Necessär

Ok, lite nytta har jag gjort idag. Jag har börjat att packa Väskan. Japp, the Väska. Det står på varenda gravidsajt att "har du inte packat väskan ännu så är det verkligen dags att göra det" under vecka 37. Och finns det något jag verkligen avskyr så är det att packa. Det finns långa listor på vad man ska ha med sig, och barnmorskan som höll i studiebesöket på sjukhuset sa åt oss att ta med sig så lite som möjligt, de hade allt där. Jag ska försöka hålla mig någonstans mittemellan.

På varenda lista så står det något i stil med "varma strumpor till mamman". Finns det någon speciell anledning till det? Jag kommer att föda barn i Israel i månadsskiftet juli-augusti. Det kommer inte att vara en grad under 30. Jag har inte haft strumpor sedan april. Blir man extremt frusen om fötterna när man föder barn?

Och pengar till telefonautomat... Finns det telefonautomater fortfarande? Favoritgodis låter vettigt, om man bara kunde få tag på lite colaflaskor eller Gott&Blandat så. En bok eller två.

Hur som helst har jag upptäckt att jag behöver en ny necessär. Dragkedjan på min necessär som jag fick av SAS när de tappat bort mitt bagage i Wien för en 5-6 år sedan har gått sönder. Är det något annat man vill ha med sig? Säg till!!

Kolhydratladdning

Det blir inte så mycket bloggandet just nu. Orkar inte koncentrera mig. Blir inte mycket jobbande heller får jag nog erkänna. Är nog inte jordens mest effektiva människa just nu. Däremot kör jag stenhårt på kolhydratladdning. Har ätit pastasallad 3 gånger sedan i fredags. Lagom i den här värmen. Kan ju tänka sig om jag går över tiden. Fasiken vad jag kommer att vara less på pastasallad om fem veckor! Fast än så länge är det gott.

Plåster

Ok, jag vet att jag är töntig men jag skulle ändå finna någon slags njutning i att gå runt med ett bacon- eller ett Jesus-plåster här i Israel...

Plåstren kan man köpa på www.kitsch.se

Arvedel

Antingen har Liten vänt sig igen i magen eller så har hon en liten, vältränad rumpa som hon trycker ut mot magen. Låt oss hoppas på det senare för hennes skull. Kul om hon får ärva någonting från sin mamma pappa. Vältränad är då inte det första ord som man tänker på när hennes mamma kommer vaggande...

Tapetleverans

Har suttit och surfat runt på diverse sajter för barnrum. Vi tänkte att vi skulle fixa ett fint rum till Liten med lite träd och djur och sånt på väggarna. Något hyfsat unisex, jag är rätt allergisk mot rosa. De flesta amerikanska sajter går med andra ord bort... För tillfället är väggarna ljust himmelsblå men på det ska det ju till lite målning då. Fast då behövs det tid, något som är en klar bristvara i det här hemmet. Så när jag hittade en bård med gräs och fjärilar från Sandberg tapeter, som dessutom har en distributör i Israel, kändes det som en skänk från ovan. Men naturligtvis funkade inte numret till distributören. Och samma nummer hade de hos nummerupplysningen. Och vägarna förbi har vi inte riktigt. Så vad gör man? Beställer leverans från Sverige så klart! Nu har mamma beställt en rulle som har en veckas leveranstid och sedan skickar hon ner den till Israel. Det är bra att ha sina egna distributörer ibland!

Bilden, där man kan se bården Timo, har jag lånat från www.sandbergtapeter.se

En månad

Ojojoj, idag är det 1 månad kvar till beräknad ankomst! Och ja, jag vet att det kan bli i stort sett när som helst men man måste ju hänga upp det på något datum i sitt huvud... På sätt och vis känns det läskigt men ändå är jag inte särskilt orolig. Antagligen för att det hela är så abstrakt att jag nog faktiskt inte förstår det. Att om ca en månad kommer mitt liv att förändras totalt och allt som hänt mig fram till den dagen kommer att halka ett snäpp nedåt på viktighetsskalan. Trots att jag inte riktigt förstått vad som komma skall kan jag samtidigt märka att jag har börjat bry mig mindre och mindre om vad som händer runt omkring mig och fokus har jag ingen aning om var det ligger men det verkar vara någonstans inuti i mig, typ i magtrakten antagligen! Men längtar vet jag att jag gör iaf.

