Kvällsnöje

Det blir ju inte så många kvällar på krogen nuförtiden av förklarliga skäl. Istället har jag och maken hittat ett nytt sätt att roa oss på. Jag ligger på soffan med magen i vädret och så stirrar vi båda storögt på min mage. Och det slår inte fel, efter någon minut kommer första buffen. Magen sparkas plötsligt ut på vänster sida. Och vi skrattar högt, ungefär som tomten på julafton. Väntar till nästa spark och skrattar lite mer. Och så fortsätter det. Behöver jag nämna att det är väldigt nytt att man kan se sparkarna på utsidan?

Förra veckan var mamma på besök här. Eller mormor får vi väl nästan börja kalla henne. Liten visade sig från sin allra bästa sida och sparkade som en besatt när mamma la sina händer på min mage. Efter den allra första sparken titta den blivande mormodern tårögt upp på mig och frågade "det där var inte du va?". Vissa behöver inte göra så mycket för att bli älskade.

Samma kväll skulle den blivande fadern också känna. Lite uttröttad efter tidigare övningar buffade Liten väldigt lätt. Så Y sa "äh, den är ju rätt så svag, jag väntar tills den blir starkare". Fast han kunde inte riktigt låta bli det ändå, så han la huvudet mot magen istället. Gissa vem som hade surnat till över att bli kallad för svag och riktade in en riktig karatespark i farsans ansikte??