Teamwork

Alltså, mina barn. Vilka stjärnor de är. Flygresan gick ju som en dans. Eitan var lite sur och less när vi stod i kön till passkontrollen men då plockade jag fram burken med nektarinbitar och vindruvshalvor. I avgångshallen fick han springa av sig medan Ella njöt av drickyoughurt och chokladmjölk.

Fem minuter innan planet startade somnade Eitan. Ella frågade var tredje sekund om vi var i luften än. Sedan tittade vi på Charlie och Lola, klistrade klistermärken, åt en halv muffins och smulade den andra halvan i molekylstora smulor. Fem minuter efter att Eitan vaknade somnade Ella. Eitan sprang fram och tillbaka i mittgången, skakade andra människors bord tills glasögon for i golvet, drack välling och spanade på barn.

Sista timmen var de båda vakna samtidigt. Ella fick låna en av Eitans blöjor för hon blev livrädd för flygplanstoaletten och hävdade att "den är för stora och jag är fortfarande liten". Sånt argumenterar man inte mot.

Supermorsan

Ni kan kalla mig supermorsan om ni vill. Inte nog med att min dotter får hoppa i vattenpölar, i helgen har hon även fått använda brutalt mycket glitterlim, hjälpt mig att baka småkakor och så har jag tillverkat Playdough i fyra olika färger till henne. Vi är rätt nöjda! Speciellt jag.

Grön spagetti

Ella funderar på att göra en Tymoshenko

Matlagning kräver koncentration...

Tadaa, spagetti och köttbullar!

Snart 5 månader och 9 kg...

Ibland misstänker jag att det verkar som att vi är en enbarnsfamilj på den här bloggen. Det är bilder på Ella, anekdoter om vad Ella gör, klagomål på vad Ella gör, etc. Eitan får inte så mycket plats.

Och det stämmer ju till viss del, Eitan får ju hänga med på det mesta och han gör inte så mycket väsen av sig. Sitter i sin babysitter eller i barnvagnen, ligger på madrassen på golvet eller sover i sin säng. Men han gör det på det mest fulländade sätt man kan tänka sig. Oftast med ett gigantiskt leende som klyver hela ansiktet. Klagar sällan. Möjligtvis är värmen inte så kul, jag sätter på luftkonditioneringen redan när vi kommer hem från dagislämningen, då har svetten redan börjat att pärla sig i Eitans panna. Han sover 8-9 timmar i sträck på nätterna (han hade någon vecka i Sverige när han vaknade var tredje timme och jag var helt förstörd, har ju vant mig vid att sova minst 6 timmar i sträck). Charmar brallorna av de flesta han träffar. Eitan är helt enkelt en perfekt bebis och jag är så fullständigt förälskad i honom att det är svårt att förstå. Så tro inte att han är bortglömd, den här killen kommer att slå världen med häpnad i framtiden.

Resenärer

Behöver jag säga att mina barn uppförde sig exemplariskt på resan till Sverige? Förutom en liten incident vid landningen i Wien då Ella tyckte att hon skulle stå upp och jag hade lite problem med att få henne att sitta eftersom jag ammade Eitan och Yarden satt på raden bakom så gick resan kanonbra. På flyget mellan Wien och Stockholm sov de båda hela vägen. Trevligt. Speciellt för föräldrarna som till och med hann med att skåla i öl för att fira sin 3-åriga bröllopsdag...

Tungviktare

Som ni antagligen har förstått från tidigare bilder så är inte Eitan någon liten kille direkt. Tvärtom. Han närmar sig 8-kilosvallen med stormsteg. På tvåmånaderskollen på BVC så skrattade sköterskan bara och sa att han fanns ju iaf med på kurvan - på 97:de percentilen... Kläder växer han ur med en himla fart, en del kläder i storlek 68 börjar redan vara tajta på honom.

När vi för ett par veckor sedan hade besök av kompisar som har en dotter som är 5½ månad äldre än Eitan visade det sig att Eitan var större än henne, både längd- och viktmässigt. Det såg lite lustigt ut när hon kröp omkring medan Eitan mest bara låg och fäktade med armarna.

Hur som helst är han en nöjd och glad kille för det mesta. Nyfiken som bara den, pratglad och häromdagen chockade han mig ordentligt när han vände sig från rygg till mage. Trodde att det var ett misstag i arbetet men han har upprepat bedriften ett par gånger så det är bara att inse att han lite före sin tid, och slår sin syster med två veckor ungefär.

