Språkförbistringar

Efter fem år i det här landet känns det som att hebreiskan flyter på rätt ok. Visst finns det en himla massa ord som jag inte kan och jag säger säkert galna saker allt som oftast men det är inte ofta språket hindrar mig att få fram vad jag vill. Det hjälper så klart om man har god fantasi och kan lista ut vad folk pratar om även om man inte förstår varje ord. Men ibland blir det fel.

För ett par år sedan satt jag och tittade på nyheterna och det pratades om ett "mesibat itonaim". Enkelt, "mesiba" betyder fest och "itonaim" journalister. Det var väl någon årlig journalistfest i stil med Vita Husets korrespondentmiddag tänkte jag. Fast de israeliska journalistfesterna verkade återkomma betydligt oftare än en gång om året. Men, tro mig, jag vet att journalister är ett omåttligt partyglatt folkslag så jag köpte konceptet. Tills en dag för ett par månader sedan när myntet slutligen trillade ner - det är ju en presskonferens de menar... Snacka om att jag kände mig korkad, som i åratal godtagit min egen hemmasnickrade översättning utan att ifrågasätta dess trovärdighet. Fast å andra sidan kanske en saftig presskonferens räknas som en riktig fest för sensationslystna journalister.

Språkunder

Min mamma har varit på besök i en vecka och åkte hem idag. Under tiden som hon har varit här har jag förundrats över min fantastiska dotter. Jag pratar ju alltid svenska med henne och jag vet att hon förstår det mesta men hennes huvudspråk är helt klart hebreiska. Hon svarar mig nästan alltid på hebreiska och jag får ständigt påminna henne om att prata svenska med mig.

Och så kommer mormor, som inte förstår ett jota av hebreiskan, hit och Ella bara gillar läget och börjar prata svenska istället. Ok, inte lika bra som hon pratar hebreiska och antagligen inte lika bra som en "helsvensk" 2,5-åring men ändå. Jag är så stolt att jag håller på att spricka.

Språkkunskaper

(och Småpratade lite med en granne i hissen. Hon gissade på att jag kom från Holland, det tror nästan alla att jag gör (förutom ryska tanter, de tror alltid att jag är ryska). Precis innan jag stängde igen dörren till hissen så sa hon åt mig att jag pratade jättebra hebreiska. Och även fast det alltid är trevligt att få komplimanger så var det ju en lite konstig sak att säga. För hon har faktiskt ingen aning om hur länge jag har bott här. Pratar jag jättebra hebreiska för att ha varit här i ett, fem eller femton år?

PS Jag märkte precis att jag saknade ett k i titeln (och ändrade det)... Ska nog inte skryta om mina kunskaper i det svenska språket heller. Även fast de flesta k-relaterade felstavningar nog kan skyllas på saknaden av k-tangenten på vår dator.

Träsktroll

Varje torsdag får Ellas dagis besök av en person som har med sig något djur. Första torsdagen var det en papegoja, idag var det en padda. Förra torsdagen var jag dock lite mer fundersam över vad de egentligen hade haft för djur där. För även om jag tycker mig kunna de hebreiska namnen på de flesta djur nuförtiden så finns det alltid något som man har missat. Så när fröken sa att de hade haft besök av en hel familj med "ogrim" förra så associerade jag genast till "ogre" och såg för mig hur Shrek med familj hade varit på besök. Kanske inte det mest lämpliga djuren att ta med till dagisbarn. Som tur var så visade det sig att det var något så ofarligt som hamstrar och inte alls några träsktroll.

Tvåspråkighet

Jag är verkligen helt fascinerad av det här med tvåspråkighet. Det funkar verkligen. Förvisso är ju mitt barn ett alldeles särdeles intelligent barn ;) så jag kanske inte ska förvänta sig något annat men jag är fortfarande fascinerad.

