Äntligen utläst!

Japp, nu är jag klar med "The Shadow of the Wind". Juletider innebär för mig att ligga på soffan, äta praliner och läsa. Jag hade iofs hunnit äta upp alla praliner (de som jag hann göra, mest åt jag upp chokladen som jag skulle göra praliner av...) men läst har jag gjort iaf. Medan disken har samlats på hög, dammråttorna antagit oanade storlekar och tvättkorgen svämmat över. För jag ville verkligen läsa den här boken. Den är en sån där bok som man har väldigt svårt att lägga ifrån sig. Så här skriver man om den på AdLibris:

Hidden in the heart of the old city of Barcelona is the 'cemetery of lost books', a labyrinthine library of obscure and forgotten titles that have long gone out of print. To this library, a man brings his 10-year-old son Daniel one cold morning in 1945. Daniel is allowed to choose one book from the shelves and pulls out 'La Sombra del Viento' by Julian Carax. But as he grows up, several people seem inordinately interested in his find. Then, one night, as he is wandering the old streets once more, Daniel is approached by a figure who reminds him of a character from La Sombra del Viento, a character who turns out to be the devil. This man is tracking down every last copy of Carax's work in order to burn them. What begins as a case of literary curiosity turns into a race to find out the truth behind the life and death of Julian Carax and to save those he left behind. A page-turning exploration of obsession in literature and love, and the places that obsession can lead.

Klart läsvärd!