Opolitisk blogg

Jag bestämde mig redan från början att inte skriva något om politik på den här bloggen. Inte israelisk politik iaf. Ville skriva om vardagslivet här istället. Och slippa alla mindre trevliga kommentarer som man ser på politiska bloggar. Fast vissa dagar är det svårt. Igår var en sån dag.

Att gårdagens galning inte verkar ha haft några kopplingar till någon terrorgrupp och därför kanske ska ses som en helt vanlig galning, gift tvåbarnsfar och tidigare straffad för våldtäkt, är ju en sak... Men att sedan se bilder på en halvårsgammal bebis vars mamma som sin sista sak i livet hinner få ut sin bebis ur bilen följas av bilder från galningens hus där hans moster står och jublar på balkongen är en annan sak. Det finns liksom inga ord. Hur kan man som människa jubla över andra människors död? Den helt opolitiska tolkningen måste ju vara att galenskapen går i släkten.

Jag tänker på galningen som för några år sedan mejade ned ett antal människor i Gamla Stan i Stockholm på ett liknande sätt, den enda politiska kopplingen där var den ständigt försämrade svenska psykvården. Här kastar sig istället militanta grupper över varandra för att få ta på sig ansvaret för handlingen. Här är allt politik. Utom möjligtvis min blogg då. Fast politiska inlägg har jag iofs skrivit. Jag väljer dock alltid att inte trycka på knappen och publicera dem. Kanske dyker de upp en dag på en anonym blogg... tills dess kan ni ju läsa det här inlägget på Al-Hamtzav till exempel, skribenten skriver tillräckligt icke-extremt för att man som svensk ska kunna ta åt sig, och jag tror att det kan vara en bra början för att sätta sig in i den väldigt komplexa problematiken.