Alltså, det blir ju en del gnäll här på bloggen om det nya livet som mamma. Men mitt i amningsdimman, sömnbristen och skrikandet så är det ju bara att inse att det är obegripligt, fantastiskt och alldeles, alldeles underbart att vara mamma.
Som när man har legat och läst en halvtimme innan läggdags och trots att man är dödstrött bara måste gå upp och titta på underverket för att man saknar henne.
Som när man kl 4 på natten har en liten varm, pyjamasklädd kropp liggandes på ens mage, som med stora ögon och trutande läppar tittar upp på en och ler och man blir alldeles tårögd av lycka.
Som när man får snusa sin nybadade lilla tjejen i nacken och hon luktar precis så gott som bara ens eget barn kan göra!
Det är som alla säger, det går inte att förstå innan man är där själv!
7 comments:
det är HELT fantastiskt!!! och man FÅR vara trött och less ibland för det är ju ändå så att det finns inget bättre! men det är ju rätt krävande ibland också!
Mmm, undrar om han vaknar om jag pussar honom på magen nu..? ;)
Det är hjärtslitande underbart. Och som du säger. Man förstår det inte förän man är där.
Kan inte annat än hålla med. Det är en kärlek som nästan gör ont. Jag börjar lipa ibland när Joel tittar in i mina ögon med sin spädbarnsimmiga blick. Känns som om jag inte kommer tillräckligt nära när jag kramar honom.
Yllet: Hon visste nog vad jag skrev för idag lät hon mig vakna av mig själv kl 9.30 - hon sov till 10.15! Då älskar man dem ännu mer!
millan: Hjärtslitande underbart var en perfekt beskrivning!
Sara: Han har fått ett namn alltså!? Och det passar så bra ihop med pappas namn också!
Så sant så.
Det låter ju alldeles fantastiskt! :D
Anne: Eller hur!
Alexia: Ja, vore det inte det skulle nog ingen skaffa fler än ett barn. Det är otroligt stort!
Post a Comment