Utflykt på gränsen

Det har varit ett något hektiskt schema här under helgerna men nu är det äntligen vardag (!) igen så jag ska försöka hinna ikapp med mitt liv, med mig själv och kanske till och med med min blogg... Vi börjar från förra veckan! Under Sukkot ska man ju sova så att man kan se stjärnhimlen och även fast vi inte hade någon sukka så grejade vi det. Vi sov i tält med vädringsfönster. Men vi tar det i ordning!

Tidigt på onsdag morgon satte vi oss i bilen och åkte norrut. Efter ett frukoststopp hos svärmor så körde vi till Tzippori, en arkeologisk plats i norra Israel, nära Nasaret. Tzippori har en otroligt varierad historisk bakgrund men det mest utmärkande är nog de otroliga mosaikutsmyckningarna som gjordes runt år 200 e.Kr.

På väg mot utgrävningarna i Tzippori

Visst hade jag gjort mig ganska bra som romare?

Galliléens Mona-Lisa

Efter besöket i Tzippori fortsatte vi en bit norrut för att möta upp med våra vänner O&M och deras barn Z och Y (ok, det där lät jätteskumt men det är första bokstaven i respektive namn...). Efter en picknick-lunch och ytterligare bilfärd nådde vi Dovev, ca 1 km från gränsen till Libanon. Bredvid en underjordisk källa/badplats/fd begravningsgrotta slog vi upp våra respektive tält. Efter bad, middag och lite öl i månskenet somnade vi sedan och vaknade bara då och då av schakalernas ylande.

Obs! Oretuscherad bild strax före klockan sex på morgonen...

Yarden och Ella kokar kaffe

Väderprognosen hade utlovat en klar sänkning av temperaturen men det visade sig felaktigt och det var en het dag som väntade oss. Efter frukost packade vi ihop tält och åkte sedan en kort bit till starten på vår vandring - Nahal Dishon, en 4-5 km tur som följer "the Israel track". Vandringen gick genom en torrlagd floddal och naturen var otroligt dramatisk inledningsvis och övergick sedan till en vacker, men nu i slutet av sommaren uttorkad, dalgång. Vandringen tog sin lilla tid, Ella och Z (5 månader äldre än Ella) gick själva i omgångar och vi gjorde små stopp för fika, mat och vätskepåfyllning med jämna mellanrum. Jag bar Eitan i BabyBjörnen och var det någon gång jag önskade att han kunde vara lite mindre och lättare så var det då - nästan dubbelt så gamla Y vägde t ex knappa 7 kilo, helt klart att föredra när man vandrar...

Hela gänget lunchpausar

Efter avslutat vandring körde vi till Hurfeish, en drusisk by där man enligt uppgift kunde äta Israels bästa sambosa. Efter att ha tryckt i oss ett par sambosas var ändå det klaraste minnet hur en trött och utmattad Ella fick ett vansinnesutbrott eftersom hon inte fick dricka så mycket coca-cola som hon ville och bars skrikandes och ålandes till bilen och under tvång spändes fast i bilstolen innan hon två minuter senare somnade och sov som en stock de tre timmar det tog att komma hem.