Män....

Dags att hänga ut maken på bloggen (och samtidigt passa på att göra grova generaliseringar om män)! Ikväll när han kom hem och såg min ryggs tillstånd förbjöd han mig att tvätta mer. Det tänkte han ta på sig. Men inte förrän till helgen, för i veckan hade han inte tid. Hm. .... Men inte förrän till helgen, för i veckan hade han inte tid! Hör ni hur dumt det låter?

Efter att ha stirrat på honom under tystnad i flera minuter för att se om han försökte skämta inser jag att så inte är fallet. Mycket misstänksamt sa jag till honom "du vet att vi har en tvättmaskin va?", "du vet att man inte behöver stå bredvid och passa tvättmaskinen medan den arbetar?", "du kan börja med högen som ligger där!". Sedan försökte jag få honom att arbeta som en kvinna - vika tvätt medan man tittar på tv, hänga tvätt medan man tittar på tv - ja, helt enkelt göra diverse sysslor samtidigt medan man gör något annat... Det var inte lätt för honom men han lyckades hyfsat till slut. Även om jag vid ett par tillfällen var nära att bryta ihop. Jag tror att det kan vara läge att avboka den där doktorandplatsen i hjärnforskningsteamet...

Inte konstigt att nästan alla Nobelpristagare är män, det finns ju inte en sportslig chans att de skulle greja att vara hemmafruar!!

Matsnobb

Jag är nog lite av en matsnobb. Eller, rätt mycket faktiskt. Jag gillar att äta konstig mat på exklusiva restauranger. Halvfabrikat existerar inte i min frys (kebaben är Yardens och Gorbypiroger finns inte i Israel!). Mattidningar är som porr och jag drömmer om att få äta på French Laundry och El Bulli. Ska det drickas champagne så ska det vara champagne, inte nåt bubbel från något annat ställe och gåslever blir jag nästan gråtfärdig av.

Men en sak som många matsnobbar håller på med har jag aldrig riktigt förstått. När de säger att om man har bara har tillräckligt bra kvalitetschoklad så räcker det med att man tar en bit och sedan är man nöjd. När jag hade tjejmiddag här hemma för någon månad sedan så hade Katarina tagit med sig en ask med hemmagjorda praliner. Jag var livrädd för att någon (typ maken) skulle ta ett par och bara sätta i sig dem utan att förstå hur fantastiska de var så jag satte i mig nästan alla på en gång för säkerhets skull. Eller, jag åt dem en i taget. Och hade självbehärskning nog till att ta ett par foton för de var så vackra. Sedan åt jag upp resten. Jag kände inte den minsta lilla lust att sluta efter en. Eller två. Inte ens när de alla var slut tyckte jag att det var läge att sluta. Och ja, hon hade gjort dem själv! Otroligt!

Är det inte dags att starta matblogg snart Katarina?

Skulle man kunna få en epidural, tack?

Ja, så var bebisen i rätt läge, blodtrycket bra och allt verkar frid och fröjd. Tills jag böjer mig ned för att ta ut lite tvätt ur tvättmaskinen (olé!) och ryggen knäpper till och jag får lättare ryggskott. Lättare betyder alltså att det inte är så att jag gråter varje gång jag tar ett djupt andetag eller kryper på alla fyra när jag behöver förflytta mig. Den varianten har jag haft med det var tack och lov länge sedan. Nä, den här varianten är den när jag går med böjda knän för att få bästa ställningen, jag kan sitta och jag vet att det är en kota som behöver hoppa tillbaka i rätt läge bara, sen är det bra igen. Men eftersom min hjälte/kiropraktor Sten-Olof häckar vid St Eriksplan och jag 300 mil söderut så vet jag inte riktigt när kotan hoppar tillbaks. För det här är inte läget då man testar nya kiropraktorer. Det här är läget när man ligger på golvet och försöker stretcha lätt, när man ligger i badet och mjukar upp musklerna och när man ligger i sängen med en varm vetekudde under svanken. Lite tigerbalsam kanske hjälper men jag misstänker att en epidural skulle sitta finfint just nu!

