Monday, March 03, 2008

Äventyr

Har ju tidigare skrivit om att det är kul att jobba igen. Det är det verkligen. Jag trivs som bara den. Jag har jättetrevliga kollegor på kontoret, speciellt de jag delar rum med. Även om de gemensamma luncherna inte har blivit någon direkt återkommande företeelse så gör det inte så mycket, det käkas ändå mest sallad och baguette framför datorn här.

Men trots detta så har jag bestämt mig att jag bara ska jobba fram till sommaren. Och som vanligt är det äventyr som drar. Den här gången blir det nog det största äventyr man kan tänka sig. Efter Asien och Sydamerika drar Yarden och jag denna gång till ett, för oss, helt okänt område - föräldraland! Japp! Om allt går som det ska så ska det dyka upp en till familjemedlem i slutet på juli. Eller början på augusti. De brukar ju ofta vara lite försenade de där förstfödingarna.

Halvtaskig tajming kan man ju tycka när man precis börjat jobba på ett 12-månaders mammavik (som är tänkt att övergå i permanent anställning). Så det var med en hel del ångest jag till slut avslöjade det för min chef. Trodde ju inte att det skulle mötas av ett upphetsat "iiiiihh, congratulations!!". Eller att chefens chef lite roat skulle säga att "han skulle vara tvungen att anställa en mammavikarie till mammavikarien" men att det var ju fantastiska nyheter så det var inga problem. Det är skönt att jobba med bra människor.

Ja, ni kan ju vänta er att det blir en del gravidskrivande framöver. Fast jag ska försöka att inte snöa in alltför mycket på det. Men jag kan inte lova någonting alls. Geggan i skallen har redan börjat.

19 comments:

Anonymous said...

Äntligen ute ur garderoben, och som vanligt på väg mot äventyret! Puss på dej!

Anonymous said...

Grattis Karin! Så otroligt spännande och roligt! Jag fortsätter att följa dina (era) äventyr här på din blogg! Kramar från barndomsvännen Erica i S-vall.

Katarina i Holon said...

Välkommen ut ur garderoben! Och JAG tycker att det är kul med gravidsnack trots att det var ganska längesen för min del, så det ska det bli kul att läsa om. Tur att de var så snälla på jobbet!

Svensk chekchouka said...

Mazal tov!!
Dâ kan vi börja gagga om det är en kille eller tjej da... vilken tur du hade med chefen. När jag väntade min 2:a Möttes jag av en skitsur kvinna som fräste " det trodde jag inte om dig"
Jag tror att det är en liten flicka... :)

Anonymous said...

Shit, här går det undan.
GRATTIS!!

Anonymous said...

�h, vad roligt! Grattis Karin!! Och �ven jag kommer att forts�tta f�lja din blogg, skall bli kul att l�sa om en ny person sm� sm�ningom :)

Karin said...

kicki: äntligen för dig ja, som vetat det typ sen timmen efter jag kissat på stickan!!

Erica: Tack! Känns som att jag kommit en bit på väg sedan Vibacketiden.. ;-) Kramar!

Katarina: Ja, jag har hållit på det väldigt länge, men det har ju varit lätt att hålla på det på nätet, i verkligheten är det ju ganska tydligt numera.


SC: Jag vet vad det är för sort! Men ni andra kan ju fundera vidare. Lustig reaktion, vad trodde hon inte liksom? Att du inte kunde få barn/ville ha barn/inte var så illojal mot jobbet?? Det brukar ju inte vara helt ovanligt att par med ett barn skaffar ett till...

Martin: Speed is my middle name! Stolt make tog det på första försöket. Tack!!

Camilla: Tack! Ja, vi får se vad det blir för en, jag är rätt nyfiken själv!

Anonymous said...

WOW grattis!!!

Karin said...

Erini: Tack! Har du någon resfeber än då?

Anonymous said...

hehe nej det är inte så farligt faktiskt! gott och blandat och kalles kaviar, vill du fylla på beställningen?

Minna said...

Hipp hipp hurra!!!!
Stort grattis (igen)!!!!!!

Minna said...

PS! Jag SER fram emot gravidbloggande. Så kan jag sucka igenkännande i kommentarerna.

Anna said...

Åh vad roligt för er! Grattis!

Karin said...

Erini: Beställningen är perfekt som den är, har inte drabbats av några knasiga cravings så de vanliga grejerna saknas mest!

Minna: Tack! Lite gravidbloggande kommer vara oundvikligt, det är rätt stort...

Anna: Tack så mycket!

Anonymous said...

;D

GRATTIS one more time! Skönt att de på jobbet tog det bra. (Knäppt egentligen att det ska behöva vara en ångestgrej att berätta!? Men jag förstår dig, hade känt likadant.)

Sara Kallus said...

Gött, nu kan vi öppet gagga vidare om våra graviditeter även på nätet. Kram!

Karin said...

Alexia: Tack igen! Äh, det är något skum svenskhet att känna att man "gör rätt för sig".

Sara: Japp, här ska inte missas några tillfällen att snacka gravvo!

Saskia said...

MAZEL TOV!!! Ojojoj fortfort, vad spännande!!! verkligen jättestort grattis vännen!! kramar S.

Karin said...

Saskia: Tack! Ja, här går det minsann undan. Kramar!!