Matsnobb

Jag är nog lite av en matsnobb. Eller, rätt mycket faktiskt. Jag gillar att äta konstig mat på exklusiva restauranger. Halvfabrikat existerar inte i min frys (kebaben är Yardens och Gorbypiroger finns inte i Israel!). Mattidningar är som porr och jag drömmer om att få äta på French Laundry och El Bulli. Ska det drickas champagne så ska det vara champagne, inte nåt bubbel från något annat ställe och gåslever blir jag nästan gråtfärdig av.

Men en sak som många matsnobbar håller på med har jag aldrig riktigt förstått. När de säger att om man har bara har tillräckligt bra kvalitetschoklad så räcker det med att man tar en bit och sedan är man nöjd. När jag hade tjejmiddag här hemma för någon månad sedan så hade Katarina tagit med sig en ask med hemmagjorda praliner. Jag var livrädd för att någon (typ maken) skulle ta ett par och bara sätta i sig dem utan att förstå hur fantastiska de var så jag satte i mig nästan alla på en gång för säkerhets skull. Eller, jag åt dem en i taget. Och hade självbehärskning nog till att ta ett par foton för de var så vackra. Sedan åt jag upp resten. Jag kände inte den minsta lilla lust att sluta efter en. Eller två. Inte ens när de alla var slut tyckte jag att det var läge att sluta. Och ja, hon hade gjort dem själv! Otroligt!

Är det inte dags att starta matblogg snart Katarina?