Tvärvändning

Vi blåser faran över för denna gång. Hon har vänt sig igen. Blodtrycket är normalt. Blodvärdena finfina och övriga prover helt normala! Så nu gäller det bara att göra allt för att hon inte ska få för sig att vända sig igen - slut på kakätning, magdans och annat skumt...

Oskyldig

Jag såg fram emot säkerhetskontrollen vid tåget lite extra idag. Jag var ju nämligen utrustad med min juicebehållare. När man kommer till tågstationen lämnar man sin väska till vakten som kollar igenom den medan man själv går igenom metalldetektorn. Idag hade jag faktiskt velat ha hört vaktens fråga om vad jag hade i väskan, men han tänkte väl att jag var en galen gravid kvinna med enorm craving på äppeljuice. Hade varit kul att se hans ansiktsuttryck när jag berättat vad det egentligen var. Men, så är det när man ser oskyldig ut, aldrig blir man stoppad...

Äppeljuice?

I förrgår hos doktorn när hon precis pratat om vändningsförsök och kejsarsnitt så var det dags att kolla mitt blodtryck. Jag vet inte hur ni känner det men för mig är snack om operationer rätt stressande och det syntes ju också på mitt blodtryck. Och högt blodtryck är ju ett typiskt tecken på graviditetsförgiftning så då måste man ju kolla upp det också. Kan bara tänka mig vad mitt blodtryck var efter att diskuterat det...

Så nu kollar jag blodtrycket morgon och kväll och mitt blodtryck är det inget fel på. Inte ens i närheten av att vara högt. Min mamma som haft graviditetsförgiftning småfnissade mest när hon hörde mina resultat men vi båda insåg ju att det är bra att de kollar. förutom att kolla blodtryck så har jag även lämnat urin- och blodprov. Och, för att inte lämna något åt slumpen, och totalt frånta mig all stolthet, så håller jag dessutom på med ett 24-timmars urinprov. Detta innebär att jag från i morse har kissat i en stor plastflaska! Enligt instruktionerna skulle denna flaska förvaras i kylen men någonstans måste man dra gränsen. Man vill ju inte att någon morgontrött människa ska få för sig att hälla upp ett glas äppeljuice...

Premiär

Idag har jag kört bil i Israel för första gången! Ja, jag har alltså inte kört bil en enda gång på ca två år. Jag körde från Rishpon till Rehovot - smågator och 4-filig motorväg. Jag har till och med parkerat i vårt garage. Jag var så fokuserad att jag glömde bort att jag skulle stanna till vid Hayarkon-parken och leta rätt på det svenska midsommarfirandet där. Kom på det när jag redan parkerat och då kändes det lite väl jobbigt att köra tillbaka. Men, nu är jag av med oskulden så nu ska det inte dröja länge innan jag är ute och kör igen.

Busunge

Här tyckte jag att Liten var väluppfostrad och duktig när hon lagt sig med huvudet ned redan i vecka 32. Men klart att det blev lite trist efter ett tag. Så nu har hon vänt sig och ligger med huvudet uppåt igen.

Funderade naturligtvis på om det finns något jag själv kan göra för att underlätta för bebisen att vända. Vissa säger att jag ska promenera och stå mycket, andra att jag ska vila så att bebisen får tid att röra på sig. Min läkare berättade att vissa skrockfulla israeler tror att det hjälper att vända alla böcker i huset upp-och-ner. Någon större medicinsk tilltro till det hade hon inte... Själv är jag fullständigt övertygad om att ligga på soffan, läsa och äta kakor i helgen är den rätta vägen. Kanske en och annan promenad med hunden.

Hur som helst så skulle jag gärna se att hon vänder sig nedåt igen så snart som möjligt. Ligger hon inte ned med huvudet i v 37 så blir det antagligen tid för vändningsförsök och lyckas inte det så blir det kejsarsnitt. Och det kan ju förvisso låta hur bekvämt som helst men jag skulle nog föredra en vanlig förlossning.

