Egentligen vill man ju inte höra att ens barn har öroninflammation. Men när barnet ändå har skrikit halva natten och däremellan gärna sovit på en själv så vill man ju främst få veta vad barnet lider av. Och då känns det lite extra bra när man säger till doktorn att man tror att barnet har öroninflammation, fast doktorn tror att det är magen, tills han erkänner sitt misstag och säger att "mammor vet alltid bäst".
Så ja, Eitan har öroninflammation. Men eftersom han inte hade någon hög feber så fick han bara örondroppar och ingen antibiotika. Och blir det värre och han får mer feber så har han mottagning igen imorgon bitti och då är det bara att gå dit. Förhoppningsvis räcker det med dropparna.
7 comments:
stackare, hoppas att han mâr bättre. Du kan säga srackare till E ocksâ, fast jag är säker pâ att han sovit halva dagen, eftersom han grâtit halva natten.
Kram
Stackars liten, vad jobbigt! När mina barn hade öroninflammation tyckte jag först synd om dem men sen tyckte jag mer synd om mig själv som inte fick sova...
Dropparna brukar räcka om man tar dem tidigt. Vad som är bra att ha hemma är en flaska Otidindroppar som man kan köpa utan recept. De innehåller inte antibiotika, men antiinflammatoriskt och smärtstillande och de verkar kunna stoppa en begynnande öroninflammation. Kram!
Hu. Vi får verkligen hoppas att dropparna hjälper och att han kryar på sig fort. Det måste ju vara dubbelt jobbigt när ens barn är sjuka på det där sättet; jobbigt för att de mår dåligt och jobbigt för att man inte får sova själv.
Angåemde den förstörda favvopyjamasen: De har dem i lager på lindex.se, skynda fynda! http://www.lindex.com/se/Product/Product.aspx?id=11153723&styleid=11153721&path=3403475;3215210;3232580;3454164;111361
Svensk chekchouka: Han har iaf sovit i natt, utan en massa skrik så han verkar vara på bättringsvägen.
Katarina i Holon: Det var just Otidindroppar som han fick, ska se till att alltid ha sådana hemma för det verkar hjälpa bra. Jag har lite tur för min mamma är ju här nu så jag har iaf fått sova på dagtid.
Katarina: När man har sovit i fyra timmar, uppdelat på tre pass så är man ingen vidare mamma eller människa. Får försöka komma ihåg det när de är tonåringar och sover dygnet runt... Eitan mår mycket bättre, fast han är lite hes av allt skrikande.
Cecilia: Inte bara jag som sitter och browsar på Lindex hemsida alltså! :) Jag tror att jag får shoppa lite andra pyjamasar istället, den finns bara upp till strl 86 och Ella är 94 cm nu så den börjar ändå vara på gränsen.
Stackars liten! Hur märkte du att det var öronen han hade ont i? Hoppas det räcker med dropparna.
Fred drar sig i öronen ibland. Men det kan lika gärna bero på att han upptäckt dom. För fötterna har han också hittat nu och dom grabbar han gärna tag i så fort tillfälle ges. Nu är febern borta, men han är fortfarande lite hängig och trött.
Alexia: Eitan rörde inte öronen eller något sådant, annars kan ju det vara ett tecken. Oftast kommer smärtan efter att de har sovit en timme eller två, smärtan kommer och går så att de an vara tyst någon minut och sedan sätter de igång och skriker igen. Oftast har de feber och har varit sju i några dagar. Och har man inte tagit det på dessa tecken så skulle jag säga att otröstligt skrikande och gråtande i ca en timme (tills alvedonen börjat verka) nattetid är ett klart tecken, det vara vad jag tog det på!
Post a Comment