Igår fick jag besök av Jenny och Katarina. Det hade med sig mat, kakor och presenter till både mig och Ella. Som upplagt för en trevlig kväll. Trodde vi.
När de ringde på dörren låg Ella lugnt och stilla och sov på min arm. Men sen fick jag för mig att lägga ned henne. Det var där det började gå snett. Från lite fridfullt gnällande brakade ett tvåtimmars hysteriskt skrikande lös. Inget funkade - gå fram och tillbaka, napp, bröst, dansa frenetiskt, springa, böna och be... Till slut var det bara att kasta i sig lite mat med bebis på armen. Vid det laget hade hon iofs lugnat ned sig hyfsat och barnafadern hade kommit hem så att han kunde lösa av men då var det nästan dags för hemfärd för besökarna. Men det är väl bara att bita ihop och vänta, tydligen ska det vara lite lugnare om en sådär 10 år.
Idag kan jag nog konstatera att det nog var ett ordentkigt magknip som hade satt in. Jag ska nog inte äta så mycket chili con carne i fortsättningen, blir lätt lite gasbildning av det...
6 comments:
Nu när du är mamma så kanske du behöver öva lite på vad som kommmer att bli din vardag:
http://www.youtube.com/watch?v=A-A8HWKUD14
;-D
Alexia: Ojojoj. Ja, det där behöver jag definitivt träna lite på!
Fast hon var helt jättesöt trots hysteriskt skrik!! Stackars liten som hade så ont i magen!
Katarina: Ja, stackarn. Jag kommer nog att hålla lite bättre koll på vad jag äter i fortsättningen. Ni skulle ha sett henne igår istället...
Tack for i torsdags - det var kul att traffa er bada...och ja Ella ar helt underbar aven fast hon var ledsen och hade magont!
Jenny: Ja, det är tur för henne att hon är så söt! Men jag misstänker att hon skulle kunna ha en operakarriär framför sig, det är ju inga fel på röstresurserna direkt...
Post a Comment