Bara hur barn tar till sig ett språk är ju häftigt. Jag ser verkligen hur Ella suger åt sig ny information, hur hon tittar på mina läppar när jag uttalar ett, för henne, nytt ord och hur hon sedan härmar det så gott det går. Men de där gångerna när hon verkligen visar att hon förstår båda språken är så otroligt coolt. Även fast det bara handlar om enstaka ord så håller jag nästan på att smälla av. Häromdagen pratade jag med min mamma på Skype och nämnde några nya ord som Ella börjat säga. Jag sa till exempel att "hon säger träd, fast på hebreiska" och så vände jag mig till Ella och sa: "vad heter träd på hebreiska?" och hon svarar självklart "ess" (ok, det heter ets men det lyckas hon bara säga ibland, det är tydligen lite svårt med "ts").

Ofta väljer hon att använda det språk vars ord är lättast att uttala medan vissa ord använder hon både på svenska och hebreiska (det gäller främst viktiga ord som pappa, tack, kiss och bajs...). Eftersom hon hänger med mig hela dagarna så är svenskan fortfarande det hon förstår mest av men de flesta vardagsgrejor spelar ingen roll vilket språk man säger det på.

Tvåspråkig

Ella har så smått börja säga ord. Ok, inte sådär jättetydligt men tillräckligt för att vi ska förstå. Ofta sägs det att barn som växer upp med fler än ett språk börjar prata lite senare än andra barn. själv tycker jag naturligtvis att Ella är supertidig men jag får väl erkänna att jag inte riktigt har koll på när barn brukar börja prata. Hur som helst är det lite roligt att se att hon säger saker både på hebreiska och svenska. Pappa har hon länge sagt både på hebreiska (abbA - betoning på sista A:et) och svenska. Mamma däremot enbart på svenska, inget "ima" inte.

Klocka säger hon t ex på svenska, k-ka (och pekar på klockan samtidigt) - och katt är kaa. Fjäril är däremot på hebreiska - pah-paa (parpar). Ballong låter mest som "Baloo" och kan vara svenska, hebreiska eller varför inte engelska. Lustigaste ordet är dock apa - som jag ju tycker att hon borde säga på svenska (eftersom hon både säger pappa och pah-paa) men då pappa gör en jätterolig imitation av hur en apa låter så har hon valt hebreiska för den istället - kåff. Fast istället för kåff säger hon keff vilket betyder just kul på hebreiska.

Språk

I helgen var jag på ett 30-årsfirande av Yardens kusin (hon bör väl efter konstens alla regler även vara min kusin eftersom vi är gifta?!) och insåg plötsligt hur bra min hebreiska är. Istället för att vara den som satt tyst och inte förstod folks skämt så lämnade jag över den uppgiften på en annan tjej. Det var nämligen en tjej från Costa Rica där som hade varit i Israel en månad och pluggade på ulpan (=språkskola) som nästan inte förstod någonting. Det gav mig faktiskt lite perspektiv, för tre år sedan satt jag själv i samma sits och fattade absolut ingenting av vad folk sa, men nu så förstår jag och kan hänga med i konversationer. Ok att jag inte förstår varenda ord men det behövs ju inte heller, jag är rätt bra på att gissa. Ska försöka komma ihåg känslan någon dag när jag pratar med försäkringskassan och inte förstår vad de vill!

Matematiker

Jag pluggar hebreiska två kvällar i veckan på Weizmann institute. Det är kurs för utbytesstudenter och gästforskare och så är vi några övriga som letat oss dit också. Ett gäng mycket intelligenta personer är det iaf, även om begåvning för vetenskap och språk kanske inte alltid går hand i hand.

Hur som helst, även inom vetenskapen har man en viss uppdelning på hur människor är. Som svar på Yardens fråga om det var några trevliga människor i min klass svarade jag "jodå, det är ganska många trevliga, och så ett par matematiker". Och han förstod precis vad jag menade. Matematiker är lite speciella. Jag skulle nog beskriva dem som principfasta och utan humor. Man kan inte generalisera i en matematikers närvaro (som ni kanske förstår finns det ingen matematiker i min närhet just nu...).

