oj då, Nationaldag sa du, där ser man!"

Förberedde med att tillbringa kvällen på IKEA, alltid öppet till 24 på torsdagarna, lärde en expedit att uttala "Börje" korrekt... Idag firar jag med att skruva Ikea-möbler och äta salta sillar och ballerinakex med smultronfyllning!

Fackspråk

I förrgår gick vårt modem sönder igen. Tre veckor sedan de lagade det. Det föll på min lott att ringa företaget och få dem att fixa det. Mycket spännande att se om jag kommer att greja det, det är ju såna där saker som jag knappt har koll på på svenska, än mindre på hebreiska. Men, man kan ju alltid försöka. Så i morse ringde jag till företaget, klickade mig fram via en massa val till deras kundtjänst och blev vidarekopplad två gånger tills jag till slut fick prata med någon på "felsupporten". Sade åt killen att prata långsamt eller på engelska, han valde långsamt... Jag förstod att han såg något fel, jag tror att det var något med någon nod i Tel Aviv och han ska ringa tillbaka om en timme ungefär. Tror. Jag vet inte riktigt. Får se hur det går.

*Update* De ringde tillbaka. De skickar en tekniker imorgon bitti. Jag har förklarat vad felet är på hebreiska och de verkar fatta. Det är ju som sagt vad jag tror, imorgon kanske de kommer och installerar en parabol eller nåt...

Svar på tal

Jag till Y: Åh, du är bäst!
Y till mig: Nä, du är bästre!

De är verkligen värda vartenda öre hans svensklektioner.

Språkförvirring

Ibland blir det lite väl mycket språk i mitt huvud. Engelskan och svenska har ungefär samma ställning, när jag sitter i andra tankar och säger något rakt ut till Yarden är det lika troligt att det är svenska som engelska som kommer ut. Hebreiskan är lite speciell, jag har iaf koll på när jag pratar hebreiska även om det inte alltid kommer ut något vettigt. Men om jag försöker prata franska av någon anledning kryddas den oftast med hebreiska ord.

Ikväll intervjuade de någon fransk kvinna på tv om en konstutställning. Precis när jag säger till Y att "hon måste vara fransyska, hon har sån fransk accent" inser jag att hon pratar ju faktiskt franska. Y skakade uppgivet på huvudet åt mig. men nu när jag tänker på det så förstår jag inte varför, jag hade ju helt rätt!

Historiskt

Idag är en historisk dag för mig. Tre saker som tagit väldigt lång tid har förverkligats idag.

1. Jag fick mitt israeliska id-kort, nu har jag mitt uppehållstillstånd
2. Jag och Yarden räknas från och med idag officiellt som gifta i Israel
3. Vi fick CDn med våra bröllopsfoton

Idag ska jag lära mig mitt nya ID-nummer, ikväll ska vi fira och sen ska vi fixa tackkort till våra bröllopsgäster!

Uppehållstillstånd

När man flyttar till ett land utanför EU, dit man inte direkt har några band, så är det en del byråkrati som måste övervinnas. Idag kom vi en bra bit på vägen. Idag var det nämligen dags för intervju på Inrikesministeriet. Japp, precis som i filmen "Gifta på låtsas" skulle vi intervjuas vara för sig för att de skulle kunna lista ut om vi är ett riktigt par eller om vi bara låtsas för att jag ska få bo i Israel. vi har hållt på att skämta en hel del om det här hemma. Senaste veckan har det varit mycket "vilken är din favoritfärg?", "vad heter din mormor i förnamn?" och liknande spännande frågor. Igår kväll såg jag till att Yarden visste vilken hudkräm jag använder, det är ju faktiskt den frågan som Gerard Dépardieu faller på i filmen. Den frågan dök dock aldrig upp.

Lite nervös måste jag erkänna att jag var. Men det hade jag ingen anledning till. Är man van att ta sig igenom utfrågningarna på flygplatsen så liknade det här mer ett kafferep. Först pratade de med Yarden i 20 minuter kanske. Sen var det dags för mig. Jag fick redogöra för hur vi träffades och vår story sedan dess. Vi diskuterade bröllop, jobb och resor. Kvinnan som intervjuade ställde lite frågor men det var ju ingen tuff intervju direkt. Det är nog inte så vanligt att svenska kvinnor försöker lura sig till ett israeliskt uppehållstillstånd, förutom att vädret är bättre i Israel så är det inte mycket mer som israel ligger på en högre nivå i (ok, kanske vad gäller högre utbildning, high-tech, fruktodling och vapenindustri). Så efter ett tag sa hon att hon inte hade så många fler frågor och funderade på om jag ville ha en bit kaka istället.

Så, den 6 januari ska jag dit med 3 snygga passfoton och så får jag mitt uppehållstillstånd och mitt israeliska ID-kort. Och så får jag sjukförsäkring efter en 6-månaders karenstid. Det enda som jag väl egentligen inte får är israeliskt medborgarskap och rätten att rösta. Men det kan jag leva utan.

Svärmor oroar sig

Svärmor oroade sig lite för mig i helgen.

- Karin, har du några bra vinterskor (tittar på mina gympadojor), det där är ju inga vinterskor!
- Nä, men det är å andra sidan ingen riktigt vinter heller.
- Nja, för dig kanske det inte känns som så, men det börjar ju bli kallt nu.
- Jag gick barfota i havet för tre dagar sedan, jag kommer att klara den här vintern...

Så länge det inte är minusgrader behöver man inte vinterskor. Och det finns inte en chans att det skulle bli minusgrader här. Och jag har använt jacka 3-4 gånger hittills i år, ofodrad Goretexjacka för att det spöregnade. Och nu tänker jag gå ner till stranden i mina gympadojor och en huvtröja. Och om det är varmt tänker jag ta av mig skorna och huvtröjan och gå barfota och i t-shirt. Vinter. Vilket skämt...

Kärt barn har många namn...

Jag har tre förnamn. Ett som jag använder och så två mellannamn. Det här tycker Y är jättelustigt, han kan inte förstå vad jag ska med de andra två namnen till. Själv har han ett förnamn och ett efternamn. Det verkar vara rätt vanligt i Israel.

Idag när jag stod i kassan betalade jag med ett svenskt kort och kassörskan ville då se leg. Och hon skrattade och upprepade alla mina namn högt.
- Oj, vad många namn, sa hon, vilket använder du mest?
Så jag sa som det var.
- Och Kristina? Använder du det?
Nä, det kan jag ju inte påstå. Sa att i Sverige så gör vi ofta så, andra- och tredjenamn är typ släktnamn, Kristina heter min mormor också.
Så skrattade hon igen och sa:
- Hur många namn kommer din dotter att ha? Fyra eller?
- Nja, kanske två, vi får se.

Jag vet inte, mellannamn är ju himla bra att ha i Sverige om man firar namnsdagar, fler chanser att någon bjuder en på tårta eller nåt. Men annars fyller de ju faktiskt ingen större funktion. För övrigt kan jag informera om jag inte är värst, Jan Guillou t ex heter inte bara Jan, han heter dessutom Oscar Sverre Lucien Henri. Undrar om alla de namnen står på hans körkort?