Middagsmat

Ibland kan en ihopslängd panikmiddag bli så perfekt att man nästan får tårar i ögonen. En sådan där kväll när man inte har något i kylskåpet, ingen inspiration och ingen ork. Det är mackor och hummus som står på lut. Och så slänger dottern ur sig något ljud som låter som kebab och då slår det en - vi har ju kebab i frysen! En sån där god som är köpt hos slaktaren i Tira, en arabisk stad där nästan allt vårt kött köps (och kebab i Sverige och i Israel är inte samma sak, vad som heter kebab i Sverige går under namnet schwarma här och israelisk kebab skulle väl kunna liknas vid köttfärsbiffar).

Helt plötsligt är grillen igång, i en kastrull kokar potatis och blomkål som kommer att bli grunden till det godaste mos som gjorts i det Cohenska hemmet och maken hackar grönsaker till ytterligare en av hans fantastiska sallader. Efter en provsmakning av moset säger han: Jag åker och köper lite vin, det här moset förtjänar det! Sedan sitter vi på balkongen och dricker vårt vin och äter vår kebab och tycker att vi har världens bästa liv. Ibland behövs det inte så mycket för att tycka det som tur är!