Det är speciellt en kille i klassen som fascinerar mig något oerhört. Hela han går i grå-bruna toner (kläder/väska/hy/hår), han rättar alla andra om de skulle säga något fel som han märker och han har absolut ingen humor. Eller, han har inte någon humor som man förstår iaf. Häromgången drog han nämligen till med ett "skämt". Vår lärare förstod det inte, även fast han försökte förklara det om och om igen. Till slut vara det någon annan (antagligen fysiker eller datavetare, det finns ett visst släktskap mellan dem) som fattade vad han menade och förklarade för läraren att det var ett skämt. Hon förstod fortfarande inte skämtet.

Människor utan humor är något av det mest komiska som finns. Jag undrar bara hur han uppfattar oss andra. Som ett gäng flamsiga virrpannor utan principer eller tycker han också att vi är skittråkiga och totalt saknar humor?

Mer hebreiska

Hebreiska kan verka väldigt svårt och krångligt. Främst är det väl för att man verkligen inte kan förstå någonting av vad som skrivs om man inte kan alfabetet och det är väldigt få ord som liknar ord på andra språk. När man väl kan alfabetet finns det fortfarande kvar ett problem när man läser, man använder sig inte av vokaler. Dom får man liksom lägga till själv. Det finns sätt att skriva ut vokalerna men det används mest i barnböcker, som vuxen förväntas man kunna läsa orden ändå. Nu har jag turen att vara utrustad med ett väldigt bra bildminne så det underlättar men det dyker ju allt som oftast upp ord som jag aldrig sett tidigare och då är det bara att chansa.

Något av det svåraste att läsa är dock utländska namn, jag lyckas nästan aldrig tolka dem. Jag kan sitta hur länge som helst och försöka ljuda mig fram till något ord i tidningen och så visar det sig alltid vara något i stil med "Bob Marley" eller "Frankfurt" eller något liknande.

Igår när jag körde bil såg jag dock en sak som får mig att tycka att hebreiska är ett fullständigt genialiskt språk. Bilen framför mig vid rödljuset var en Renault. Sju bokstäver. Ganska krångligt. Men inte på hebreiska inte, där skriver man fonetiskt. Tre bokstäver - רנו - som om man skulle skriva "renå" på svenska ungefär! Fullkomligt lysande!

Förresten, ser ni som inte har hebreiska installerat på datorn när jag skriver hebreiska eller blir det bara fyrkanter (var på väg att skriva "konstiga tecken" men det är väl just det hebreiska består av...)?

Hebreiska

På Yllets begäran kommer här en närbild på Ellas hebreiska namntavla. Och jag borde väl ha tagit ett bättre kort men nu sover gullungen därinne och jag vill inte riskera att väcka henne med kameraklickande, så, håll till godo med ett halvdassigt foto.

Japp, så här skriver man Ella på hebreiska. Lite mer effektivt, det behövs bara ett lamed (l alltså).

Stenkoll

Det är skönt när man har så pass bra koll på sitt nya land att man kan rätta folk när de säger fel namn på platser och sånt. Som det här med Tel Avivs tågstationer. Det finns tre tågstationer i Tel Aviv (ok, 4 om man räknar med universitetets men det ligger ju lite utanför). Alla tågstationer har officiella namn och sen har de minst ett annat namn som de går enligt i folkmun.

Typ som stationen jag går av på när jag ska till jobbet. Tel Aviv Savidor Mercaz (savidor är ett namn, mercaz betyder central) är det officiella namnet. Men alla kallar den för Arlozorov för att det är namnet den gata som går utanför stationen. Eller Tel Aviv Ha'Shalom som ligger i anslutning till köpcentrat Azrieli och därför normalt kallas för Azrieli.

Imorse på tåget frågade en tjej om nästa station var Azrieli och killen hon frågade sa "nä, det är ytterligare ett stopp". Så jag grep in och rättade honom, för skulle hon ha fortsatt hade hon ju hamnat på Arlozorov. Killen fortsatte att hävda att han hade rätt, jag förklarade för tjejen att vi nu var på Hagana, nästa var Azrieli och skulle hon fortsätta skulle hon hamna på Arlozorov. Jag var tydligen mer trovärdig så hon följde mitt råd och gick av på rätt plats!!

