Det är lustigt det här med läkare. De kan sitta och prata om de mest vardagliga saker samtidigt som de ägnar sig åt att rädda liv eller sy ihop människor eller något liknande. Min förlossning både inleddes och avslutades med läkare som småpratade om Sverige. Tänkte ens läkaren som tog hål på fosterhinnorna medan han pratade om Uppsala att han inledde den största händelsen i mitt liv? Och läkaren som tråcklade ihop förödelsen efter avslutat arbete satt och pratade om att han hade jobbat på sjukhuset i Umeå lika avslappnat som om vi suttit och druckit kaffe. Vilket konstigt jobb...
4 comments:
Verkligen konstigt jobb! Här kan vi verkligen tala om olika perspektiv! Märkligt.
Mår du och Liten bra?
Alexia: Vi mår finfint, Ella äter och jag försöker få något gjort mellan varven. Tar ett tag att vänja sig...
Tråckla ihop... det låter så trevligt.
Minna: Får hoppas att det gjordes fint och prydligt!
Post a Comment