Förutom vanliga bussar finns i Israel även så kallade sherut-bussar. Det är lite som en blandning av taxi och buss, minibussar som tar upp till 10 passagerare, kör samma rutter som bussarna men man kan kliva på och av var man vill längs vägen. Oftast kommer de oftare än de vanliga bussarna men är det redan 10 personer i bilen så är det fullt och då stannar de inte. Sherutten kostar lika mycket som bussen (eller faktiskt ca 20 öre mindre) men man kan inte använda busskortet på dem. Det är alltså cash som gäller. Och här kan man få se ett fenomen som är väldigt typiskt för Israel och, som jag tycker, oerhört gulligt.
Ofta hoppar man på sherutten, kliver in och sätter sig innan man betalar. När man väl satt sig ner börjar man plocka fram pengarna som skickas fram till chauffören med hjälp av övriga passagerare. Och efter en liten stund skickas eventuell växel tillbaka. Det innebär att sitter man längst bak så har hela bussen engagerats i min betalning. Samma sak händer även på fullsatta bussar, om än i lite mindre utstäckning. Folk hoppar på i mitten av bussen, plockar upp pengar och börja langa framåt. Och sen langas det tillbaka biljetter och växel. Och jag har aldrig varit med om att någon börjat gorma om att de inte fått tillbaka sin växel. Så gör man bara inte. Man tränger sig gärna, snor platser av pensionärer - men om någon ska få tillbaka växel på bussen, då hjälper man till!
5 comments:
Hihih, helt sant, har aldrig tänkt på. Jag kommer ihåg att jag alltid fick ångest när jag skulle ropa att nerhaggen skulle stanna, bevakasha! Jag fick fråga min kille typ 1000 ggr hur man skulle säga men glömde alltid bort!
Vad säger: Efshar leazåt... bla bla bla bevakasha... eller är jag ute och cyklar?
åh ja! hade ja totalt glömt bort! :) hur mysigt som helst. jag bruade alltid lådsas som ja kunde hebreiska. övat in frasen "hur mycket kostar det till tel aviv?" och jag visste redan svaret, men frågade alltid den som satt jämte :)
Minna: Efshar laatsår bavakasha!
Johanna: Haha, vad gjorde du om dem ställde följdfrågor då?? Det brukar ju ofta bli spontana konversationer i sherutten!
självklart hade jag övat in en ramsa om att "ani metaber kzat hebrit" och något med mitnadevet och kibbutz :) good old days! fortsätta gärna skriva om vardagliga saker i israel, jag tror vi är många som uppskattar det!
Johanna: Ska göra så gott jag kan, men det är bara att inse att det börjar bli vardag för mig nu och vissa saker tar jag som självklara (som egentligen är helt galna ur ett svenskt perspektiv). Och snart blir det ju dessutom Sydamerika i ett par månader, så du får hålla ut!!
Post a Comment