Gudinna

Igår när jag kom hem låg det ett brev från min mamma i brevlådan. Mamma var i norraste Norrland förra veckan för att få sig lite midnattssol tillgodo. Och i Kiruna hittade hon ett silverhalsband föreställande den samiska gudinnan Sáráhkká. Enligt den samiska religionen så var Sáráhkká:

Samisk gudinna som bodde under härden, spann sentråd och hjälpte till vid barns födsel och renvajors kalvning

Och det här tyckte så klart min mamma passade ypperligt till mig just nu. Så förutom att halsbandet är jättefint och i blått och silver, vilket verkligen är jag, så tänker jag låta det sitta kvar och hoppas att hon hjälper till när det är dags för kalvning! Tack mamma!

Drog

Det snackas ju om att man får en massa cravings när man är gravid. Ett plötsligt sug på något man aldrig brukar äta annars. Man ska börja äta isbitar, murbruk och småspik ungefär. Det konstigaste som hänt mig var att jag i början inte ville ha något sött alls. Någon slags omvänd craving antar jag. Det lustiga är att samma sak hände min mamma när hon var gravid. Behöver jag nämna att vi båda är rätt stora gottegrisar i vanliga fall?

Jo förresten, en natt för några veckor sedan vaknade jag och var jättesugen på ananas. Men så somnade jag om igen och på morgonen var det suget som bortblåst.

Däremot har jag hittat en ny drog som är precis hur beroendeframkallande som helst och det är jobbets fel. Vi har nämligen en stor kyl med vatten, läsk och juicer i köket och där dök persikonektar upp för ett par veckor sedan. och nu är jag fast. Dricker minst en flaska per dag på jobbet och det har blivit en stapelvara i kylen här hemma. Liten kommer att komma ut och dofta persika! Det kan väl inte vara fel?

Mexiko

Som jag sagt tidigare, det gäller att ta vara på varje chans att fira. Ikväll firar jag en mexikansk revolutionär - Pancho Villa! En av Ys klasskompisar är mexikan och har bjudit in till fest. Jag tänker tequila, pinatas, nachos, guacamole, fyrverkerier och skjutandes av pistoler i luften! Kanske ett mariachi-band. Det borde väl en utländsk student kunna dra ihop rätt lätt?!

Cykelhistoria

Jag har gett upp att cykla till och från pendeltåget. Det går liksom inte att sitta med båda händerna på styret längre. Antingen får man en fot i mjälten, en rumpa i lungan, eller varför inte en armbåge i revbenet.

Medan jag funderade på alla de här konstiga kroppsliga fenomenen så kom jag att tänka på en cykelhistoria som min mellanstadiefröken tog upp en gång. När vi hade sexualundervisning... Vår fröken pratade om onani och illustrerade med att säga "ibland om man cyklar, speciellt i uppförsbacke, så kan det ju kännas skönt om man är tjej". Åh, vi höll ju på att explodera av skratt, och pinsamhet, bakom våra bänklock. Hon var ju säkert hundra år gammal. Och vi var tolv.

Idag kan jag känna "stackarn, hon ville ju bara väl" men då, för en sisådär tjugo år sedan så blev det bara fel. Hade det varit en yngre lärare, som vi hade respekt för, så hade det kanske, kanske funkat. Istället gick vi väl ut och straffade henne med att stoppa potatisar i avgasröret på hennes bil eller något annat trevligt hyss... Fast man inser ju när jag minns den här historien i över tjugo år och jag fortfarande ryser av obehag när jag tänker på det att vissa lärare ändå klarar av att lämna lite avtryck. Även hos en som mest förknippar cykling i uppförsbacke med en fot i mjälten.

Kollar kontot

Idag gjordes min lägenhetsförsäljning klar! Köparen fick nycklar, mina lån löstes och vinsten, den gick rakt in på mitt konto!! Ok att det ska betalas skatt på den men det är ju ett senare problem. Tills vidare är den roligaste aktiviteten för dagen att logga in på banken och kolla kontoöversikten... Ska nog göra det igen, det var ju säkert en kvart sedan senast!

