En kompis till min bror sa en gång något i stil med "det finns en anledning till att barn föds så små - skulle man få en tvååring på BB skulle man aldrig ta med sig dem hem". Han visste vad han talade om. Allt är en kamp.
Idag blev det bara för mycket för mig och jag lackade ur. Var tvungen att slänga något på min älskade dotter för att avreagera mig. Kastade med eftertryck en våtservett på henne när hon stod med ryggen mot mig. Den landade en centimeter från hennes häl. Det kändes faktiskt lite bättre efteråt.
Och ja, jag vet att det blir en del inlägg i den här stilen. Men det är också en av anledningarna till att jag bloggar så dåligt nuförtiden. Jag är helt slut på kvällarna så efter en stunds komasurfande går jag och lägger mig redan runt tio (inte ikväll då, ikväll kör sonen en kvällsföreställning som jag hoppas tar slut snart...). Spännande nästan jämt.
6 comments:
haha. visst är tvååringar underbart ljuvliga? ;-) Har ni tur får ni en paus på några månader innan treårstrotsen. Fast jag tycker personligen treåringar är enklare än tvååringar. Ju äldre de är desto mer går det resonera med dem i alla fall.
haha. visst är tvååringar underbart ljuvliga? ;-) Har ni tur får ni en paus på några månader innan treårstrotsen. Fast jag tycker personligen treåringar är enklare än tvååringar. Ju äldre de är desto mer går det resonera med dem i alla fall.
Hahaha! Sådär känner jag med titt som tätt. Ibland när jag lägger Signe om kvällen och hon är på sitt värsta humör, så stoppar jag om henne med täcket liiite för hårt :-)
Judeandesert: Det känns som att det borde vara lite lättare - nu fungerar ju varken mutor eller hot! ;)
Bumba: Vi verkar hämnas våra trotsungar på lika hårda sätt! Undrar om de förstår vad vi sysslar med?!
En av de saker jag gillar allra mest med att läsa bloggar är insikten att folk inte plötsligt blir någon sorts supermänniskor bara för att de blivit föräldrar utan fortfarande är ganska lika mig. :-)
Jag har full förståelse för att du inte orkar blogga så mycket, men det är desto roligare när det kommer ett inlägg.
Katarina: Haha, supermänniska är så lång från mig som jag kan tänka mig just nu. Kämpar ständigt med att hinna med disken, få igen locket på tvättkorgen och hålla ögonen öppna efter klockan nio på kvällen...
Post a Comment