Monday, January 25, 2010

Det räcker med blod nu...

Det känns som att vi har ett väldigt blodigt dygn bakom oss. Igår kväll när jag lagade middag lyckades jag skiva av en femtedel av nageln och det började så klart att blöda. Imorse gjorde jag sockerbelastningstest och fick så klart lämna blodprov.

Men värst var ändå dagens lekparksolycka. Ella halkar på stegen till rutschkanan och trots att jag står precis bakom med händerna redo under hennes armarna så hinner jag inte gripa tag och hakan drämmer i någonstans. Och blodet sprutar bokstavligen. Ellas mun fylls med blod, ansiktet blev alldels rött, halva jackan rödfläckig och min sjal som jag använder för att försöka stoppa flödet går snabbt från rosa till rött. Mitt i den hysteriska gråten står jag och försöker hålla mig lugn så att inte Ella ska bli räddare än nödvändigt, trösta henne, försöka se om tänderna är lösa, varifrån exakt det blöder, om vi behöver träffa en läkare, fundera på om bilen är hemma eller om Y tog den imorse. En trädgårdsmästare kommer rusande och börjar med avledningsmanövrar för att få Ella att sluta gråta samtidigt som han kollar med mig om jag behöver hjälp med någonting. Blodflödet lugnar ned sig något och jag tar en fortfarande gråtande Ella i famnen, vagn i handen och hund i släptåg och går hem (som tur är var det på lekparken på gården så det är 50 meter till vårt hus).

Väl hemma har blodet slutat rinna och medan Ella ligger på soffan med nalle och en flaska mjölk kan jag torka av henne för att inse att hon har ett litet sår strax under läppen och det är allt. Tänderna är hela och sitter fast, inget bett i tungan, inte ens en fläskläpp... Några timmar senare är hon i full fart med att klättra upp och ned på sin stol och nu sover hon lugnt i sin säng. Bara jag som fortfarande har en hård klump i magen. Känns som att jag nog behöver ett varmt bad för att slappna av.

14 comments:

yllet said...

Ja usch usch!! Skönt att det gick så pass bra för Ella iaf! Det är så läskigt när de slår sig. Jag vet inte när man vänjer sig??

Och du, du HAR ju en hård klump i magen!! :) En snyggklump!

annai said...

Usch, den lilla stackaren. Och stackars mamman!!! Det är otäckt när de slår sig, och runt munnen och läpparna blöder det ju så förbaskat, så det oftast ser värre ut än vad det är.

Minna said...

USCH!!! Tur att det gick bra!

Katarina said...

Fy så läskigt! Om något sånt hände när jag var barnvakt skulle jag ringa ambulansen direkt. :-/

Annika said...

Det är alltid obehagligt när bartn slår sig just i eller kring munnen, för det blöder ju så vansinnigt mycket att man knapptr ser vad som hänt...
Vilken pärs! Tur att det gick så bra, ändå. Och du var verkligen duktig som lyckades hålla dig så lugn, med alla graviditetshormoner som ju gör att man blir superblödig.

Tove said...

Vilken tur att det inte var värre.

Karin said...

Yllet: Ja, hon verkar inte ha några men alls av det, det ÄR nog värst för oss! ;) Och tydligen för lillebror med, han blev nog lite rädd.

Annai: Jag hade ingen aning om att det blöder så mycket runt munnen så jag trodde verkligen att det skulle vara mycket värre än vad det var.

Minna: Läbbigt värre.

Katarina: Fast det hade nog jag också gjort om jag var barnvakt...

Annika: Mammahormonerna tog över gravidhormonerna i det här fallet! Jag brukar bli väldigt fokuserad i stressituationer så det var skönt att märka att jag funkade så även när det gäller Ella, och fast jag är gravid.

Tove: Verkligen.

Eva Henriksson said...

Bravo för lugnet.
Att skrämma henne ska man akta sig för.
Det ser oftast värre ut än det är men inuti mamman är det nästan blodrusning.
Man vänjer sig aldrig.

Svensk chekchouka said...

usch jag blir alldeles grâtfärdig. Jag klarar inte nâr barn blöder, det känns som det int efinns sâ mycket att slösa med... snuttan. Vad skönt att tänderna klarade sig, munnen och läpparna blöder hemskt mycket!

Katarina i Holon said...

Usch stackars lilla Ella, tur i oturen att det bara var i läppen i alla fall.

Karin said...

Eva Henriksson: Om inte annat så får man hoppas att det händer så pass sällan att man inte får en chans att vänja sig!

Svensk chekchouka: Det ser ju verkligen ut som att det är flera liter som de blöder!

Katarina i Holon: Ja, idag ser det ut som om hon har ett munsår ungefär, inget värre.

No-one said...

Usch, vad otäckt!

Lisa said...

Nej men usch vad läskigt, för er bada! Skönt att höra att det inte var sa farligt, men det klart man blir rädd..

Stor kram fran Lisa

Karin said...

Alexia: Mycket man måste stå ut med som mamma...

Lisa: Tack! Man inser vilken skräck det skulle vara om det hände något allvarligt. Kram!