Veckans ord

צרבת (tsarevet) = halsbränna

One giant leap for mankind

Damn vad jag är bra! Y har länge hävdat att jag måste sätta mig in i den israeliska ekonomin och börsen för jag ska bli ansvarig för familjens ekonomi framöver. Jag är ju ändå ekonom hävdar han. Vad han inte fattar är att jag tycker att det här med privatekonomi är ordentligt tråkigt och att vara analytiker handlar om siffror i Excel-ark och inte pengar (skulle man tänka att det faktiskt är riktiga pengar man bollar med skulle man ju inte våga göra någonting). Och att sätta sig in i börsen, fonder och andra sparformer kräver någonting som jag inte har någon vidare kunskap i - hebreiska...

Idag har jag iaf tagit det första steget på vägen - jag har betalat inte mindre än två räkningar via vår Internet-bank. En elräkning och en p-bot. Och det gick hur bra som helst. Jag tror inte att de tänkte på hur lyckad jag verkligen skulle känna mig när jag den lilla gröna rutan där det stod att jag hade lyckats dök upp. Snacka om att flytta utomlands gjorde mig till barn på nytt och nu håller jag på att växa upp.

Fackspråk

I förrgår gick vårt modem sönder igen. Tre veckor sedan de lagade det. Det föll på min lott att ringa företaget och få dem att fixa det. Mycket spännande att se om jag kommer att greja det, det är ju såna där saker som jag knappt har koll på på svenska, än mindre på hebreiska. Men, man kan ju alltid försöka. Så i morse ringde jag till företaget, klickade mig fram via en massa val till deras kundtjänst och blev vidarekopplad två gånger tills jag till slut fick prata med någon på "felsupporten". Sade åt killen att prata långsamt eller på engelska, han valde långsamt... Jag förstod att han såg något fel, jag tror att det var något med någon nod i Tel Aviv och han ska ringa tillbaka om en timme ungefär. Tror. Jag vet inte riktigt. Får se hur det går.

*Update* De ringde tillbaka. De skickar en tekniker imorgon bitti. Jag har förklarat vad felet är på hebreiska och de verkar fatta. Det är ju som sagt vad jag tror, imorgon kanske de kommer och installerar en parabol eller nåt...

Språkförvirring

Ibland blir det lite väl mycket språk i mitt huvud. Engelskan och svenska har ungefär samma ställning, när jag sitter i andra tankar och säger något rakt ut till Yarden är det lika troligt att det är svenska som engelska som kommer ut. Hebreiskan är lite speciell, jag har iaf koll på när jag pratar hebreiska även om det inte alltid kommer ut något vettigt. Men om jag försöker prata franska av någon anledning kryddas den oftast med hebreiska ord.

Ikväll intervjuade de någon fransk kvinna på tv om en konstutställning. Precis när jag säger till Y att "hon måste vara fransyska, hon har sån fransk accent" inser jag att hon pratar ju faktiskt franska. Y skakade uppgivet på huvudet åt mig. men nu när jag tänker på det så förstår jag inte varför, jag hade ju helt rätt!

Bästa hemsidan?

Ni måste bara kolla in den här sidan, http://www.sweetcity.co.il/, vilket himla skönt företag! Om man plötsligt blir sugen på något mitt i natten så är det bara att ringa så kör de hem det. Allt från en påse chips, glass och cigaretter till toapapper, kondomer och schack. Iofs finns det nästan alltid någon nattöppen liten kiosk i närheten om man bor i Tel Aviv men om det spöregnar kan det ju vara värt det. Jag gillar det!

Köttfärs

Vissa ord på hebreiska fastnar direkt. Man hör dem en gång och så sitter det. Andra verkar inte gå att komma ihåg hur ofta man än behöver använda dem. Köttfärs är ett sådant ord för mig. det hade ju kanske inte gjort så mycket om det var som i svenska affärer här, dvs att köttfärsen ligger färdigförpackad i kyldisken i långa rader. Nä, vill man ha den färdigförpackad så är den djupfryst och jag har bara gjort misstaget två gånger att köpa denna sort, andra gången fick jag någon form av benbit eller tandflisa i och sen var det slut med det.

