Ibland är det jobbigt att ha utvandrat - nytt språk, ny kultur, ny religion, nya "familj" och nya vänner. Det är mycket att vänja sig med. Men ibland är det verkligen skithäftigt. Här befinner sig lilla jag mitt i Mellanöstern med vänner från hela världen som många upplever ett av de största äventyren i sina liv just nu. Och det är jag med och delar.
I förra veckan började jag i skolan igen, fortsättningskurs i hebreiska. Spelreglerna är lite annorlunda nu än när jag började förra kursen, nu kan vi faktiskt kommunicera med varandra på hebreiska, och vi måste inte söka oss till de som talar samma språk som oss själv. Min klass består av människor från hela världen. Exempel. På första raden i min klass sitter personer från Ryssland, Peru, Frankrike, Filippinerna, USA, Sverige, Georgien, Tyskland och Spanien. Ytterligare ett antal nationaliteter är representerade.
Igår på rasten satt jag och drack kaffe med en belgare, två fransmän och en georgier. Jag förstår fortfarande allt som sägs på franska men har väldigt svårt att få ur mig nåt svar på franska. Och gör det det så är det för att jag tror att det är hebreiska. Vi snackade på för fullt i nån slags hebfrengelska. Under fikat så kollade den franska tjejen med mig att jag verkligen förstod allt de sa när de pratade franska och jag svarade självsäkert: "Ken, je comprends ha kåll!" (=Japp, jag förstår allting). Hebreiska, franska, franska, hebreiska och hebreiska... Och det var just det, jag förstod allt och de gjorde de andra också!
No comments:
Post a Comment