Mulitkulturell

Jag vill ju faktiskt inte att mina barn ska tro att julbambu är något normalt så igår tog jag med dem på en riktig julgranspyntning. Ys kollega och hennes man är kristna araber och igår hade de bjudit in oss att hjälpa till med pyntningen för att jag skulle få lite julkänsla.

När ungefär en tredjedel av kulorna var uppe började Y yra om hur minimalistiska svenskar är och att deras granar minsann inte såg amerikanska ut. Ytterligare en tredjedel senare hade alla utom Ella och värden gett upp då vi inte hittade fler grenar att hänga på. Till det bittra slutet var det väl egentligen bara Ella som höll ut och hon var djupt besviken över att de två trasiga kulorna inte hängdes upp. Två blinkande ljusslingor, ett hundratal kulor och en farligt vinglande stjärna på toppen var slutresultatet. Inget glitter, inga smällkarameller och inga hemgjorda kristyrhängen med änglabokmärken på. Och nä, inga bilder, vi hade inte med kameran.

Sedan satt vi i soffan och drack glögg och whisky, åt pepparkakor och mackor med hemgjord labane och diskuterade svenska självmordsbombare och arabiska maträtter medan julfriden spred sig över staden.