Vintern är ju citrusfrukternas säsong och bor man i Israel så märks det rätt väl. I år har jag inte plockat (pallat hävdar vissa) så mycket själv utan mest botaniserat i affärens fruktdisk. En månskensupplyst natt, på väg hem från vår tangokurs, ställde jag och Y oss dock utanför hans kontor och plockade en liter kumquats. Och nej, jag vet inte vad de heter på svenska så ni får hålla till godo med det engelska namnet.
Alla dessa mini-apelsiner skivades sedan för att bli till marmelad. Det var nära att jag gav upp redan vid skivningen. Det hade varit mycket lättare att göra apelsinmarmelad... Men jag höll ut. Och jag vet inte om det var nybörjartur eller om jag hittade ett bra recept men gott blev det iaf. Till och med så gott att Y, som anser att kumquats är djävulens påfund, har blivit ertappad vid ett flertal tillfällen med fingrarna i syltburken. Ett rätt gott betyg tycker jag.
"Receptet då" börjar ni väl skrika snart. Så här kommer det. På ett ungefär.
1 liter kumquats
1 liter vatten
6 dl socker (eller var det 8?)
1 vaniljstång
Skölj kumquatsen väl. Skiva fint och peta samtidigt ut alla kärnor som du sparar i en egen hög. Koka upp kumquats, vatten och kärnorna (jag la dem i en tekula så att de är lätta att plocka bort, kärnorna innehåller pektin som hjälper till att göra marmeladen "gelé:ig". Koka i 5 minuter, lägg på ett lock och ställ sedan kastrullen åt sidan över natten.
Nästa dag kokar du återigen upp innehållet i kastrullen och låter koka tills skalen är mjuka, tar ca 5-10 minuter. Ta bort kärnorna och tillsätt socker. Dela en vaniljstång och skrapa ned fröna i kastrullen. Låt koka tills marmeladen är klar (så här gör du marmeladprovet), mig tog det nästan två timmar. Rör om med jämna mellanrum så att inte marmeladen kokar fast i botten. Och skumma så klart.
11 comments:
Men ååååh, jag vill också smaka!!
Låter gott.
Vi brkar säga kumkvattar.
heja dig!
Jag gjorde ett totalt misslyckat försök att koka marmelad på kumquats för nästan åtta år sen. Men jag visste nog inte det dära med kärnorna. Så jag får skylla på det. Sedan dess har jag inte provat. Mig veterligen heter dom kumquats även på svenska. Dom har inte förärats nåt eget namn.
Själv kokar jag morotsmarmelad på morot, apelsin o citron och fryser in litervis så vi ska kunna plocka fram i ett halvår typ. Till tu bishvat gjorde jag också marmelad på torkad frukt. Mums!
Lâter himla gott!
Å så bra här räknar vi livskvalité!
Kram från Eva i Tyresö
Tina: Jag kanske kan börja exportera?!
Äppelträdet: Kumkvattar låter som vanlig, hederlig svenska. Det ska jag också använda.
Judeandesert: Det var nog kärnorna som gjorde det. Morotsmarmelad låter inte heller fel.
Dosiss: Japp, måste nog gå och ta ett smakprov nu... :)
Eva: En av de bästa sakerna att räkna!
Kul! Det låter verkligen jättegott.
Själv gick jag förbi ett äppelträd med Transparant Blanche i höstas, men fick inte fingarna ur...i år ska jag baske mig plocka och kok äppelmos! Tänker ofta på all frukt som bara ruttnar utan att någon tar sig an den...
Annika: Ja, nu har jag fått blodad tand så jag kommer nog att experimentera med fler marmeladsorter framöver. Önskar att jag hade en egen trädgård men lite fruktträd!
Ser jättegott ut! Speciellt svenskt, för det är väll bara vi som äter rostat bröd med just ost och marmelad.Min make och barn tycker det är sådan äcklig kombination.....men det är ju så gott.Dricker du ur Höganäskopp också?
Ulrika: De är konstiga de där utlänningarna, ost och marmelad är ju bästa kombon! :)
Klart jag dricker ut Höganäskopp! Jag älskar den och kommer att gråta när den går sönder, har bara en kvar och jag tror inte att de gör just den varianten längre...
Jag kör också med kärnor i tesil. För att vara på den säkra sidan brukar jag ta en tsk agar-agar på slutet- rörs ut i vatten. Ekologiska kumquat finns t ex på Årstiderna om man bor i Stockholm.
Post a Comment