Min mamma har varit på besök i en vecka och åkte hem idag. Under tiden som hon har varit här har jag förundrats över min fantastiska dotter. Jag pratar ju alltid svenska med henne och jag vet att hon förstår det mesta men hennes huvudspråk är helt klart hebreiska. Hon svarar mig nästan alltid på hebreiska och jag får ständigt påminna henne om att prata svenska med mig.
Och så kommer mormor, som inte förstår ett jota av hebreiskan, hit och Ella bara gillar läget och börjar prata svenska istället. Ok, inte lika bra som hon pratar hebreiska och antagligen inte lika bra som en "helsvensk" 2,5-åring men ändå. Jag är så stolt att jag håller på att spricka.
6 comments:
Otroligt coolt. Vilken duktig tjej hon är! Total känsla för språkets pragmatik och oerhörd insikt i att mormor inte förstår annat än svenska. Två- och flerspråkighet är verkligen fascinerande!
Annika: Det är verkligen häftigt. Men nu gäller det för mig att få henne att fortsätta på svenska med mig, hon byter på en gång tillbaka till hebreiska när hon har en chans.
Du ska vara stolt!! Både över Ella och över dig själv att du är så bra på att prata svenska med henne!
KiH: Tack! Det är väl fördelen av att inte redan prata flytande hebreiska när man skaffar barn, blir så onaturligt att inte prata svenska.
Det är viktigt att framhärda! En av mina bästa vänners pappa är fransman, och när min vän föddes höll han på att intensivt försöka lära sig svenska, efter två år i landet. Han pratade alltså inte franska med min vän under hennes uppväxt (jag har bara svårt att förstå hur man kan låta bli att tala sitt modersmål med sitt barn...?). Min vän är lite sur på sin pappa över detta såhär i efterskott.
Annika: Ja, jag har en svensk kompis här i Israel vars pappa är israel men som aldrig pratade hebreiska med henne så när hon träffade en israelisk kille och bestämde sig för att flytta hit så var det bara att börja plugga språket. Hon hade nog gärna sluppit den delen... :)
Post a Comment