Synvilla

Alltså, de där jättestora brösten som jag fick i början av graviditeten är som bortblåsta nu! De ser inte alls särskilt imponerande ut längre. A-kupa skulle jag tro. För det kan väl inte vara så att det bara är en synvilla??

Veckans spaning

Tonårskillar går extremt långsamt. Långsammare än pensionärer. De går till och med långsammare än höggravida kvinnor. Undrar om de också får sammandragningar om de går för fort?

Min bror och jag

Ibland kan man ju fundera på hur olika två syskon kan bli. Medan jag kan vara rätt slö och verkligen gillar att inte alltid ha ett program så är min bror alltid upptagen. Ok att det lätt blir så när man har ett krävande jobb, småbarnsförälder och husägare men den där tiden då han faktiskt skulle kunna sitta framför TVn och dega använder han istället till att springa, cykla, åka skidor etc...

Idag visade det sig att han höll på med en fullständigt sjuk grej - han körde Vätternrundan. 300 km på cykel! Finns det någon vettig förklaring till en sån sak? Jag ringde upp honom när jag sett på nätet att han hade gått i mål, efter 11 timmar och 55 minuter. Sa "jag vet inte om jag ska gratulera eller bara fråga om du är fullständigt rubbad!?". Han erkände utan omsvep att det var det vidrigaste han gjort. Och han tänkte aldrig mer göra om det. Hans förklaring hur det kändes? "Tänk dig att du ligger fastspänd på en brits och någon slår dig med en påk på framsidan av kroppen i 6 timmar. Efter 6 timmar vänder de på dig och fortsätter i 6 timmar med baksidan." Visst blir man lite sugen?? Å andra sidan kommer han ju aldrig att behöva föda barn så det kanske inte är mer än rättvist...

Vi är svenska fans allihopa!

Well, matchen kunde ju ha slutat bättre. Jag sa när jag såg att det blev 3 minuters tillägstid att det var för mycket, det skulle aldrig hålla, Sverige skulle släppa in ett mål. Y tyckte jag var opatriotisk! Nu var ju iofs två minuter också för mycket... Men, då kan man ju alltid roa sig på annat sätt.

Chopsy var halvnöjd men blev mutad med en bit pizza, slutet gott - allting gott!

Dagens fråga

Hur ofta går du på toaletten egentligen?

Rätt svar: Varje gång det finns en i närheten!

Stenkoll

Det är skönt när man har så pass bra koll på sitt nya land att man kan rätta folk när de säger fel namn på platser och sånt. Som det här med Tel Avivs tågstationer. Det finns tre tågstationer i Tel Aviv (ok, 4 om man räknar med universitetets men det ligger ju lite utanför). Alla tågstationer har officiella namn och sen har de minst ett annat namn som de går enligt i folkmun.

Typ som stationen jag går av på när jag ska till jobbet. Tel Aviv Savidor Mercaz (savidor är ett namn, mercaz betyder central) är det officiella namnet. Men alla kallar den för Arlozorov för att det är namnet den gata som går utanför stationen. Eller Tel Aviv Ha'Shalom som ligger i anslutning till köpcentrat Azrieli och därför normalt kallas för Azrieli.

Imorse på tåget frågade en tjej om nästa station var Azrieli och killen hon frågade sa "nä, det är ytterligare ett stopp". Så jag grep in och rättade honom, för skulle hon ha fortsatt hade hon ju hamnat på Arlozorov. Killen fortsatte att hävda att han hade rätt, jag förklarade för tjejen att vi nu var på Hagana, nästa var Azrieli och skulle hon fortsätta skulle hon hamna på Arlozorov. Jag var tydligen mer trovärdig så hon följde mitt råd och gick av på rätt plats!!

Vi bor på landet...

Jag trivs än så länge alldeles förträffligt i Rehovot. Ok att jag inte befinner mig mitt i smeten som jag gjorde tidigare men jag orkar ju ändå inte knata omkring i affärer mer än jag måste just nu.

