Ont, det gör ont...

Idag är Eitan exakt tio månader. Han håller på att få två tänder i överkäken. Han är inte helt nöjd. Men nu verkar han iaf ha somnat på riktigt, tidigare vaknade han var tredje minut och grät. Har smetat på lite gelé på tandköttet som ska hjälpa. Lite snuvig är han så klart med men det verkar inte störa så mycket.

Utöver tänderna har det hänt en hel del med den fysiska utvecklingen - sedan en vecka tillbaka ställer sig killen upp själv utan stöd och står sedan och funderar en stund på om han ska börja gå men sätter sig ned igen under kontrollerade former. Men första stegen känns som att de inte är långt borta nu och det får nog ses som rätt tidigt. Däremot är han fullständigt ointresserad av den där jädra lampan som morsan tjatar om. Ibland tittar han plikttroget uppåt när jag frågar "Var är lampan Eitan?" men för det mesta ignorerar han frågan totalt. Lampor är nog inte hans grej.