Galgalim

Oftast så går man bara omkring i sina vanliga gamla hjulspår. Skolan, jobbet, sova, skolan, jobbet, sova. Och så blir man mer och mer less. Går från att vara glad och hurtig till att dega ned sig. Äter fil och mackor till frukost, lunch och middag. Orkar inte längre gå till gymmet, hinner inte för man måste röja bland disken, sanera badrummet eller tvätta kläder. Tills man inser att det är dags att rycka upp sig. Handla en massa grönsaker och frukt, laga riktig middag, kanske lyxa till med lite vin och en efterrätt.

Igår lagade jag en gudomligt god lax med chèvre, honung och timjan. Och bakade nektarinmuffins. Och precis när jag står mitt i matlagningen ringer en kompis till Y och frågar om han kan komma förbi en stund. Och han blir bjuden på en delikat middag och tycker att jag är fantastisk. Och så kommer en till kompis och han tittar lyckligt på mig när jag svarar att: det är ok, du får ta en muffins till. Y pöser av stolthet. Sen somnar jag ju iofs innan huvudet nått kudden men den kvällen var nog anledningen till att jag vaknade glad imorse.