En stor nackdel med att bo "på landet" har jag dock upptäckt - myggorna! Det finns miljarder fler myggor i Rehovot jämfört med Tel Aviv. Eller så har Rehovots 50 myggor gjort en gemensam attack mot den där svenskan med stor mage. Jag har hur många myggbett som helst. Jag kan förstå att det är lockande för en mygga att slå sig ned på min mage - dels finns det hur mycket plats som helst och sen är skinnet så utspänt att det antagligen är jättelätt att suga blod. Men någon slags måtta får det väl vara? Bita mig i den minimala navel jag har kvar?? Två bett dessutom! Skäms!

Köksstök

Igår kväll bakade jag cappucinoskorpor. Jag ska försöka lära mig att kolla att jag verkligen har alla ingredienser hemma innan jag börjar baka. Göra en riktig mise en place som man skulle säga på kockspråk. T ex kolla att alla valnötterna inte försvann i salladen häromdagen. Eller att den där halva chokladkakan inte försvunnit in i någons mage... Så istället för valnötter blev det solrosfrön. och istället för choklad - förvirring. Eller, ingenting snarare.

Y tyckte att de var lite torra och hårda. Försökte förklara att sådant är skorpkonceptet. Hunden verkade iaf toknöjd med de två skorpor hon lyckades roffa åt sig när jag hällde upp mjölken...

Kom på att jag skulle ta kort på vårt kök samtidigt så ni får se hur det ser ut. Iaf en del av köket, så spännande är det inte. Det fortsätter till höger med lite fler skåp, en espressomaskin, micro och ett kylskåp... spisfläkten lyser med sin frånvaro. det verkar inte vara så vanligt här i israel, vilket är extrempuckat eftersom det är få lägenheter som har köket i ett eget rum, det är nästan alltid öppet mellan kök och vardagsrum. Vi har iaf ett fönster precis bredvid spisen, förvisso går det inte att öppna för tillfället men det ska vi väl få fixat så småningom. Köksbordet får ni se en annan gång, när jag har städat t ex.

I helgen ska jag baka bullar. Mitt mål är att kunna fylla kakfatet, som står på kökshyllan, med hembakta kakor och bullar och därmed få alla våra framtida gäster att storkna över mina bullmammetalanger!

Patrioten

Jaha, då satt man här i soffan i fotbollströjan och spanar på Sverige-Grekland. I ärlighetens namn ska väl sägas att jag inte kom ihåg att det var match ikväll men svärfar ringde och påminde. Precis när jag höll på att göra lite tzatziki... På israelisk tv håller man på Sverige, pratar sig blåa om Ibrahimovitz, Henke Larssons ålder, vikingar och är överens om att det bästa Sverige har gjort för fotbollen är att få så många snygga tjejer att vara publik. Jodå, vi har vår strålglans kvar vi svenska tjejer! Å andra sidan vinner svenska landslaget enligt samma israeliska experter aldrig något så det gäller att spana på tjejerna så länge det bjuds!

Förlovningsdag

Man måste ju passa på att fira när det finns något att fira. Idag till exempel. För exakt ett judiskt år sedan så förlovade vi oss. På Shavuot, vilket alltid är en helgdag enligt den judiska kalendern. Plats och datum för förlovningen är så fyllt av symbolik att maken har tänkt sig att en återkommande tradition ska vara att åka med familjen till platsen för frieriet och titta ut över Har Ha'har, som vissa forskare tror är Sinaiberget där Moses mottog de 10 budorden på Shavuot för en himla massa år sedan. Men hur romantiskt det än är med denna tradition så valde vi att bryta den redan första året. Kombinationen höggravid och värmebölja talar inte direkt för ett besök i öknen. istället valde vi att åka till Ella-dalen, vilket nog kan ses som en klart symbolisk tur också, för att äta på en liten restaurang, Hava Tzuk, mitt i ingenting. Trots en plats i skuggan, fläktar och en hel del vind var det hett som i en bakugn. Eller iaf runt 38 grader. Men, det var ok och vi kunde njuta av maten - massor av smårätter, röror, hemmagjorda ostar och vin. Själv satte jag nog i mig 2 liter vatten på 1,5 timme. Kan nog bli ett återbesök en något mindre varm dag - ett utmärkt utflyktsmål en förmiddag för brunch!

