För ganska precis en månad sedan befann vi oss i Eilat för en natt i tält följt av en vandringsdag. Efter att följt väderleksrapporterna ändrades plats för vandringen både en och två gånger. Och medan resten av Israel hade värsta vinterstormarna så var det mest sand som ven runt våra ögon. Kvällen inleddes med en kycklingwok gjord i lägerelden tillsammans med Sara med familj. Till efterrätt serverades lussekatter, julmust och ett och annat glas vin. Lite senare anslöt även en kollega till Yarden och hans familj.
Vandringen gjordes i den absolut sydligaste delen av Israel, med gränsen till Egypten inom synhåll. Vacker utsikt, en del krävande passager, magsjuka barn och så sandstorm då gjorde vandringen klart minnesvärd. Såpass minnesvärd att jag tycker att det är ok att blogga om den en hel månad senare...
Och för er som tycker att det är alldeles vansinnigt många bilder till det här inlägget, kom ihåg att de senaste sju inläggen varit bildlösa!
7 comments:
Ser jättehärligt ut! Fina kort!
Den där Buddhabilden är underbar. Där har ni studentaffischen färdig. :-)
Strongt att orka med sånt där. Med magsjuka barn dessutom.
Jag som egentligen helst inte vill vara längre än fem minuter från en riktigt toalett någonsin skulle väl knappast klara det.
Jenny: Det var en superutflykt!
Katarina: Visst är den, jag blir glad varje gång jag ser den!
Nja, några riktiga toaletter fanns ju inte att tillgå men det var gott om stenar att smyga bakom! :)
Oh my... tog ni er igenom den så kallade "lättare klättringen" med barn, packning och hela köret? Bara vandringen där gör mig djupt imponerad.
Fast när jag tänker på det, så är det ungefär sådär våra utflykter sett ut den senaste månaden. Fast i minusgrader och i snö, i stället för sol.
Men ändå!!
Alexia: Och det är ju faktiskt lite trevligare att sova i tält när det inte är någon snö ute så jag anser nog att vi ligger lika på äventyrsskalan!
Åh vad fint, som jag saknar vandringar i israel!! :)
Johanna: Jag förstår dig, det finns verkligen så mycket vackra ställen här.
Post a Comment