Alltså, det är något med mig och bakdelar just nu. Igår kände jag en närmast bisarr tillfredställelse när jag tryckte upp en halv citron i rumpan på en kyckling. Och nä, det var inte en levande kyckling. Jag tror inte att det hade varit en särskilt tillfredsställande känsla att trycka upp en halv citron i rumpan på en levande kyckling. Men i rumpan på en död kyckling, fylld med fetaost, vitlök, koriander och bröd så kändes det bra.
Och om de här två senaste inläggen fått er att börja oroa er över den här bloggens framtid så kan jag lugna er, det finns inga fler rumpinlägg på lager. Möjligtvis om lill-rumpan, som jag kärleksfullt brukar kalla min dotter. Och det fick mig genast att fundera på vad tusan som ligger och skvalpar i mitt undermedvetna.
2 comments:
Tack för dagens skratt. You made my day:D
Dosiss: Tack för dagens kommentar, jag började misstänka att jag gått för långt och avslöjat mitt vansinne men om någon srattar är det värt det! :)
Post a Comment