Flyttångest

Det borde vara förbjudet för gravida kvinnor att överhuvudtaget göra någonting vettigt de sista månaderna. Det är ju ändå dömt att misslyckas. Framförallt ska de inte ha ett heltidsjobb som är långt mer än 40 timmar i veckan, flytta och inreda ny lägenhet med alla inköp som är förknippade med detta, samtidigt som de säljer en lägenhet i ett annat land där saker ska in i förvaring, flyttgubbar bokas och städning ordnas. Det spelar inte så stor roll hur mycket hjälp man har på hemmaplan, man blir tokstressad och slutkörd ändå.

Just nu är det så att allt som inte finns nedskrivet på listor glömmer jag. Helst ska listorna hänga runt halsen på mig också så att jag inte glömmer själva listan. Idag har jag ägnat dagen åt att fixa med flytt i Sverige. Flyttstädning hade jag ju lite snyggt bokat in på nu på tisdag, det ordnade jag redan för tre veckor sedan. Men i torsdag kväll insåg jag att jag hade glömt/förträngt att boka in flytt, vilket ju borde ske på måndag så att lägenheten skulle vara tömd inför flyttstädningen. Och i fredags var det Nationaldag så då kunde jag ju inte fixa något.

Så, imorse lyckades jag fixa ett Shurgard-förråd, min svägerska får åka dit på måndag morgon efter dagislämning och skriva på kontraktet. Efter mycket ringande hittade jag flyttgubbar som kan flytta mina kartonger och lite småsaker till förrådet och måste se till att min bror kan vara vid lägenheten och lämna nycklarna till dem 09.30 på måndag morgon. Och jag vet också att han har ett viktigt möte kl 10.00 så det gäller att det går att få ihop. Jag känner mig taskig som har så dålig framförhållning och tvingar familjen att ändra sitt program med kort varsel. Men jag fick ihop det iaf. Så med en sprängande huvudvärk gick jag och lade mig för att få vila lite. Bara för att vakna upp med ett ryck och inse att jag glömt att säga att jag har 3 meter böcker som flyttgubbarna skulle behöva packa ner i lådor. Och så klart hade de hunnit stänga. Det är väl bara krypa till korset och tvinga brorsan dit med några kartonger och packa ned böckerna. Som om han inte hade nog redan...

Nu ska vi strax åka och se om vi kan hitta balkongmöbler. Men innan dess är jag lovad en minidejt med middag på någon restaurang i närheten. Ska bara hänga lite tvätt först...

Dilemma

Jag har via min grymma vän Andie en biljett till Morriseys enda konsert i Israel i sommar, den 29 juli. Jag har, utan den minsta hjälp från samma vän, en bebis i magen med beräknad leveransdag den 24 juli. Jag har plötsligt börjat hoppas på att jag ska gå över tiden!

För att gå på konsert borde väl vara ett utmärkt tidsfördriv i väntan på bebis? Medan till och med jag inser det otroliga i att jag skulle komma iväg på en konsert några dagar efter en förlossning... Och nu är det ju så att det är Morrisey. Det är ju ingen ny kärlek direkt. 16 år faktiskt, sedan "Your Arsenal" släpptes 1992...

Det är bara att vänta och se. Andie har lovat att hålla på biljetten, i värsta fall tar hon med sig sin ovillige make. Men åh, vad jag skulle vilja gå.

"You're the one for me, Fatty" var den låt som fick mig fast, och det har ju inte blivit sämre på de här 16 åren, klicka på länken nedan för senaste videon som släpptes för några dagar sedan.

http://www.youtube.com/watch?v=ElemRKA9r1c

No kidding!!

Vecka 34 - Mamma

En del kvinnor kan känna sig stora, klumpiga, oviga och rent av oattraktiva. Du kan känna dig trött, otålig och gnällig.

källa: www.growingpeople.se

Utlandssvensk

Jag har alltid tänkt mig utlandssvenskar som extremt traditionella - firar alla svenska högtider, umgås med andra svenskar i ordnade former, är medlemmar i SVEA... Jag tror att jag hade fel. Eller så är det jag som har rätt dålig koll. Lite dum kände jag mig allt när jag fick reda på att det idag är Sveriges nationaldag av min irländska chef... "Jaha, de jobbar inte i Sverige imorgon, röd dag sa du. *Tänk, tänk, tänk - pingst och Kristi Himmelsfärd har väl redan varit, midsommar är inte ännu... vad kan det då vara?* Oj då, Nationaldag sa du, där ser man!"

