Weekend mitt i veckan

Efter att Yarden efter hur lång tid som helst slutligen slutfört sitt magisteruppsatsförslag (väldigt mycket seriösare än när jag och min goda vän och uppsatskompis Maria gjorde vår magisteruppsats, hans arbete på förslaget tog väl ungefär lika lång tid som hela vår uppsats...) betämde vi oss hastigt och lustigt för att ta en minisemester och dra norrut för lite skidåkning. Så på tisdag morgon kl 06.00 drog hela familjen från Rehovot och började resan norrut. Regn övergick så småningom i solsken och jag kunde njuta av vyerna i Galliléen med blommande fruktträd och gröna kullar. Strax efter nio började vi stigningen upp mot Hermon på en slingrande väg som går via israeliska och drusiska byar. Plötsligt dök snön upp och det kändes som att vi befann oss i ett annat land.

Mount Hermon är väl kanske inte den häftigaste skidorten jag varit i men lite coolt är det ändå att ha åkt skidor här i Israel. Yarden och jag turades om att vara den som fick åka och den som stannade med Ella. Som tur var så var det inte så mycket folk så liftköerna var korta. Och åkningen var faktiskt helt ok. Sen var det ju naturligtvis roligt att titta på alla människor som man inte ser på så många andra ställen - religiösa män med kippor under mössan, långt skägg och trådarna från bönesjalarna fladdrandes efter sig, en religiös kvinna med långkjol utanpå täckbyxorna, en militär med k-pisten på ryggen var väl de mest extrema. Annars var det mycket jeansåkare, högklackade mockastövlar och livsfarliga snowboardåkare. Generellt sett kan man väl säga att israelerna är om möjligt ännu sämre skidåkare än bilförare... ;-) Min favorit för dagen var dock en pappa som dök uppp med sin dotter vid tvåtiden på eftermiddagen och stannade i dörröppningen och sa: "åh nej, det snöar, jag vet inte om det är värt att ge sig ut och åka i snön".

Efter att ha åkt till stängningsdags letade vi upp ett tzimmer i Beit Hillel, en liten by en halvtimme ifrån Hermon. Ett tzimmer kan jämföras med ett Bed&Breakfast, ofta en liten fristående stuga med ett rum utrustat med säng, kokvrå, TV och ett litet bord och stolar samt ett badrum med en jacuzzi. Utan jacuzzi - dåligt tzimmer! Vi hade jacuzzi... Efter att vi alla badat och vilat en stund satte vi oss i bilen och åkte till Metula, Israels nordligaste stad precis på gränsen till Libanon. Vi hade blivit rekommenderade restaurangen Kvarnen (הטחנה) av tzimmerägarinnan och det var ett riktigt trevligt ställe! 300 gram kött tillagat med kärlek och ett glas rött till det.

Morgonen därpå klev vi upp tidigt för att vara uppe vid Hermon när de öppnar grindarna, kl 8. Men vi var inte ensamma om den tanken. Efter två timmars krypkörande kom vi slutligen fram till parkeringen. Då hade vi redan bestämt oss för att skippa skidåkningen, antog att liftköerna skulle vara fruktansvärda. Istället åkte vi pulka, drack varm choklad och mackor och njöt av vintern ett tag. Lunchen intogs i den drusiska byn Mas'ade, där vi förutom paradrätten drusisk pita med labane också fick med oss knafeh direkt från ugnen, mmmm... Härifrån fortsatte vi sedan vidare till Mount Bental, vid gränsen till Syrien. Härifrån har man en fantastisk utsikt över Golanhöjderna, Syrien och Hermon.

Inte direkt ensamma på vägen till snön...

Japanska FN-soldater letar efter gränsen mellan Israel och Syrien

Vi fortsatte sedan söderut längs med den syriska gränsen och slingrade oss sedan ner mot Genesarets sjö och stannade till hos Yardens faster och farbror som bor på en kibbutz strax söder om sjön. Ytterligare ett par timmars bilfärd senare var vår minisemester slut. Hur skönt som helst hade vi det. Norra Israel är otroligt vackert, det finns mycket att se och göra och naturligtvis historiska platser i massor.