Hur lätt är det att förstå att små barn har öroninflammation? Och då menar jag så små barn att det enda sättet de kommunicerar på är via skrik. Matskrik, ontskrik, byta-blöjskrik, mer eller mindre skrik... Eitan har ju haft ont i magen på kvällarna så jag har ju vant mig vid att det skriks en del då. Men de senaste två kvällarna har det dock skrikits lite mer än vanligt, och dessutom en del på dagarna. Men han har sovit bra på nätterna. Inatt sov han t ex från elva till fyra, åt en halvtimme och sov sedan till sju. Så inte förrän imorse när jag såg att han var kladdig vid och i örat fattade jag. Klart killen har öroninflammation.
Ska till doktorn lite senare idag, får se om det redan gått hål på trumhinnan med tanke på kladdet i öran. Nu sover han iaf, i uppförsbacke. Själv ska jag ta en dusch så att jag ser ut som en mamma med koll på tillvaron. Eller iaf som inte luktar sur mjölk...
12 comments:
Åh, stackarn. Då har den nog redan spruckit.
Å då är väl antibiotika inte nödvändigt? För det vill man ju helst undvika.
Ett tips om du någon annan gång misstänker öronont är att göra lökomslag. Hacka lök och lägg i någon väv eller tunt tyg och knyt fast runt örat. Det vidgar och lättar på trycket och brukar göra att det vänder.
Äppelträdet: Jag hoppas att det inte ska behövas antibiotika, vår doktor brukar vara restriktiv med det så förhoppningsvis slipper vi den här gången. Jag pratade om lökomslag imorse faktiskt, min man tittade på mig som om jag vore galen. Men jag ska definitivt prova om jag misstänker öronont igen!
Nejmen lille snutten. Det låter inte bra. Hoppas att det snabbt går över. Så hemskt att se dem ha ont. Kram
Stackarn! Örondroppar? Hoppas han blir bra fort!
Eize balagan.
!!!
jag kom ihåg!!!!!
Nämen, stackarn! Hoppas det har hunnit vända nu då.
Åh nej, lille stackaren! Örondroppar med antibiotika brukar räcka.
lille klutt. Kala, antibiotika âr en bar uppfinning, du har säkert redan bÖrjat en kur. Ha inte dpaligt samvete, det är supersvârt att fÖrstâ när de är smâ. Det finns barn som har Öroninflammation utan att skrika tom... Hoppas han snart mâr bra igen!! Kram
Det verkar ju vara lite si och sâ med antibiotika i Sverige vad gäller öroninflammationer, men Véra fick en antibitoikakur när hon kom till doktorn, och det känns tryggt, tycker jag.
Och som sagt, öronninflammationer pâ smâttingar är svârt att missa! Ehum... Jag känner tillexempel en mamma som... ;)
Dotterns trumhinna sprack för snart en månad sedan. Hon var supergnällig och inget passade. Jag elaka mamman tyckte mest hon var jobbig för man förstår ju inte dom små alltid. Sen efter middagstuppluren var högerörat alldeles kladdigt och det riktigt rann ur det. Här kör läkarna flitigt med antibiotika så det blev en 10 dagars kur.
En vecka efter avslutad kur fick hon 3 dagars febern. Har säkert ingen anknytning men jag är lite skeptisk till antibiotika hit och dit.
Hoppas sonen mår bättre. Kram och sköt om er.
Stackars liten! Inte lätt när man inte kan kommunicera så tydligt. Hoppas det onda snart går över.
Annai: Jag skäms lite över hur avtrubbad jag ändå blivit av hans kvällsskrikande att jag nästan inte reagerade på ökningen i skrikgrad. Men, nu verkar det vara bättre iaf.
Jenny: Här droppas det för fullt numera! Och han verkar må bättre.
Minna: Du är grym, vilket minne! Fast här hemma säger vi bagalan, Ellas uttal... ;)
Akan-Kakan: Vi är på väg tillbaka igen! Örondropparna verkar vara effektiva.
KiH: Nu var det ju som tur var inte öroninflammation men örondropparna hjälper hur som helst!
SC: Här hade vi skrik utan öroninflammation istället! ;) Antibiotika är jättebra, men jag sparar det gärna till när det verkligen behövs så att inte bakterierna plötsligt är resistenta då.
Sara: Har de öroninflammation tycker jag absolut att de ska få antibiotika så att barnen slipper ha ont längre än nödvändigt. Däremot tycker jag att det är bra att man inte ger antibiotika i tid och otid utan sparar det till när det behövs. Och du har så rätt, öroninflammationer är sååå svåra att missa... :)
Karro: Stackarn, man känner sig rätt usel efter en sån grej. Men man kan ju inte läsa tankar tyvärr, hade ju lika gärna kunnat vara tänder, för lite sömn, ont i magen, allmän gnällighet...
Alexia: Nä, de har det inte lätt småttingarna. Det är så skönt när de börjar kunna kommunicera så att man förstår bättre. Ella kan ju säga att hon har ont och visa var nuförtiden så slipper man gissa (eller missa..).
Post a Comment