Ibland blir man ju lite sur. I ett års tid har jag kämpat med mitt nya språk, slitit och våndats. Vänt ut och in på mina stämband för att få till de rätta ljuden. Men det faktum att jag är blond och blåögd gör att ingen någonsin pratar hebreiska med mig... (ok, jag överdriver lite). Igår kväll kom jag, Kicki och Yarden in på en restaurang. Tjejen som skulle ta oss till vårt bord lutade sig fram till mig och frågade försynt om jag behövde en meny på engelska. Men ååååhh! Jag blir så less. Ville bara smälla något hårt i skallen på henne. Men, väluppfostrad som jag är, svarade jag på hebreiska att "det skulle vara utmärkt eftersom hon (och nickade mot Kicki) inte pratar hebreiska". Jag vet, de menar bara väl. Men det innebär att jag i resten av mitt liv komemr att bli behandlad som en turist och det känns ju lite trist. Kan de inte bara förutsätta att alla pratar hebreiska och sen byta till engelska när man säger att man inte förstår?
6 comments:
Hahahahahah... Dom får gärna överlämna engelsktalandet till mig när jag kommer ner. Hebreiska känns kusligt än så länge!
Hebreiska är kusligt!! Går inte att komma ifrån. Men när jag ändå kämpar med det så vill jag ju använda det lite...
Det går över! Det finns verkligen ingen som tilltalar mig på engelska längre! I början när jag bodde här gjorde folk det.Undrar varför de slutade? Jag är ju fortfarande blond och blåögd! Katarina
Katarina: Låter lovande, hur lång tid behöver man vänta?? Jag ser väl fortfarande lite svenskt försynt ut och inte kaxigt israelisk kanske...
Det tog nog en fem-sex år, tror jag. Nu efter 15 år här ser jag nog ganska israelisk ut, trots mitt ljusa hår och blåa ögon.
Ok, då har jag några år kvar mao... :-(
Post a Comment