Matematiker

Jag pluggar hebreiska två kvällar i veckan på Weizmann institute. Det är kurs för utbytesstudenter och gästforskare och så är vi några övriga som letat oss dit också. Ett gäng mycket intelligenta personer är det iaf, även om begåvning för vetenskap och språk kanske inte alltid går hand i hand.

Hur som helst, även inom vetenskapen har man en viss uppdelning på hur människor är. Som svar på Yardens fråga om det var några trevliga människor i min klass svarade jag "jodå, det är ganska många trevliga, och så ett par matematiker". Och han förstod precis vad jag menade. Matematiker är lite speciella. Jag skulle nog beskriva dem som principfasta och utan humor. Man kan inte generalisera i en matematikers närvaro (som ni kanske förstår finns det ingen matematiker i min närhet just nu...).

Det är speciellt en kille i klassen som fascinerar mig något oerhört. Hela han går i grå-bruna toner (kläder/väska/hy/hår), han rättar alla andra om de skulle säga något fel som han märker och han har absolut ingen humor. Eller, han har inte någon humor som man förstår iaf. Häromgången drog han nämligen till med ett "skämt". Vår lärare förstod det inte, även fast han försökte förklara det om och om igen. Till slut vara det någon annan (antagligen fysiker eller datavetare, det finns ett visst släktskap mellan dem) som fattade vad han menade och förklarade för läraren att det var ett skämt. Hon förstod fortfarande inte skämtet.

Människor utan humor är något av det mest komiska som finns. Jag undrar bara hur han uppfattar oss andra. Som ett gäng flamsiga virrpannor utan principer eller tycker han också att vi är skittråkiga och totalt saknar humor?