Nä, vill man ha ok köttfärs så går man till köttdisken och ber om köttfärs. Superbra, det är ju så man egentligen vill ha det. Men det är här problemet dyker upp. Vad var det nu det hette?? Ofta så löser det sig genom att de skyltar om extrapris på köttfärs. Det gör de nästan alltid. Men inte idag. Jag kom fram till disken, scannade snabbt av för att kolla var extraprisskylten stod. Nähä, kycklinglår på extrapris på idag. Vad gör man? Frågar på engelska? Oftast är personalen i mataffärerna av ryskt ursprung och deras engelskakunskaper är klart bristfälliga så det brukar inte hjälpa. Ja, det är bara säga att "jag vill ha ett kilo kött i maskinen där, kör den två gånger..". Ja, det ordnar sig ju alltid. Men jag förstår inte varför just detta ord inte kan fastna i min hjärna.

Teckenspråk

Det finns ett speciellt israeliskt handtecken för "vänta lite". Det används mycket flitigt och det löser många situationer. Tecknet formas genom att ena handen hålls med handflatan uppåt, fingertopparna ihop som, hmm, en liten blomma (äh, jag vet inte, böj fingrarna uppåt och sätt ihop fingertopparna ovanför handflatan) och ryck till lite med handen - det innebär att man ska vänta lite på hebreiska. I vissa länder kan jag tänka mig att man blir skjuten om man gör samma tecken. Jag tyckte från början när jag kom hit att det kändes väldigt ofint att göra så. Kände mig lite som Gudfadern, eller någon annan galen människa. Men jag har vant mig, det är mycket praktiskt. Funkar utmärkt även vid dykning.

Vill man accentuera att det är en jätteliten stund som personen ifråga ska vänta så för man bara ihop tummen, pekfingret och långfingret. Man skulle kunna översätta tecknen till hebreiskans "rega" när man tecknar med hela handen, "shnia" när man bara använder ett par fingrar. Lär er detta tecken om ni ska till Israel. Utan att ni behöver säga ett ord kommer människor att ta för givet att ni är israeler. Och ni har koll på vad folk menar när de gör det tecknet till er och behöver inte känna er förolämpade.

Språkförvirring

Nu kom jag på en till språkfadäs som hände igår.

Jag och Kicki hade precis hoppat av bussen från Jerusalem och en dam som stod och väntade frågade Kicki något på hebreiska. K såg totalt oförstående ut och svarade på engelska att hon inte pratade hebreiska. Nu var det damens tur att se förvirrad ut.

Så jag hoppade in, som en räddande ängel tänkte jag, och sa på hebreiska att "hon pratar inte hebreiska, kan jag hjälpa dig istället?".

Och ja, vad händer. Jo, damen vänder sig istället till mig och frågar varifrån bussen kom - på engelska!!

Ze lo fair!

Ibland blir man ju lite sur. I ett års tid har jag kämpat med mitt nya språk, slitit och våndats. Vänt ut och in på mina stämband för att få till de rätta ljuden. Men det faktum att jag är blond och blåögd gör att ingen någonsin pratar hebreiska med mig... (ok, jag överdriver lite). Igår kväll kom jag, Kicki och Yarden in på en restaurang. Tjejen som skulle ta oss till vårt bord lutade sig fram till mig och frågade försynt om jag behövde en meny på engelska. Men ååååhh! Jag blir så less. Ville bara smälla något hårt i skallen på henne. Men, väluppfostrad som jag är, svarade jag på hebreiska att "det skulle vara utmärkt eftersom hon (och nickade mot Kicki) inte pratar hebreiska". Jag vet, de menar bara väl. Men det innebär att jag i resten av mitt liv komemr att bli behandlad som en turist och det känns ju lite trist. Kan de inte bara förutsätta att alla pratar hebreiska och sen byta till engelska när man säger att man inte förstår?