Förberedde med att tillbringa kvällen på IKEA, alltid öppet till 24 på torsdagarna, lärde en expedit att uttala "Börje" korrekt... Idag firar jag med att skruva Ikea-möbler och äta salta sillar och ballerinakex med smultronfyllning!

Enkelspårig

Jag försöker och försöker men det går inte. Hitta ett bloggämne som inte har något att göra med graviditet att göra alltså. Det är väl bara att ge upp, inse fakta, det är vad som tagit över mitt liv. Tänkte att jag skulle skriva om det jättegoda salladen vi åt till middag med potatis och rökt makrill. Och, jädrans... rökt fisk. Får jag äta det? Vad har jag nu gjort? Google... Nä, vacuumförpackad rökt fisk - inte bra, speciellt inte i slutet av hållbarhetstiden. Kolla påsen. Ok, packad för 3 dagar sedan, borde vara ok. Om det inte är en ICA-märkning dvs.

För er andra som inte är gravida hittar ni receptet på salladen här - väldigt mycket svensk sommar. Och gott. Om än något ångestframkallande...

Nya krämpor

Ja, det här med att vara gravid har ju tagit klagandet över småkrämpor till helt nya höjder. Igår tror jag att jag slog nytt rekord när jag klagade över "ont i naveln".

Den blir ju mer och mer utsträckt för var dag och igår började jag nästan fundera på att klippa upp den men så har jag ju läst att man tydligen läker bättre om man "spricker naturligt", så det är väl det som kommer att ske. Min navel kommer inte att pluppa ut, den kommer att spricka... Började frenetiskt gnida in naveln med någon olja som jag skulle använda på magen mot bristningar. Det verkar som att risken för bristningar är betydligt större just vid naveln än på resten av magen tillsammans. Jag kanske måste pierca den efter förlossningen för att dölja de värsta bristningarna?

Sjukhusbesök

Igår var jag och Y på studiebesök på sjukhuset som jag antagligen kommer att föda på - Assaf Harofeh. Vi var väl en 20 st rundmagade kvinnor med våra respektive som som slussades runt av en skön barnmorska - tuff med en stor portion humor, det är nog en sån barnmorska jag behöver. Inget daltande och gullande men gärna ett rått skämt mitt i hysterin!

Hur som helst verkade det som ett bra ställe att föda på. 11 förlossningsrum utrustade med badrum, jacuzzi, tv, medicinbollar och hade vi några andra önskemål så skulle de nog kunna fixa det också. Vi blev till och med erbjudna att få våra underliv masserade med vår favoritolja om vi ville - allt är normalt här också! :-) Jag har en känsla av att det är rätt svårt att förvåna en barnmorska, vilket land man än befinner sig i. Förvisso förstod jag det mesta hon sa men jag frågade hur det var med deras engelskakunskaper för säkerhets skull och det skulle inte vara några problem, ville jag prata engelska så skulle de också göra det.

Ja, det enda minuset var väl att de inte hade lustgas. Att andas gas kanske inte känns så lustigt bland israeler. Och det kan man ju ha förståelse för. Men, det finns ju andra bedövningar att få så lite droger ska jag nog kunna få i mig!

Fönstertittare

Wow! Nu skulle jag verkligen ha haft en kamera med mig. Det hänger en fönstertvättare utanför vårt kontorsfönster. På sextonde våningen. Jag får svindel bara av att se honom. Vilket himla jobb. Hänga i ett par linor, en hjälm på huvudet och någon slags säkerhetssele. Hoppas att han får bra betalt!

Veckans ord

צרבת (tsarevet) = halsbränna

Bilägare!!

Jag är bilägare! För första gången i mitt liv! Idag har vi hämtat vår jättefina, stora familjebil - en Ford Focus från 2006. Jag känner mig så vuxen idag. På ett bra sätt. Ikväll ska vi och bilen åka och storhandla mat. Det är också vuxet. Jag är så oändligt vuxen idag. ;-)