Ganska ofta får jag frågan "men vad gör ni hela dagarna då?" när folk hör att jag fortfarande är hemma med Ella. Ja, det brukar liksom inte vara några problem att fylla ut dagarna. Det ska lekas, städas, ätas, promeneras, gå till BVC,vaccineras, handlas, tvättas... På ett eller annat sätt går ju alltid dagarna och jag förstår iaf inte varför jag inte hinner med att göra mer.
Idag har jag dock ett annat mål med dagen - hålla mig vaken tills det är dags för första sovstunden! Ella vaknade ungefär en gång i halvtimmen och grät högt mellan kl sju och tolv. Till slut bestämde jag mig för att flytta över henne till vår säng så att jag skulle kunna få lite sömn. Så resten av natten har jag legat där på sidan, amningsbehån öppen och varit redo. Höger, vänster, höger, vänster... Misstänkte som vanligt tandsprickning men när Ella vaknat till på riktigt vid halv sju lade hon glatt av ett gäng ordentliga brakare så jag antar att det var något med magen. Kanske sviterna av dadeln som Chopsy så vänligt delade med sig till Ella i ett obevakat ögonblick! Så, en kopp kaffe till, lär vara minst en timme till som jag bör hålla ögonen öppna.
2 comments:
Öhm? Ella är väl inte tretton bast? :) Att få dagarna att gå med en liten brutta är ju inga problem! Men vi i Sverige är väl hemma rätt länge med våra knådds jämfört med resten av världen?
Hoppas du får vila! Hoppas Ella är gladare nu!
Yllet: Nä, ibland ser man att klockan är fyra och man har fortfarande inte hunnit kommit ur pyjamasen... Men det är nog det, få människor är ju hemma med sina barn längre än 6 månader här, de flesta börjar jobba efter 3 månader. Ella sov 2,5 timme och jag 1 timme och sen var vi som små solsken båda två!
Post a Comment