Ja, vi var så klart inte bara ute och tältade i öknen förra helgen, vi vandrade lite också. Inte så långt, tror att det var 4 km totalt. Och det tog oss ca 3 timmar att promenera. Ella gick själv i 300 meter kanske, sedan fick vi nog. Vet ni hur många stenar det finns i öknen som man kan plocka? Och hur mycket sand? Det hade nog gått snabbare för Eitan att krypa...
Vandringen gick i en ravin och därmed skugga större delen av vägen (här syns ravinen uppifrån)
Naturens egen graffiti
Ella plockar stenar...
Eitan ledsnade som vanligt och somnade.
Jadå, ska man vandra i öknen ska man ha palestinasjal enligt min man. Han hävdar att den är bekväm, jag hävdar att den inte är direkt klädsam.
8 comments:
alltsâ just DIN mans Palestina sjal känns viktig eftersom vi känner varandra tack vare den... ;) Var var ni exakt? jag älskar öknen!!
SC: Jag la in den bilden lite speciellt för dig! :) Vi var precis vid södra delen av Döda havet - Nahal Pratzim heter stället.
Otroligt vackert!
KiH: Vackert och fridfullt!
Haha, tills ni kom alltså...
KiH: Något åt det hållet ja... :)
Ha ha ha, jag tycker Y passar bra i palestinasjal och är benägen att hålla med. Det hör till när man vandrar i öknen.
Vilka vackra vyer, nu blev jag själv sugen på lite öken. Särskilt nu när det ser ut som att vi bor i en alp-by, när jag tittar ut genom fönstret.
Alexia: Du får komma hit och ökenvandra lite. Jag lovar att förse dig med palestinasjal! :)
Post a Comment