Mästersovare

För att inte Eitan ska få oförtjänt dåligt rykte så tänkte jag skryta lite om honom nu. Killen är en mästare på att sova om nätterna! Efter de första veckorna, då han i stort sett ständigt sov på mig, så har han sovit 5-6 timmar i stöten nattetid. I nästan en månad har jag bara behövt amma honom en gång per natt.

Och, i natt har han sovit hela natten! Han åt vid nio-tiden igår kväll och somnade ca 21.30-22.00. I morse väcktes jag vid halv sex av att Ella tyckte att det var dags att äta youghurt. Och när hon inte fick upp någon av oss på en gång övergick hon till att prata med Eitan tills han vaknade. Killen sov åtta timmar i ett svep!

Det här har ju varit räddningen när han har haft skrikfester på kvällarna, att jag vetat om att när han väl somnar så kommer han att sova bra. Och när han inte sover eller skriker så är han nog världens gladaste kille. De helt fantastiska tandlösa leendena som han bjuder på gör att jag glömmer bort hans skrikande på en sekund.

Flyt

Jag måste bara få skryta lite över mina alldeles fantastiska barn! Yarden har varit borta med jobbet sedan i söndags morse och innan han åkte fasade jag lite för nätterna/morgnarna. Det skulle ju kunna köra ihop sig ordentligt med en ammande plutt och en trotsig storasyster som fattat att man kan göra mycket bus när mamma ammar lillebror... Men, det har gått som en dans. Ella har somnat runt åtta båda kvällarna, Eitan strax efter tio och själv har jag varit i säng senast elva. Eitan har vaknat runt halv fem båda nätterna, ätit i en kvart, somnat om och sovit till kvart i sju. En snabb påfyllning och så somnat om igen vid sju, lagom till att Ella har vaknat. Idag sov hon ytterligare en kvart så jag hann till och med dricka lite kaffe i lugn och ro innan.

Jag har lyckats leverera Ella till dagis utan utbrott, sammanbrott eller andra brott - hel, ren, glad och i tid! Och som om inte det vore nog har Eitan sovit sött i vagnen tillräckligt länge så att jag kunnat få en 45-minuters promenad efter dagislämninngen. Jag känner mig som en lyckad, totalrutinerad tvåbarnsmamma - fast egentligen har jag bara haft två exemplariska barn!

Geni

Igår var vi på barnkalas. Precis när vi stod och skulle säga hej då till våra värdar så säger deras son "af" (näsa på hebreiska) och pekar på sin näsa. Och så pekar han på sin pappas näsa. Smart kille helt enkelt, ingen tvekan om att han har koll på näsor.

Som den tävlingsinriktade mamma som jag nu är så vill ju jag visa att min dotter minsann också kan så jag tar ut Ellas napp ur munnen och tänker att hon också ska säga näsa eller peka på någons näsa. Men inte då. Min dotter kör överkurs och stoppar in hela fingret i sin näsa! Ja, jag säger då det, hon är ett geni min dotter. Geni!

BVC

Igår var Ella och jag på BVC/Tipat Chalav för 1½-årskoll. Jag gillar verkligen inte vår BVC-tant - hon är alltid sur, letar efter fel och får en att känna sig allmänt olustig när man är där. Första gången hon frågade om Ella kunde klappa händerna var Ella fyra månader... Herregud, då har de väl knappt fattat att de har händer.

Anyway, den här gången kunde hon inte sätta dit oss på någon punkt. Check på alla frågor:

Kan hon gå? (hon gick själv in i rummet...), Kan hon gå i trappor? (ja, men vi försöker att hålla henne ifrån dem), Bygger hon torn med klossar? (hon inte bara bygger, hon räknar klossarna samtidigt), Ger hon er pussar? (om hon är på det humöret, ja), Kan hon äta själv med sked? (ja, med varierande resultat), Har hon ett ordförråd? (jajemensan, på två språk).

Sedan fick Ella en spruta och då såg BVC-tanten Ellas body med bondgårdstryck och började faktiskt le lite och sa "den där är inte köpt i Israel va?". Hmm, kan det ha varit grisarna som avslöjade det månntro??

Och som om inte det här var nog så körde Ella överkurs i väntrummet efteråt (man måste stanna 20 minuter efter att ha fått en vaccination) och slängde skräp i papperskorgen enligt mina instruktioner. Precis samtidigt som BVC-tanten gick förbi och imponerat utropade "kol ha'kavod!" (Respect! ;))

Det bästa med besöket var ändå att Ella inte behöver komma tillbaka förrän om ett år. Det sämsta var när hon direkt efter den informationen sa att "det ser dock ut som att vi kommer att träffas innan dess"...